Enkät: Jobbigt för regnbågsunga i skriftskolan
Konfirmation. Fyra av tio tycker att skriftskolan är en otrevlig upplevelse för sexuella minoriteter och könsminoriteter. Det visar en enkät som gjorts av regnbågsföreningen Malkus. Konfirmationen på bilden har inget med artikeln att göra. Tuulikki VIlhunen/Kyrkans bildbank
Fyra av tio tycker att skriftskolan är en otrevlig upplevelse för sexuella minoriteter och könsminoriteter. Det visar en enkät som gjorts av regnbågsföreningen Malkus.
38 procent av de som svarade var under 21 år, 41 procent var 21–30 år och 11 procent 31–40 år. Övriga åldrar 10 procent. Åtta av tio är alltså under 30 år.
– Det är oroväckande att så många är unga och att det verkar som om inget förändrats på skriftskolelägren under årens gång, säger Johan Brandt, Åbobo och nyvald ordförande för Malkus.
Johan Brandt, ordförande för regnbågsföreningen Malkus. Foto: Annina Suominen
Hela 93 procent av de som svarade på enkäten konstaterar att sexuella minoriteter eller könsminoriteter aldrig nämndes under skriftskolelägret.
71 procent uppger att ingen mångfald gällande de här frågorna togs upp.
85 procent uppger att inte en enda person kom ut ur garderoben, alltså berättade om sin sexuella läggning, under skriftskolan.
Heteronormen är med andra ord stark.
En del av historierna som folk berättat i samband med att de svarade på enkäten var enormt beklämmande att läsa, konstaterar Brandt.
– De historier som berättats av transpersoner har varit mest dystra. Det är svårt att bryta traditionen att indela alla i kategorierna män eller kvinnor i samhället. Det tas för givet att det är så.
En intressant aspekt som kom fram i undersökningen är att det oftast är ungdomsledarna som varit negativt inställda till sexuella minoriteter, inte prästerna.
Brandt fick sin skriftskoleundervisning i Lovisa år 1981. Han upplevde undervisningen som stereotypisk. Man beaktade inte alternativa sätt att se på kön.
– I slutet av skriftskolan delade man ut en bibel till den pojke och den flicka som gjort bäst ifrån sig. I dag skulle man kanske inte ha gjort så, eftersom man ju inte kan veta om barnen betraktar sig själva som flickor eller pojkar.
Brandt konstaterar att han aldrig hade vågat komma ut som homosexuell på skriftskolelägret.
Atmosfären i Lovisa upplevde han ändå inte som direkt hotfull på 80-talet.
Genom enkäten ville Malkus ta reda på hur de kan påverka utvecklingen på ett positivt sätt i framtiden, samt få riktlinjer för sin fortsatta verksamhet.
Föreningen Malkus har fått stöd av Social- och hälsovårdsministeriet för att utveckla informationsmaterial om sexuella minoriteter och de som bryter mot könsnormer. Materialet ska kunna användas i exempelvis skriftskoleundervisningen.
Två personer har anställts för ändamålet: Peik Ingman, forskare vid religionsvetenskap vid Åbo Akademi och Lumi Sammallahti från Tammerfors. Malkus hoppas också kunna utbilda så kallade erfarenhetsexperter som kan ställa upp och berätta om sina upplevelser.
Syftet är inte att servera absoluta sanningar, säger Brandt.
– Vi vill ta fram olika synsätt, visa olika vägar. Meningen är att man ska acceptera sin egen sexualitet och sin egen uppfattning om kön.
180 personer från olika delar av Finland svarade på den finskspråkiga enkäten, här hittar du resultatet i sin helhet. Den har spritts på sociala medier och skickats till församlingar, som enligt Brandt varit intresserade av mer information.
Regnbågsföreningen Malkus
Medlemsorganisation i Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (Seta) sedan 2015.
Grundades år 2014 för att främja andligt och själsligt välbefinnande för personer som hör till de sexuella minoriteterna. Har inte en specifik andlig eller religiös riktning. Alla som respekterar föreningens stadgar kan utöva sin tro eller religion inom föreningen och kan bilda nya verksamhetsgrupper.
Malkus har verksamhet i olika delar av Finland och internationellt.
I Åbo ordnar man bland annat regnbågsmässor i Henrikskyrkan fyra gånger om året.
Johan Brandt
Ordförande för regnbågsföreningen Malkus sedan januari 2018.
Född i Lovisa, bor i Åbo sedan 2001.
Har studerat allmän historia, kyrkohistoria och egyptologi vid Helsingfors universitet.
Några av historierna från skriftskolan (fritt översatta från finska)
”Största delen av min upplevelse av skriftskolan var positiv. De flesta var trevliga och det var en bra atmosfär. Men det som lämnade en dålig smak i munnen var att ungdomsledaren hade en negativ syn på könsminoriteter och sexuella minoriteter, och att den synen lyftes fram under lägret.”
”Som helhet var lägret kränkande. Homosexualitet omtalades av lärare och personal som en sjukdom och en synd.”
”En gång var vi indelade i flick- och pojkgrupper. Pojkgruppen badade bastu och flickorna skulle bygga upp en bild av sina drömmars man. Några andra alternativ fanns det inte och programmet var obligatoriskt.”
”Olika sorters sexualiteter diskuterades, liksom transpersoner. Många ställde frågor om de här sakerna, men ingen dömde ut någon annan.”
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.