En utmaning att slöjda på distans — Åboelever får serva hemmen i stället
Så här ser slöjdlärare Matias Saarukkas slöjdsal ut just nu. Det är genom datorn och Google classroom han kommunicerar med eleverna, ett system som oundvikligen förlänger arbetsdagarna. Foto: Privat
Hur gör man undervisning i praktiska ämnen på distans? Det är en fråga som slöjdläraren på S:t Olofsskolan i Åbo, Matias Saarukka, fick väldigt kort tid på sig att fundera ut svaret på.
– Vi fick två dagars förvarning och efter det skulle all undervisning ske på distans, säger Saarukka.
Att flytta undervisningen i vanliga läsämnen till digitala rum har visserligen sina utmaningar, men det är något som de flesta kan tänka sig hur det fungerar.
Men när det kommer till praktiska ämnen som slöjd, musik och teckning är det svårare att se hur undervisningen fungerar.
Slöjd är numera ett ämne som innefattar både textilslöjd och teknisk slöjd och Saarukka, som undervisar i teknisk slöjd, bestämde snabbt att göra en gemensam undervisning tillsammans med textilslöjdläraren Berit Bragge.
Låsvård och cykelvård på läsordningen
Första veckan köpte de sig lite tid.
– Eleverna fick alla se dokumentären ”Blod, svett och t-tröjor” som handlar om modebloggare som åker till Myanmar och jobbar på bomullsfälten, och sen fick de skriva ner sina tankar kring den.
Efter det har de istället riktat in undervisningen på praktiska färdigheter.
– Förra veckan fick eleverna göra lås- och handtagsvård hemma. De smörjde gångjärn, skruvade upp låsmekanismer och oljade dem och fixade tröga dörrhandtag. Sedan fick de skriva en rapport om saken.
Föräldrarna fick sedan bedöma hur arbetet utförts, samt underteckna elevernas egen rapport.
Den här veckan står cykelvård på programmet.
Verktygen en utmaning
Det faktum att lärarna inte kan kräva att varken material eller verktyg ska finnas hemma hos eleverna gör planeringen av undervisningen mera utmanande. Undervisningen måste vara jämställd.
– Vi har elever från stans alla stadsdelar och det betyder väldigt olika socioekonomiska bakgrunder. Vissa har ingenting hemma, medan andra har en hel verkstad till sitt förfogande.
Det har också kommit kritik för att undervisningen inte borde bestå av enbart uppgifter där examinationen är endast en redogörelse och Saarukka har förståelse för det.
– Jag håller delvis med, men det är svårt att undvika ett sådant system helt.
Näst: 30 000 glasspinnar
Nästa uppgift blir ändå något mera praktiskt.
– Jag har just beställt 30 000 glasspinnar och eleverna ska bygga en bro av dem. Jag har också beställt 150 limstift och hoppas att limmet är tillräckligt bra för att hålla ihop pinnarna. Annars får jag hälla trälim i 140 minigrip-påsar istället, säger Saarukka och skrattar.
Hur materialet distribueras är osäkert ännu, men det kan bli tal om att slå två flugor i en smäll.
– Till exempel kunde de elever som bor tillräckligt nära skolan cykla hit under gymnastiktimmen för att hämta materialet. Vi får se.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.