Ett glastak kvar att spräcka för Lina Lehtovaara – hon hoppas att det inte i framtiden ska vara lika svårt för kvinnliga fotbollsdomare att ta sig framåt i karriären
Efter EM-slutspel, Champions League-final och U20-VM var sommarens VM-slutspel för damer i Australien och Nya Zeeland ytterligare en målsättning som uppnåddes för klassläraren Lina Lehtovaara.
VM-slutspelet gick inte riktigt som hon hade hoppats på. En match på planen och tre som fjärdedomare var inte det hon hade i tankarna då hon åkte till Sydney.
Då hon nu igen landat i skolvardagen i Kirjala skola i Pargas har hon hunnit sätta det hela i perspektiv.
– I ärlighetens namn hade jag kanske förväntat mig ännu mer av VM-slutspelet, säger hon.
Då syftar hon inte enbart på det faktum att det endast blev en match som huvuddomare (gruppspelsmatchen mellan Nigeria och Kanada i Melbourne), utan på helhetsupplevelsen.
– Om man enbart fokuserar på det positiva så var det redan en enorm bedrift att ens bli uttagen till VM-slutspelet från lilla Finland. Att dessutom få döma en match i slutspelet var också stort.
Till saken hör att sex av de 33 tillresta domarna fick nöja sig med att endast agera fjärdedomare i slutspelet, vilket Lehtovaara också fick smaka på i tre matcher.
Nervöst, men ändå inte
Under lägret inför VM-slutspelet talades det mycket om att domarna ska göra sitt yttersta för att ”hålla korten kvar i fickan”. De orden skulle komma att påverka också Lehtovaaras VM. Men mera om det senare.
– En av insikterna från VM-slutspelet är egentligen det som toppidrottare går igenom hela tiden under sina karriärer. Var och en tränar otaliga timmar och förbereder sig på bästa möjliga sätt inför kommande tävlingar. Man drabbas av skador, misslyckanden och går igenom en enorm berg-och-dalbana.
För Lehtovaara var det jobbigaste med VM-uppladdningen att inte på förhand veta vilken roll hon skulle få i slutspelet. Men då hon fick veta att hon skulle ut i hetluften redan under den andra matchdagen kändes det som att förtroendet fanns där.
– Sedan handlar det mycket om tur eller otur. Den matchen jag fick var väldigt fysisk och det blev en massa kniviga situationer med straffen och det röda kortet på slutet, men också en hel del annat.
Om vi ännu går tillbaka till Melbourne och inför matchen. Hurudana tankar snurrade i huvudet precis innan ni tågade in på stadion där?
– Sist och slutligen skiljer det sig inte så mycket jämfört med andra internationella uppdrag som jag ändå har en viss rutin av redan. Jag skulle inte säga att jag var nervös, men kanske ännu litet mer fokuserad. Det kändes stort då man tog in stadion och lyssnade till nationalsångerna, men visst hade det varit annat med 75 000 på läktarna trots att stämningen var bra också här.
Domarteamet var – frånsett fjärdedomaren – samma som dömt Champions League-finalen 2022. Grekiska Chrysoula Kourompylia och estniska Karolin Kaivoja var assisterande domare då och nu.
– Vi snackade med domarteamet efteråt och konstaterade att vi kanske alla hade större förväntningar på matchen i sig.
Att uppladdningen inför VM-slutspelet inte var den optimala kan också ha spelat in. Innan VM dömde Lehtovaara förutom damligamatcher endast en division 2-match på herrsidan.
– Det är klart att utgångsläget är helt annat för en domare som till exempel dömt en massa tuffa herrmatcher och använder VAR regelbundet.
Svårare att få döma i herrserier
Kirsi Heikkinen (också hon klasslärare till yrket) var den första finländska damdomaren som banade väg för andra kvinnliga domare i de inhemska herrserierna i fotboll. Hon dömde också EM- och VM-slutspelsmatcher och Champions League-finaler och hann också medverka i OS-fotbollen under sina toppår 2009–2012.
Heikkinen spräckte flera glastak, men ett glastak återstår ännu för de kvinnliga domarna i Finland. Att döma en match i den inhemska högstaligan på herrsidan.
– Ibland tänker jag att jag nog är i helt fel land med tanke på jobbet som fotbollsdomare och det stöd som förbundet erbjuder för att lyfta kvinnliga domare i herrserierna. I Finland är beslutsfattarna knutna till punkt och pricka till snabbhetstesterna, då jag kanske själv resonerar mera i banorna att fokus borde ligga på själva domarjobbet, hur man klarar av den mentala pressen och hurudana matchledaregenskaper man visar på planen.
– Se fast på Szymon Marciniak som dömde EM-kvalmatchen mellan Finland och Danmark i söndags. Jag var på plats där och det var inte många spurtsteg han tog i matchen. Domarjobbet handlar mera om att läsa av spelet och kunna placera sig rätt än om att ta fyrtiometersspurter i full fart.
Mikael HeinrichsSpurttest väger tungt
Det sista glastaket att spräcka för en kvinnlig domare i Finland är det till Veikkausliiga. Lehtovaara har klarat spurttestet tidigare, eftersom Herrettan har samma krav. Där har hon dömt tio matcher, men den senaste säsongen har testet visat sig knepigt.
Som domare ska man i testet upprepa sex 40 meters spurter och alla ska löpas under sex sekunder. I september i fjol överskred hon marginalen med 0,01 sekunder i den sista och i maj i år gick en spurt 0,02 sekunder över gränsen.
– Jag fick ett sms av herrligans domaransvariga Mattias Gestranius här om dagen om möjligheten att göra om testet, men jag har inte hunnit svara på det ännu. Men visst skulle det vara skönt att visa att jag klarar det, man blir ju inte yngre med åren precis.
För sin egen del tänker Lehtovaara inte så mycket på ligastatusen, men hon säger att det skulle kännas fint att bana väg för kommande kvinnliga domare.
– Minka Vekkeli är en av de lovande, unga kvinnliga domarna i landet och jag skulle hoppas att det inte tar lika länge för henne att nå sina målsättningar. Det skulle vara viktigt för kommande domargenerationer att också det sista glastaket skulle spräckas.
Överlag har damfotbollen ute i Europa tagit stora kliv framåt då det kommer till publikintresset. Storlagens supportrar går på både herr- och dammatcher och klackarna växer.
Nya uppdrag väntar
Sedan VM-matchen mellan Nigeria och Kanada har Lehtovaara inte dömt en enda match. Men på söndag blir det toppmatch i Nationella ligan då HJK möter KuPS. Och veckan därpå blir det igen internationella uppdrag.
Hur skulle det smaka med ett Stockholmsderby i Damallsvenskan?
– Tja, varför inte. Jag har dömt i Damallsvenskan tidigare, men det var för kanske tio år sedan. Publikintresset har gått framåt oerhört sedan dess och stormatcherna i Sverige är fina tillställningar. Det närmaste man kommer i Finland var antagligen herrderbyna mellan HJK och HIFK.
Jag borde ha litat mer på att jag nog vet vad jag gör och när en varning är berättigad.
Men för att återgå till det där med att ”hålla korten i fickan” och ledarskap på planen. Det som Lehtovaara allra främst tar med sig från VM-slutspelet handlar om självförtroende.
– Budskapet inför VM-slutspelet var hela tiden att vi som domare skulle försöka undvika att dela ut varningar till höger och vänster, utan i stället hantera situationer utan kort så långt det går. I VM-matchen borde jag nog i stället ha litat på min intuition redan i början och tagit fram kortet efter en kvart. Jag borde ha litat mer på att jag nog vet vad jag gör och när en varning är berättigad. Det var orden från uppstartslägret som ekade i mitt huvud där och då, men jag borde ha vetat bättre.
Kandiderar till mest positiva finländare
I anslutning till Näsdagen utses årligen den mest positiva finländaren i en publikomröstning som ordnas av Positiivarit, där Lina Lehtovaara är en av de sju kandidaterna i år.
– Jag blev faktiskt ganska överraskad då jag blev ombedd att ställa upp, eftersom jag inte ser mig som en så sprudlande och sprallig person, men då jag läste mera om kriterierna så insåg jag att det handlar om mycket mera än så.
Omröstningen pågår under hela september och vinnaren presenteras i början av oktober då Näsdagskampanjen kör i gång.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.