Ett lyckat fredspris ska skava som en riktigt vass sten i envåldshärskarens sko – och själ
Alla och envar borde lyssna på eller läsa talet, från början till slut, som hölls av den norska Nobelkommitténs ordförande Berit Reiss-Andersen, då hon i fredags vid lunchtid informerade världen om vem som får årets fredspris.
Det talet är en skarp sammanfattning över vilka värderingar det är som gäller eller framför allt som borde gälla i en värdig värld: demokrati, mänskliga rättigheter, respekt för rättsstaten.
Årets fredspris går till modiga människor. Till människor, som bokstavligen med fara för sitt eget liv, vågar trotsa maktmissbruk och övervåld.
Vi andra som är så lyckligt lottade att vi inte behöver leva i ständig skräck för att bli bortförda mitt i natten för något som vi har sagt, eller kanske tänkt, blir påminda om att vi aldrig borde ta våra rättigheter för givna.
Reiss-Andersen för fram den norska Nobelpriskommitténs budskap till världen med stor auktoritet och skärpa.
Det här är ett starkt och kraftfullt ställningstagande, ett budskap som knappast kan uttryckas speciellt mycket tydligare.
Årets fredspris är ett verkligt fredspris.
Den norska Nobelpriskommittén tar sitt ansvar som en unik och tung global aktör, med en röst som har genomslagskraft, då den i år ger fredspriset till den belarusiska människorättskämpen Ales Bialiatski, till den ryska människorättsorganisationen Memorial samt till den ukrainska människorättsorganisationen Center for Civil Liberties.
Den norska Nobelkommittén betonar att man med årets fredspris går tillbaka till Alfred Nobels ursprungliga vilja: att skapa fred mellan länder.
Årets fredsprismottagare finns i de tre grannländerna Belarus, Ryssland och Ukraina.
Årets fredspris tilldelas civilsamhället. Nobelskommitténs frontfigur säger att man med priset vill betona den roll som varje enskild individ har i kampen mot auktoritära system och militarism.
Att Nobelkommittén genom sitt val av prismottagare så tydligt sätter ner foten i en aktuell och skrämmande konflikt är välkommet.
Det är precis den här typen av arbete, personer och organisationer som bör lyftas fram i den tid och den värld vi lever i just nu.
Årets fredspris är ett pris som berör på djupet.
Förhoppningsvis berör det också de diktatorer och makthavare runt om i världen som förtrycker invånarna i sina länder på olika sätt.
Ett lyckat fredspris är ett fredspris som stör och irriterar, ett som retar en envåldshärskare och som skaver rejält som en riktigt vass sten i skon eller ännu hellre i själen.
Ju obekvämare och olustigare de belarusiska och ryska makthavarna känner sig, desto mer lyckat är priset.
Ett lyckat Nobels fredspris är också en påminnelse om att omvärlden vet, att omvärlden ser vad som pågår. Att omvärlden inte har glömt.
Det ska inte gå att dölja brott mot rättsstaten och demokratin, trots makthavarnas upprepade försök att försöka tysta, skrämma och bruka våld. Nobelkommitténs talesperson säger att Bialiatski inte har gett efter en tum, utan fortsatt sin kamp.
Den norska Nobelkommittén förankrar fredspriset ordentligt, då man påpekar att alla tre mottagarna i sitt bagage har en lång historia av kamp för de mänskliga rättigheterna.
Den belarusiska människorättskämpen Ales Bialiatski, som nu förvaras i ett belarusiskt fängelse, började sin kamp redan på 1980-talet. Memorial började jobba redan 1987 med att konfrontera makthavarna med tidigare brott för att förhindra nya och med att kartlägga politiska fångar i ryska fängelser.
Den ukrainska organisationen grundade 2007 och har varit föregångare i att stärka det ukrainska civilsamhället och sätta press på myndigheterna för att göra Ukraina till en fullvärdig demokrati.
Efter Rysslands anfallskrig dokumenterar centret bland annat de krigsbrott som rysk militär har utsatt den ukrainska civilbefolkningen för, för att de skyldiga ska kunna ställas till svars.
Går fredspriset då till rätt mottagare i år?
Riess-Andersen säger som svar på frågan, efter att årets pristagare har tillkännagivits, att det bara i de belarusiska fängelserna finns tusentals politiska fångar, som lever under förfärliga förhållanden.
Världen är full av konflikter och krig. Det finns alltid många människor runt om i världen som borde belönas för sin kamp med den internationella uppmärksamhet som fredspriset innebär.
Priset räcker inte till för alla. Men dess glans och betydelse kan lysa över många.
Att den norska Nobelpriskommittén just i år väljer att markera vilka värderingar som gäller, sitter bra.
Det ger tröst och hopp i en mörk och hotfull tid.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.