Ett gnistrande minnesalbum
Barnteater blir familjeföreställning. Cecilia Paul och Patrick Henriksen i ”Djungelboken” på Svenska Teaterns stora scen 2013. Hanna Åkerfelts historik innehåller ett digert bildmaterial från teaterns senaste åttio år.
Röster från Skillnaden – Svenska Teatern från 1930-talet till 2010-talet
av Hanna Åkerfelt
Omslagsbild: Stefan Bremer
Grafisk form: Nanne Nylund
Foton: Svenska Teaterns arkiv
Förlaget, 2017
300 s.
Som den svenskspråkiga nationalscen den är har Svenska Teatern tagit del av Finlands 100-årsfirande. Själv är teatern äldre, byggnadens ålder är dryga 150 år. I fjol i oktober var det precis så länge sedan man invigde huset vi känner som Svenska Teatern.
Historiken som utkom tidigare i år har stoff från i stort sett de senaste åttio åren. Där påpekar redaktören (och författaren till de flesta texterna) Hanna Åkerfelt att Svenska Teatern nuförtiden inte är en enda organisation, utan tre. Det brukar förstås publiken i salongen inte sitta och tänka på, de kommer för att se föreställningen.
”Röster från Skillnaden” som den digra volymen heter, är ingen torr redogörelse över vad som timat, utan nedslag i olika decennier, med fokus på förändring och utveckling. Den visar också teaterhuset i ett slags operativ genomskärning. Scenteknik, ljud- och ljusarbete, dräktlagret, arkivet, biljettförsäljningen, alla aktörer får synas.
En ny arbetsuppgift är publikarbetet, där man både vill få unga generationer att gå på teatern och förankra och fördjupa upplevelsen av enskilda föreställningar. Intressant är också att följa med hur vissa genrer uppdateras eller förvandlar till något ganska annat. Var har operetten egentligen gemensamt med musikalen, som den fått upplåta sin plats till, och som blivit ett enormt maskineri med så många som möjligt med på scenen?
Parallellt har också barnteatern vuxit ur sitt format och börjat kalla sina uppsättningar familjepjäser. Att det ska ske mycket på scenen hela tiden är en självklarhet i dag. Men boken hinner också tangera det som sker på teaterns mindre scener.
Balansgången mellan stora produktioner och mindre (till volymen!) konstnärliga satsningar är en fråga som Svenska Teatern delar med andra teaterhus. Det är inte heller något nytt problem. Och för många kommer det kanske som en överraskning att den teater som än i dag heter KOM tog sina första steg på det som tidigare kallats Svenska Teatern Foajéscen. Den blev bara kvar för ett spelår, efter funderingar och förhandlingar fortsatte den på annan adress.
Några teaterprofiler får själva föra ordet. Bengt Ahlfors (Svenskfinlands mest produktiva dramatiker, som fortfarande verksam fyllde åttio i veckan) skriver om hur man (inte utan motstånd) övergav det uppstyltade scenspråket, senare allmänt kallat ”skillnadskan”.
Ralf Långbacka beskriver något som förefaller vara hans karriärs värsta motlut – misstänksamheten mot honom var stor när han som lite på trettioårig skulle bryta en konservativ teatertradition. Hans lagrar skördades i desto större kvantiteter på annat håll. Joakim Groth skriver ett kort inlägg om Teater Mars hastigt födda och hastigt nedmonterade kontaktyta med Svenska Teatern. Att den försvann betydde inte att han själv inte skulle regissera där i fortsättningen.
Finlandssvensk teaterhistoria går att få sig till livs glimtvis och indirekt. Ett spår som ibland syns för den uppmärksamme är evighetsdiskussionen om på vilken sida om rampen det progressiva respektive det konservativa för tillfället befinner sig, och hur finlandssvenskarna ger sig till känna som teaterpublik.
Men att analysera det är någon annans uppgift. Hanna Åkerfelts insats är att hon samlat relevanta detaljer, åstadkommit ett gnistrande minnesalbum. Där ingår förstås teaterns historiskt sett mest lyskraftiga skådespelare. De är ganska många, mest skimrar kanske May Pihlgren, som gick på teaterns elevskola i mitten av 1920-talet och spelade på dess scen under hela sin karriär. En sådan obruten linje är svår att tänka sig i dag.
Ann-Christine Snickars
ann-christine.snickars@aumedia.fi
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.