Ex-ordförande för grundlagsutskottet Kimmo Sasi om Mäenpää-fallet: Man ska inte använda domstolar för att göra politik
Grundlagsutskottets tidigare ordförande Kimmo Sasi (Saml) anser att man ska undvika att använda domstolar för att göra politik. Foto: Henri Forss/SPT
Riksdagens vårsession avslutades dramatiskt i fredags då riksdagen röstade om att häva den grundlagsenliga åtalsimmuniteten för sannfinländaren Juha Mäenpää med anledning av hans uttalande där han jämförde asylsökande med främmande arter.
Socialdemokraterna, Vänsterförbundet, De gröna och Svenska folkpartiet röstade för att tillåta åtal av Mäenpää. Sannfinländarna, Kristdemokraterna, Rörelse Nu och Ano Turtiainen röstade emot medan Samlingspartiet och Centern var delade.
Tidigare riksdagsledamoten och ministern Kimmo Sasi (Saml) är kritisk till hur ärendet hanterades. Under sin trettiotvå år långa karriär i riksdagen fungerade Sasi som grundlagsutskottets ordförande i åtta år, åren 2003–2011.
— Situationen avspeglar det nuvarande politiska klimatet. För tjugo år sedan hade man inte försökt ställa en riksdagsledamot inför rätta för ett uttalande av den här typen, säger Sasi.
Tanken var att man inte ska använda domstolar för att påverka politiken i riksdagen. Men utanför riksdagen är alla likställda.
Ett ödesdigert anförande
Det hela började den 12 juni 2019 klockan 22.27. Då höll Juha Mäenpää ett kort anförande i plenum där han hävdade att den så kallade flyktingvågen år 2015 skulle leda till problem på sikt. Anförandet i sig var inte problematisk, det som var problematiskt var hans slutkläm:
— Det här regeringsprogrammet har en bra skrivelse. Här står: ”Bekämpningen av främmande arter effektiviseras både genom lagstiftning och genom ökad finansiering för förebyggande åtgärder.” Tyvärr står det här på fel ställe. Tack.
Enligt Sasi är det klart hur man agerar i en sådan situation.
— Om det hade gått rätt till så hade talmannen genast reagerat och diskuterat frågan tillsammans med riksdagsledamoten i fråga och riksdagens generalsekreterare. Den sortens språk passar inte i plenum. Och därmed skulle saken vara klar, säger han.
— Jag kan förstå att det finns omständigheter då det kan bli aktuellt att åtala en riksdagsledamot för kriminellt språkbruk, men jag skulle sätta tröskeln mycket högre än i det här fallet. Det kriminella ska inte vara en tolkningsfråga utan en klar kränkning för alla.
Sasi påpekar att hets mot folkgrupp tidigare förutsatte ett regelrätt uppmanande till våld eller trakasserier. Mäenpääs uttalande innehåller inte de här elementen.
— Det är stor skillnad mellan att faktiskt hetsa och att göra en olämplig jämförelse.
Riksdagens dåvarande första talman Matti Vanhanen (C) var inte på plats under Mäenpääs anförande. I stället fördes ordet av andra vice talman Juho Eerola (Sannf).
Yttrandefrihetens sfärer
I Finlands grundlag definieras yttrandefrihet som rätten att framföra ett budskap utan att någon i förväg hindrar detta. Det betyder ändå inte att man har rätt att säga vad som helst utan konsekvenser. I strafflagen finns paragrafer för såväl ärekränkning som hets mot folkgrupp.
Riksdagsledamöter som yttrar sig i plenum har ändå en större yttrandefrihet än resten av befolkningen. För att kunna åtala en riksdagsledamot för något hen sagt i plenum krävs fem sjättedelars majoritet i riksdagen.
— Yttrandefriheten har olika sfärer. Kärnan i Europakonventionen och nästan alla europeiska länders grundlagar är att talet i parlamentet måste skyddas ytterligare. De flesta länder har system där parlamentet internt reder ut problemsituationerna, säger Sasi.
Risken med att sänka tröskeln för att åtala riksdagsledamöter för sådant som omfattas av den utvidgade yttrandefriheten är att det börjar användas som ett politiskt vapen, går resonemanget.
— Till och med på 1930-talet, då man använde ganska hårt språk och hade kommunistlagar och allt möjligt som begränsade den politiska verksamheten, ville man skydda riksdagen som institution.
— Om riksdagsledamöterna hela tiden sitter i domstolen så leder det till att de mest kompetenta inte vill ställa upp.
Med tanke på framtiden
Riksåklagaren Raija Toiviainen beslöt att be riksdagen häva Mäenpääs åtalsimmunitet efter att uttalandet polisanmäldes. Frågan remitterades till riksdagens grundlagsutskott, vars uppgift blev att formulera ett betänkande som underlag för beslutsfattandet. Sasi tycker att utskottet skötte sig rätt bra.
— Proceduren var ganska normal. Utskottet hörde grundlagsexperter. Hälften av dem ansåg att man skulle ge tillstånd att åtala Mäenpää, andra förde argument för och emot. Det innebar att utskottet kunde fatta sitt eget beslut.
— Betänkandet var välmotiverat och baserade sig på sakkunnigas utlåtanden. Men som utskottets ordförande Johanna Ojala-Niemelä (SDP) konstaterade, även reservationen var väl motiverad och byggde på samma utlåtanden.
Betänkandet rekommenderade att riksdagen ger tillstånd att åtala Mäenpää medan reservationen kom till en annan slutsats. Tolv medlemmar i grundlagsutskottet röstade för betänkande, fem för reservationen.
— Men själva kärnfrågan, det vill säga hur hög tröskeln ska vara för att bryta riksdagsledamöternas immunitet, kunde man kanske ha motiverat lite bättre. Också med tanke på framtiden.
Politiken tog över
Nu kan man diskutera huruvida det gick så att politiken trots allt fick företräde. Partierna delade sig i omröstningen på ungefär samma sätt som i asylfrågor överlag. Tanken om att inte använda domstolar för att göra politik hamnade i skymundan.
Det att Sannfinländarnas ordförande Jussi Halla-aho i god tid meddelade att partiet skulle stoppa åtalet bidrog inte till en stämning av moget övervägande.
Sasi återvänder till det nuvarande politiska läget.
— De som är mest invandringskritiska hade större förståelse för Mäenpää medan de som är mest asylvänliga ville att han skulle åtalas. Ingen säger det rakt ut, men attityderna och känslorna var en betydande faktor. Det har skapats en ny front för politiska motsättningar, säger Sasi.
Frågan om att säga det rakt ut är delikat. Det kunde nämligen framstå som ett ganska vårdslöst brukande av grundlagen.
Kimmo Sasi
Riksdagsledamot 1983–2015.
Trafik- och kommunikationsminister 1999, 2002–2003.
Utrikeshandelsminister 1999–2002.
Minister för handels- och industriministeriet 1999–2002.
Juris kandidat, diplomekonom.
Ordförande för grundlagsutskottet 2003–2011.
Folktingets andra vice ordförande 2007–2015.
Ledamot i Folktinget 2017–2021.
Direktionsordförande för Hanaholmens kulturcentrum för Sverige och Finland 2009–2021.
Henri Forss/SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.