Få skärgårdsföretagare vill växa – ”Det är bra som det är”
Bröd från bageriet i grannen, potatis från Nagu, tomater från S:t Karins, örter från Wattkast, äpplen från Heisala, sylt från Kökar, saft från Pargas, kött från Nagu och fisk och fil från Åland.
Korpo handels köpman Kristian Eklund tar in lokalt producerade råvaror och livsmedel, så mycket som det bara går att få tag på.
Åtminstone kunderna som kommer längre ifrån vill gärna ha bröd, grönsaker, sylt och saft från trakten.
— Ätbara souvenirer, säger Eklund. Sedan finns det också många kunder som uppskattar att till exempel djuren har fått beta fritt på ängar i skärgården och att grönsakerna inte har transporterats mer än några kilometer.
Monica ForssellEklund, liksom många andra köpmän i Åboland, är beredd att köpa in och lyfta fram det som producerats i skärgården — men är skärgårdsföretagarna beredda att producera och sälja mera?
Den frågan försöker bland annat Margot Wikström ta reda på. Hon leder projektet TuKeVa som genomför en unik undersökning bland livsmedelsföretagare i Egentliga Finland.
Det räcker att man klarar sig. Så säger de allra flesta och jag ska medge att jag tycker om att säga det här högt.
Margot Wikström
Målet med undersökningen är att kartlägga företagens utvecklingsbehov och vilka ambitioner de har att växa. Resultaten används sedan till att utarbeta tyngdpunkter och innehåll i kommande utvecklings- och finansieringsprogram.
Wikström själv har intervjuat nästan fyrtio företagare på olika håll i Pargas. En del företagare verkar på öarna, andra på fastlandet. En del har siktet inställt på generationsskifte, andra har just kavlat upp ärmarna.
Monica ForssellFöretagsintervjuer görs i hela landskapet och sammanställs under det här året till en rapport.
Två saker förvånar
Skärgårdsföretagarna tillverkar sådant som äppelmust och bröd, de röker fisk, odlar nypotatis, säljer dagligvaror och driver restauranger. Majoriteten är små företagare med bara en eller två anställda.
Wikströms kartläggning visar att över 60 procent av de intervjuade företagarna inom livsmedelsbranschen i Väståboland har en omsättning som inte överskrider 100 000 euro i året.
Det här förvånar Wikström, som själv har en bakgrund som bärodlare och bärförädlare i Nagu.
Det som ändå förvånar ännu mer är att bara 17 procent av de intervjuade företagarna i Pargas vill växa. Det betyder att över 80 procent av företagarna är nöjda som det är och inte när förhoppningar om nya investeringar, utveckling och större omsättning.
— Det räcker att man klarar sig. Så säger de allra flesta och jag ska medge att jag tycker om att säga det här högt. För så här är det att vara företagare i skärgården, siktet är inte hela tiden inställt på att bli större, säger Wikström.
Är det ett problem att inte vilja växa?
— Nej, jag tycker inte att det är ett problem. Men det kan förstås hända att finansiären tycker att det är ett problem om det är så att man vill rikta bidragen till uttryckligen företag som vill växa.
Och det vill man. EU, regeringen och NTM-centralen vill se företag som växer.
Men vill man växa behöver man råvaror, större utrymmen, större lager, man måste sälja mera och man måste föra ut sina produkter till olika platser där de säljs. Det här innebär nya problem som många små företagare inte är beredda att axla.
Bagar Bengt provade på att växa och gick på minus
Bengt Leppäkorpi, som driver Bagar Bengt i Korpo, är en av de många företagare i skärgården som skriver under påståendet ”det är bra som det är”.
Leppäkorpi började baka bröd i Korpo för 27 år sedan och har provat på det mesta. Både att förstora och förminska verksamheten.
På sommaren kan vem som helst växa.
Bengt Leppäkorpi
År 2004 hade Bagar Bengt hela 11 anställda. Företaget hade tre chaufförer som körde bröd och andra bageriprodukter till olika delar av Åboland.
— På hösten när jag sedan räknade efter vad som blev kvar efter alla utgifter fick jag vara nöjd om slutsumman inte hade minusförtecken, säger Leppäkorpi.
För företagare i en turiststinn region som Åboland är det lätt hänt att sommaren ger en skev bild av verksamhetsförutsättningarna.
— På sommaren kan vem som helst växa. Vi skulle kunna fördubbla produktionen i juli. Men det går inte att få tag på en till bagare för en månad eller sköta försäljning och transporter till höger och vänster för en så kort tid, säger Leppäkorpi. Det är helt enkelt inte värt det.
I dag är det bara Leppäkorpi och hustrun Ulla Som jobbar i bageriet. Och det är bra så, säger Leppäkorpi.
— Vi vill inte växa. Hellre satsar vi på balans.
Logistik och försäljning är stötestenar
— Framför allt försäljningsbiten är svår för många. Man är bra på sin produkt men kanske inte lika bra på att sälja och marknadsföra, säger Margot Wikström.
Ett annat hinder för tillväxt är logistiken i skärgården. Inte bara det faktum att transporterna tar tid och kan vara besvärliga. Det är också mycket dyrt att forsla ut varor till eller från skärgården.
— Det är mycket billigare att beställa en lastpall från Raumo till Helsingfors än från Raumo till Korpo, säger Wikström.
Något slag av transportstöd för företag som finns bakom färjor ligger högt på många småföretagares önskelista.
Monica ForssellProjektet TuKeVa
En ny period för utveckling av EU:s landsbygd kommer att inledas antingen i år eller nästa år. Den förra perioden pågick åren 2013 – 2020.
Meningen var att en ny finansieringsperiod skulle inledas 2021 men av olika orsaker har den nya perioden ännu inte inletts.
EU-pengarna fördelas i Finland av Närings- trafik- och miljöcentralerna.
I den svacka som nu uppstått mellan finansieringsperioderna försöker man i Egentliga Finland ta reda på vad som hindrar företag inom livsmedelsbranschen att växa.
Det här gör man för att man vill öka konkurrenskraften hos företagen.
Rapporten beträffande företagen i Egentliga Finland sammanställs i år. Projketet TuKeVa pågår till årets slut.
Förutom företagarintervjuer kommer TuKeVa att ordna seminarier kring bland annat logistik och stödansökningar.
För skärgårdsföretagarnas del kan man sammanfatta hindren för tillväxt så här:
Företagarna själva är nöjda med vad de har och ser inte behov av tillväxt, logistiken är besvärlig och dyr, trafikpolitiken gynnar inte alla gånger företagsamhet, företagarnas it-kunnande är bristfälligt, stödansökningar vållar bekymmer, brist på kunnig arbetskraft.
Projektet TuKeVa koordineras av Brahea-centret vid Åbo universitet. Med och driver projektet är också Yrityssalo, Ukipolis, yrkesinstitutet och gymnasiet Novida, Kimitoöns kommun och Pargas stad.
Projektansvarig är Margot Wikström. Projektet finansieras av EU.
För de flesta är det nog en stor tröskel att anställa ,att hitta duktiga som kan säsongsjobba,har egen bostad o själva betalar de sociala avgifter o pensionerna o dessutom med en rimlig lön,så vi kan vara konkurrenskraftiga.Löser man dessa frågor på projekt TUKEVA så är man nog en bit på väg o eventuellt då kunna se större firmor i periferin?Men varför vill man det?En massa små producenter som alla specialiserar sig på sina nischer tror jag ändå är bättre då håller man det mera lokalt från producent till konsument.Det är ju bra att Eu vill göra dessa undersökningar,men med dagens byråkrati inom livsmedelsbranschen så är det nog väldigt krångligt att få sina produkter ut i EU.