SPT 16.11.2021 15:45

Den nakna berggrunden mitt under Estonia kan förklara de stora hålen på styrbords sida av vraket. Men det är för tidigt att säga något definitivt om det.

Det var en av huvudpoängerna när företrädare för Estlands och Sveriges haverikommissioner vid en presskonferens på tisdagen berättade om resultaten från sommarens undersökningar vid Estonias förlisningsplats.

Undersökningarna genomfördes efter att en dokumentärfilm presenterat nya uppgifter om hål i fartygets skrov.

Skärmdump

Verkar passa in

Martin Jakobsson, professor i maringeologi och geofysik vid Stockholms universitet, har lett undersökningarna av bottnen vid Estonia.

Jakobsson konstaterade att naken berggrund verkar finnas vid de två stora hålen i Estonias skrov, cirka 69 respektive 89 meter från aktern. Han betonade dock att det inte är hans sak som geolog att uttala sig om huruvida berggrunden är förklaringen till skadorna.

Jakobsson konstaterade samtidigt att hårda bergarter finns i området. Han visade även upp bilder där hål och bucklor i vraket verkar passa in på klippor alldeles intill.

”Hög sannolikhet”

Jonas Bäckstrand, undersökningsordförande för den svenska haverikommissionen, hänvisade till Stockholms universitets analyser, men betonade att de nu presenterade resultaten är preliminära.

— Med hög sannolikhet har deformationen på styrbords sida att göra med berggrunden. Men vi ska titta mera på det, och framför allt på själva fartyget, sade Bäckstrand.

Han konstaterade att mängden naken berggrund vid vraket överraskade undersökarna.

Man hoppas kunna komma i gång med de egentliga undersökningarna vid vraket i mars–april då sikten nere vid vraket är god. Då ska man bland annat göra laserskanning och fotogrammetri, med vilka man kan skapa tredimensionella bilder av fartyget.

Mycket kvar att undersöka

Rene Arikas, direktör för den estniska transportsäkerhetsbyrån, gick vid presskonferensen igenom bilder av den 22 gånger 4 meter stora deformationen på styrbord sida, där man med utrustningen kunnat ta sig in genom hål för att filma inifrån fartyget.

Arikas konstaterade att revan ibland böjer sig utåt, ibland inåt. Hela deformationen är nu mer tydlig eftersom fartygets lutning, där det vilar på sidan, under åren ökat med hela 13 grader.

Men Arikas påpekade att det finns många deformationer runtom på fartyget som man ska studera närmare. Man ska också undersöka deformationerna på bogrampen, som har lossnat.

— Nästa år vill vi också undersöka bildäck närmare, med mer lämplig utrustning, sade Arikas.

Ska leta efter metallföremål

Nästa år tänker man också göra ferromagnetiska undersökningar av bottnen för att hitta metallföremål som kan ha fallit ur fartyget. På så sätt kan man få en bild av hur fartyget rörde sig när det sjönk.

Dessutom intervjuar man redan nu i Sverige människor som överlevde katastrofen. Sådana intervjuer ska också göras med estländska överlevare, men Rene Arikas konstaterade att det inte bara är att traska i väg för att göra en intervju.

—  Intervjuerna måste förberedas bra. Innan man gör dem måste man gå igenom det gamla material som redan finns.

Inget skäl att ifrågasätta haverirapporten

Arikas sammanfattade resultaten hittills med att säga att det inte framkommit någon orsak att ifrågasätta slutresultaten i den officiella haverirapporten från 1994.

— Men det är självklart att vi kommer att korrigera den på vissa punkter.

Arikas berättade också att man gjort vissa efterforskningar för att reda ut varifrån de störningssignaler som försvårade sommarens mätningar kom. Man har diskuterat med tillverkaren av de transpondrar som placerats på och kring Estonias vrak år 1997. Deras batterier höll bara i några år, så de var inte lösningen på gåtan.

På SPT:s fråga om man har andra teorier om störningarna svarade Arikas att man ska försöka utreda saken, men att man ännu inte gjort det aktivt eftersom frågan inte har varit akut.

Jean Lindén/SPT

SPT
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln