Mikael Heinrichs 12.01.2022 07:00

Hennes intresse för politiken vaknade sent. Anu Vuorinen var för första gången uppställd i kommunalvalet i fjol och tvekade inte att kandidera på nytt.

– Jag uppnådde mina målsättningar i det valet och känner att det kommande valet känns angeläget för mig som arbetar inom den offentliga vården. Jag har en stark tilltro till vården i vårt land och litar på att jag inte behöver en skild försäkring för mig eller mina barn för att garantera en fungerande och god vård.

Hemkommunen spelar ingen större roll

Vuorinen lyfter fram två styrkor som hennes hemkommun Pargas har då man ser på det kommande välfärdsområdet: en gedigen kunskap om hur man sköter vården i ett geografiskt splittrat område och ett väldigt starkt kunnande inom tjänster för personer med intellektuell funktionsnedsättning på svenska.

– Jag undertecknar helt och hållet det egna partiets ståndpunkt om att vi eftersträvar att varje kommun ska ha en egen social- och hälsovårdscentral. Det är viktigt att det finns ett ställe där man vet att man får hjälp, men servicen kan också komma hem till kunden. Båtburna tjänster och digitala tjänster som ett komplement är ett alternativ i skärgården.

Mikael Heinrichs

– Samtidigt spelar det egentligen ingen roll varifrån kandidaten är, eftersom uppdraget är det samma oberoende av hemort. Det handlar om att se till att alla inom välfärdsområdet får den vård de behöver. Visst hjälper lokalkännedomen till, men som invald måste man kunna se större helheter än den egna hemorten, slår Vuorinen fast.

Förebyggande arbete kan se olika ut

Förebyggande verksamhet hör till de teman som Vuorinen bygger sin kampanj på. Hon lyfter fram mödrahälsovården som ett bra exempel på förebyggande vård, där man i Finland hör till de främsta i världen.

– Här kunde man också bygga på med annan typ av förebyggande verksamhet, bland annat uppsökande verksamhet och genom att ta in olika korttidsterapeutiska verksamhetsmodeller redan från småbarnspedagogiken och inom skolhälsovården.

Mentalvårdsarbetet, rusmedelsvården och åldringsvården är andra delområden där Vuorinen ser det förebyggande arbetets roll som betydande.

– Man får inte heller glömma bort socialarbetet och familjecentrens roll i helheten. Barnskyddsarbetet är och ska fortsättningsvis vara mycket annat än omhändertaganden, som är den absolut sista utvägen och en extrem åtgärd.

Personalen ska hinna sköta sitt jobb bra

Personalbristen inom vårdbranschen oroar Vuorinen, men samtidigt ser hon att branschen nog lockar. Arbetsbilden måste däremot bättre motsvara det man fått utbildning för, det handlar om arbetsuppgifter, ledarskap och trivsel.

– Etiken och moralen är starka rättesnören i arbetet, men utmattningen beror i många fall på att det brister inom resurseringen. Den anställda har varken tid eller möjlighet att sköta sitt jobb på ett sådant sätt som man som yrkesmänniska vill. Känslan av att vara otillräcklig har sin grund i att det finns för få händer som gör jobbet.

Ett gott ledarskap står också i fokus, där vill Vuorinen se chefsrollen som en som stöder och sparrar personalen, inte enbart som en auktoritet. Uppskattning och mjukare värderingar är i en nyckelroll, men visst ska uppskattningen också synas i lönenivån.

Datasystemen ska inte styra

Den privata sektorn kan stöda det offentliga, men den grundläggande social- och hälsovården ska skötas på offentliga sektorns villkor.

– ICT-systemen som ska underlätta vårdpersonalens arbete har i stället blivit mer av en börda. De praktiska tillämpningarna är så splittrade att det ibland verkar som att det är personalen som tjänar maskinerna i stället för tvärtom.

Vuorinen vill inte direkt ta ställning till om välfärdsområdena ska ha rätt att uppbära skatt. Åtminstone till en början, under övergångsperioden, ser hon att staten ska stå för notan. Men exakt hur helheten byggs upp i framtiden återstår att se.

Då man talar om en vårdgaranti för icke-brådskande vård på sju dagar, ser Vuorinen det som en god målsättning för framtiden. Men att man direkt inför påföljdsavgifter om vårdgarantin inte förverkligas känner hon inte för.

Mikael Heinrichs

– Det finns olika sätt att korta av köerna inom olika sektorer. Kvälls- och veckoslutsmottagningar som samtidigt skulle ge personalen möjligheten att arbeta mer flexibelt är en möjlighet. Alla har inte nödvändigtvis möjlighet att komma till mottagningar under tjänstetid.

Var ser du de största fallgroparna då man den 1 januari 2023 övergår till välfärdsområdena?

– Personalen tror jag klarar det riktigt bra, de är luttrade och vana vid förändringar. Ett område där jag misstänker att det kan bli problem är materialanskaffningar: hur ska den logistiken fungera, det handlar ändå om väldigt stora volymer som ska lagras någonstans och transporteras till de olika verksamhetsställena. Där får det inte bli avbrott.

Frivilliga räddningsverksamheten behöver unga

Avtalsbrandkårernas roll är stor i glesbygden och deras verksamhetsförutsättningar borde man absolut värna om.

– Jag är väldigt lättad över att räddningsväsendet inte står först i kön att konkret överföras till välfärdsområdena. Inrikesministeriet kommer att vara starkt delaktiga i styrandet av det arbetet under en överskådlig framtid.

– Jag är mer oroad över hur man i framtiden ska lyckas med att locka ungdomar med i FBK- och sjöräddarverksamheterna. Där behövs en återväxt, säger Vuorinen.

Mikael Heinrichs
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln