Esko är en vän och en hjälpande hand
Esko Lundén och Heikki Virtanen.
– Allt var bra!
En läkare sticker ut huvudet i väntrummet och ger en kortfattad sammanfattning till Esko Lundén. Här har Lundén väntat medan Heikki Virtanen genomgått läkarens undersökning på Åbolands sjukhus.
Nu är Virtanen klar för den här gången och redo att åka hem till Pargas.
Lundén går till sjukhusets anmälningsdisk och ber om att få en taxi.
Den kommer om en stund, lyder svaret och männen sätter sig till rätta för att vänta.
Det är tack vare Röda Korsets vänverksamhet som de här två männen sitter tillsammans på sjukhuset den här dagen.
– Hemsjukvården och anstalterna har i dag ont om personal och saknar resurser att själva skicka någon följeslagare. Då är det bra att det finns frivilliga som ställer upp, säger Lundén.
Runt hans hals hänger ett Röda Korskort så att också sjukhuspersonalen ska veta att han är här i rollen som följeslagare till en kundvän, som i det här fallet är Virtanen.
– Det är en väldigt givande roll. Åker man flera gånger med samma klient hinner man bli bekanta, och man lär också känna både sjukhusen och personalen.
Lundén uppskattar att han fungerat som Virtanens följeslagare ett halvt dussin gånger.
– Heikki är en typisk kund, han kan inte ta sig in till sjukhuset på egen hand.
När ett sjukhusbesök väntar, kontaktar hemvårdens personal Röda Korsets vänförmedlare i Pargas Helena Lindström.
– Hon har en lista över våra namn och tar kontakt och frågar om man har möjlighet att ställa upp.
Lundén dyker sedan upp hos Virtanen en kvart innan taxin plockar upp dem och styr mot Åbo.
Esko Lundén gör årligen ett tjugotal sjukhusbesök tillsammans med olika klienter, både svensk- och finskspråkiga.
– Det blir ett par i månaden om det passar, man ska förstås ha plats i almanackan men de här besöken prioriterar jag oftast före mycket annat.
Han poängterar att han som följeslagare inte deltar i vården på något sätt, men brukar förmedla till personalen inom hemsjukvården hur läkarbesöket gått.
– Jag är en slags mellanhand.
Den här typen av Röda Korsverksamhet är väldigt viktig, anser Lundén.
– Vi representerar tredje sektorn, som blir allt viktigare hela tiden.
Lundén har varit en Röda Korsare i tiotals år och satt bland annat i styrelsen medan han ännu var i arbetslivet. Ännu aktivare blev han efter pensioneringen.
– Efter att i arbetslivet ha jobbat med hårda värden inom gruvindustrin tyckte jag det skulle passa att koncentrera sig på mjuka värden.
För Röda Korsvänner ordnas årligen gemensamma träffar och utbildningar där man bland annat får lära sig om mentalt stöd.
Det händer ibland att vänkunder han är följeslagare åt får allvarliga diagnoser under en gemensam sjukhusfärd.
– I den här uppgiften måste man känna någon slags empati, men under kurserna lär man sig också hur man tar sig an de olika situationerna.
I cirka 10 år har Lundén också fungerat som Röda Korsvän åt en man som en gång i tiden anlände till Finland som kvotflykting.
– Han skiljer sig från många invandrare eftersom han har lärt sig svenska och inte finska.
Mannens närmaste anhöriga är en bror som bor i Norge och enligt Lundéns bedömning är mannen mycket ensam.
Lundén hjälper honom vid behov med praktiska arrangemang och fyller i FPA-blanketter, men de regelbundna träffarna varannan vecka har ofta ett tema.
– Vi brukar åka iväg till grannkommunen för att handla. Eftersom vi båda sköter våra hushåll själva så vi byter lite matlagningstips och samtalar under själva bilresan.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.