Mikael Heinrichs 10.10.2021 16:16

Pargas IF:s herrlag tar ett välförtjänt steg upp till Ettan nästa säsong, förutsatt att man fixar licenskraven och beviljas dispens för de delar av kraven som man inte kommer att klara av att uppfylla åtminstone på kort varsel.

Seriesegern klarnade i praktiken redan för en vecka sedan då de övriga konkurrenterna alla tappade poäng trots att Piffen inkasserade sin fjärde förlust för säsongen, den här gången mot Ilves reserver.

Dagens match mot TPV blev endast den formella pricken över i:et.

Pargas är den minsta orten så här högt upp i seriesystemet, men EIF och inte minst Jaro har visat att det visst går att spela stor fotboll på mindre orter.

Arkiv/Mikael Heinrichs

För tränaren Stefan Strömborg är ett andra avancemang inom loppet av tre säsonger en enorm fjäder i hatten efter den mindre lyckade sejouren i Ekenäs och äventyret i Seinäjoki. Nu har Strömborg fått chansen att hålla i alla trådar han behöver och dessutom haft ett välbalanserat tränarteam till sitt förfogande.

Vägen hit såg inte precis lovande ut i början av säsongen, trots att man spelade bra i cupen och var en straffläggning från att ta sig vidare till åttondelsfinalskedet. Med facit på hand kan man konstatera att de lag i Tvåan som klarade sig bra i cupen också var de lag som ända in i slutet kämpade om avancemang, Ilves reserver undantaget.

Efter tre spelade omgångar hade Piffen hunnit vinna knappt mot Ilves-Kissat i Tammerfors, förlora stort hemma mot lokalkonkurrenten KaaPo i en match där man inte hade mycket att säga till om och spela oavgjort mot SalPa i en match där inhopparen Paulus Kopperoinen satte 1–1 fyra minuter in på tilläggstid.

Det var nog ingen som talade om avancemang i det skedet. Åtminstone inte på läktarna. Inom laget litade man på sin kapacitet och tog ingen onödig stress över situationen. Det skulle märkas av flera gånger under säsongen.

Experimentet med tre mittbackar började inte bra. Redan till match fyra i serien, hemma mot EPS, valde Strömborg och tränarteamet att återgå till en klassisk fyrabackslinje. Modigt att man vågade ta steget tillbaka och inse att det inte kommer att fungera.

Det schackdraget i kombination med det starka självförtroendet i truppen bar frukt. Några skönhetsfläckar blev det i augusti, men hemma på Pajbacka har man inte förlorat sedan premiärmatchen mot KaaPo.

Laget ställdes flera gånger mot väggen, låg under med både ett och med två mål på hemmaplan – men reste sig och vann matcher på löpande band, dessutom utan att någon som helst panik infann sig.

Johan Backas

Det såg ofta ut som att man hade full koll på vad man gjorde, trots 0–2 i baken. Laget visste att de klarar också det här.

Ett mantra som så gott som alla spelare upprepat längs med säsongen är att stämningen inom laget är väldigt familjär och avslappnad. Spelarna verkar trivas tillsammans och de förändringar som skett i truppen under året har inte rubbat på den dynamiken.

Tvärtom.

Redan till match fyra i serien, hemma mot EPS, valde Strömborg och tränarteamet att återgå till en klassisk fyrabackslinje. Modigt att man vågade ta steget tillbaka och inse att det inte kommer att fungera.

Arkiv/Johan Backas

Att man under den andra halvan av säsongen plockade in Kevin Larsson (som redan kände laget i och med att han tränade med truppen inför säsongen) och Albinot Rexhepi som kompletterande pusselbitar lyckades perfekt. Dessutom har laget förvånansvärt väl lyckats undvika skador. Det är först nu på slutet som några verkligt viktiga kuggar i Tomas Hradecký och John Adolfsson saknats. Men de övriga har antagit utmaningen och skött det med bravur.

Det enda hindret som man inte klarade av att forcera under hela säsongen var KaaPo från S:t Karins. Det blev två matcher och två förluster med en sammanlagd målskillnad på 0–7 mot Pasi Läpinens och Thomas Lagerroos mannar.  

Mikael Heinrichs

Synd att det inte blir läge för revansch nästa säsong.

Nästa säsong är det helt andra utmaningar som väntar, då Piffen efter en paus på 28 år spelar på landets näst högsta serienivå och samtidigt tar sig in bland landets 24 bästa fotbollsklubbar. Pargas är den minsta orten så här högt upp i seriesystemet, men EIF och inte minst Jaro har visat att det visst går att spela stor fotboll på mindre orter.

Hur mycket av den hemvävda prägeln man lyckas behålla återstår att se, men förutsatt att TPS tar steget upp till ligan finns det garanterat gott om unga och hungriga spelare i Åbotrakten som gärna väljer Pargas som en språngbräda vidare i karriären.

Mikael Heinrichs

Mikael Heinrichs
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln