Förflytta dig till innehållet

Ett år som 50-åring

Stillbild från animationen. Foto: Heli Konttinen


Galleri Peri
50_ _50 del 1
Heli Konttinen
4.5 – 3.6.2018
Konstnären Heli Konttinen fyllde femtio i februari ifjol. Då började hon fotografera sig själv varje dag. Fotografierna har sammanfogats till en animation med titeln 50_ _50 del 1.
Ett projekt som visar kroppens åldrande, men också den ålderslösa inre världen. Konttinen fascineras av att sinnet tycks föryngras i takt med att kroppen förfaller.
Animeringen är intim och överraskande kort. Med tanke på materialet är det givet att den är självbiografisk. Konttinen berör sin uppväxt och sitt konstnärskap.
Sin uppväxt beskriver hon som udda eller som en hunger i magen, hjärtat, hjärnan och talet. Hon kallar sin mamma galen, mamman led av schizofreni, och pappan var plastingenjör. Den udda uppväxten kanske gjorde henne till konstnär, funderar hon.
Titeln anspelar på det faktum att Konttinen lika väl kan leva femtio år till. Tanken är att ge ut en animation varje år så länge konstnären lever eller klarar av att göra filmer. Osökt tänker jag på en annan Konttinen, Timo Konttinen, som gjort till sitt livsuppdrag att göra ett konstverk varje dag så länge han klarar av att göra det.
Sådana här verkserier med långa tidsspann är intressanta, då en kan följa med hur konstnären förändras. De blir också väldigt intima, eftersom konsnärens vardag är så starkt närvarande. Heli Konttinen vill belysa konstnärens vardag och det konstnärliga arbetet. För henne är det sällan konkret utan går ut på att tänka och skriva ner idéer.
Det långa perspektivet och kontinuiteten talar för att konstnärerna saknar långsiktighet, eller kanske långsamhet, i andra aspekter av samhället. Allting ska gå väldigt fort, nyheter ska vara minutfärska, klädtrender ändras varje månad och en ska alltid vara anträffbar.
Konttinen insjuknade i cancer 2014 och upplevde då att tiden blev väldigt viktig för henne. Speciellt hur hon använde sin tid var någonting hon funderade på och förändrade.
50_ _50 del 1 är en enkel liten film som gärna kunde presenteras i en kontext som speglar dess intimitet. Skärmen i Galleri Peri ligger högt upp på väggen på en plats där betraktaren står oskyddad.
Julia Nyman

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter