Kim Lund 02.03.2024 10:00

När oron och ångesten slår till som ett slag i solar plexus kan föreningen Mielis kristelefon vara till hjälp. De cirka 20 svenskspråkiga frivilligarbetare som svarar i telefon möter människor som av olika orsaker befinner sig i en livskris.

De flesta är unga vuxna och vuxna i åldern 30–50 år som är mitt i livet med allt vad det innebär.

Det kan handla om problem i parrelationen, otrohet, svek och osäkerhet om hur man ska få familjelivet med småbarn, jobb och ekonomi att gå ihop.

Det är också vanligt att uppringarna är ensamma och behöver någon att tala med, i synnerhet i samband med familjehögtider. Det finns de som har självmordstankar eller lida av psykisk ohälsa.

Oberoende av vad det gäller lyssnar vi alltid, inget problem är för litet, säger Camilla Björk , koordinator för den svenska verksamheten.

– Den som ringer är alltid i någon slags kris, men det är inte vi som definierar krisen utan vi är lyhörda och finns här för att lyssna.

– Man kan alltid ringa då man mår dåligt och saknar en medmänniska som lyssnar och är närvarande. Lite medmänsklighet kan vara till stor hjälp.

Antalet samtal slår nya rekord för varje år som går

Kristelefonen svarar på finska, svenska och engelska. Den finska linjen öppnade år 1970, de första svenska samtalen togs emot år 2019. Gemensamt för linjerna är att samtalen har ökat varje år.

År 2019 var samtalen för första gången över 200 000, år 2021 var de 300 000, år 2022 över 410 000. I fjol slogs igen ett rekord då samtalen var 16 000 fler än i fjol.

Någon terapi eller vård får man inte på kristelefonen, men samtalet kan vara det första steget till att söka hjälp, säger Björk.

Om krisen är akut och riskerar bli värre ska man alltid ringa 112. Telefonnumren till Mieli och andra stödorganisationer finns på 112-appen som kan laddas ner till telefonen.

I fjol ökade i synnerhet samtalen där anhöriga var oroliga för en närståendes självdestruktivitet. En mamma eller pappa som till exempel är orolig för sitt barns psykiska hälsa.

– Då brukar jag fråga om barnet får hjälp och sedan flytta fokus på den som ringer och fråga hur hen orkar och mår. Det är lite som på flygplanen – vem ska du sätta syrgasmasken på först? Om vi sätter den på alla andra och glömmer bort oss själva, kroknar vi till slut.

Det handlar ofta om personer som inte vill dö, men som inte heller orka leva då det känns att ingen förstår dem.

Camilla Björk

Också samtalen av människor som var självdestruktiva eller hade självmordstankar ökade. I kristelefonerna diskuterades självdestruktivitet i genomsnitt 16 gånger per dygn.

– Det handlar ofta om personer som inte vill dö, men som inte heller orka leva då det känns att ingen förstår dem.

När ett sådant samtal kommer har de som svarar en skild strategi, säger Camilla Björk.

– Det gäller att bygga upp ett förtroende, fråga vad det handlar om och hur hen har hamnat i sådan situation.

Både den som svarar och den som ringer är anonyma, men är det riktigt akut och någon står med repet eller bössan i handen, vilket också händer, frågar vi försiktigt var hen befinner sig, om hen själv kan ringa 112 eller om hen vill att vi ringer.

Vi räddar liv även om de här samtalen hör till ovanligheterna.

I fjol var drygt tre procent akuta självmordssamtal.

Ett sådant samtal tog en frivilligarbetare emot i julas, säger Björk.

– Hon gjorde helt rätt. Hon var lugn, pratade och kartlade situationen. Hon fick till slut fram ett namn och en adress och hjälpen kom fram.

Kristelefonen och chatten är främst avsedda för att fungera som engångshjälp men det finns de som ringer flera gånger, i bland dagligen.

Trots samtalen är anonyma lär sig frivilligarbetarna att känna igen uppringarnas röster. Då samma människa ringer upprepade gånger kan den om svarar försiktigt säga att kristelefonen kanske inte är rätt instans och föreslå att personen söker hjälp på annat håll.

Den offentliga sektorn krisar och människor som önskar att bli intagna skickas hem från sjukhusens akutmottagningar.

Regeringens nedskärningar i socialskyddet och bostadsbidragen lär inte göra situationen bättre.

I synnerhet barnfamiljer och ensamförsörjare får det svårare och det kommer också att synas hos Mielis kristelefon, sägerCamilla Björk.

– Absolut. Det finns familjer som lever på fattigdomens brant. När pengarna är slut är det förstås en klen tröst ha ett lyssnade öra, men det kan vara just det man behöver.

Camilla Björk säger att tidningarnas rubriker oftast handlar om hur svårt det är att få vård och hur ont om platser det finns, men det handlar om de kommunala vårdinrättningarna.

Rubriker om den tredje sektorn är inte lika sexiga, säger hon.

– Man skriver om långa köer och svårigheter att få hjälp, men glömmer bort att den tredje sektorn som till exempel Mieli är ett viktigt komplement till den offentliga sektorn. Vi hjälper otroligt många människor och får respons av sådana som känner att de har fått ny energi, nya perspektiv och hittat en mening med livet.

Kim Lund
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln