Ett ödesval för Europa – eller åtminstone för SFP
Säkerheten, migrationen, ekonomin och högerpopulismen är de stora rubrikerna när Europa går till valurnorna på söndag. Svenskfinland har fokus på SFP:s mandat som hänger på en skör tråd.
Klimatet borde självklart finnas med på topplistan, men har överskuggats av säkerheten och ekonomin. Få partier har dragit en synlig lans för EU:s klimatmål i sina valkampanjer, och den gröna omställningen har överlag bleknat i intensitet.
Trots att rubrikerna inför EU-valet piskar fram bilden av ett ödesval där vår demokrati och välfärd står på spel, engagerar sig väljarna inte för unionens framtid med samma frenesi. Fortsättningsvis förstår många inte vilken påverkan EU har på vår lagstiftning, konkurrenskraft, forskning, utbildning, miljöpolitik, matproduktion, regionala utveckling och säkerhet.
Cirka hälften av alla röstberättigade finländare kommer att strunta i valet, alltså inte rösta, även om förhandsröstningen ökade med fyra procent från det förra EU-valet.
Stödet för högerpopulistiska partier verkar inte mattas av i en tid som färgas av politisk och ekonomisk oro, ett krig i Ukraina och Rysslands maktdemonstrationer. Många populistpartier väntas framgångsrikt rida på frågor om invandring och nationell säkerhet. I Finland har Sannfinländarnas Riikka Purra flaggat för utträde ur euron, finansminister som hon är, trots att hon borde veta att det är det sista Finland gynnas av.
Om Europa sägs stå inför ett ödesval, så gäller detsamma för SFP och avgående partiledare Anna-Maja Henriksson som lagt hela sin politiska tyngd och prestige i EU-väljarnas händer.
Kristallkulan är visserligen grumlig, men åtminstone de senaste undersökningarna av Helsingin Sanomat och Yle slår fast att partiet tappar sitt mandat i Bryssel. Här ska man ändå vara varse om att HS-enkäten inte beaktar de åländska rösterna och att SFP gynnas av ett lågt valdeltagande.
Enligt Yles mätning blir Samlingspartiet den stora valvinnaren. Socialdemokraterna, Sannfinländarna och Vänsterförbundet förutspås också knipa ett mandat till, medan De Gröna väntas tappa två av sina nuvarande tre mandat och SFP förlora sitt enda mandat.
Regeringssamarbetet med Sannfinländarna kan alltså stå SFP dyrt i EU-valet. Dels kommer många SFP-anhängare att demonstrera sitt missnöje över partiets regeringsmedverkan, dels finns en risk för förvirring bland väljarna då Henriksson bedyrar att SFP:s grupp i EU-parlamentet inte kommer att samarbeta med den konservativa och EU-skeptiska grupp som Sannfinländarna ingår i. Nationellt kan SFP alltså samarbeta med Sannfinländarna, men inte i Europaparlamentet. Det är ett budskap som är svårt att förstå för gemene väljare.
Men väljarna är inte dumma. Om SFP verkligen tappar sitt mandat i Europaparlamentet måste partiet hålla upp en stor spegel efter valet och fråga sig om regeringsmedverkan är värd sitt pris. När överstiger förlusterna de åtgärder som partiet upplever sig åstadkomma i regeringen?
Det minskade stödet för SFP kan inte längre bortförklaras med den berömda felmarginalen i olika mätningar.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.