En uppskjuten arvsskatt skulle vara en förnuftig modell för många arvingar
Artikeln om att SFP:s vice ordförande Henrik Wickström uppmanar regeringen att syna möjligheten att slopa arvs- och gåvoskatten var en av de mest lästa på åu.fi under veckoslutet. Den var också den klart mest debatterade på webben.
”Trots att arvs- och gåvoskatten inte finns med i regeringsprogrammet borde den kunna ingå när vi för diskussion om företagsamheten i Finland”, skrev Wickström i sitt pressmeddelande på lördagen.
SFP har förespråkat en modell där beskattning sker först då ärvd egendom realiseras.
I en enkät för Uutissuomalainen för två år sedan var SFP det enda riksdagspartiet som ville slopa arvs- och gåvoskatten.
I samma enkät önskade Kristdemokraterna en sänkt skatt i samband med företags generationsväxling. De Gröna efterlyste en skärpt progression: ju mer man ärver, desto högre skatt.
Sannfinländarna svarade inte på enkäten, men hade gjort en lagmotion om situationer där en änka eller änkling har besittningsrätt till en bostad. Enligt motionen skulle arvingarna betala skatt först då arvet realiseras, då de själva tar över bostaden.
Många undrar hur det egentligen gick med medborgarinitiativet om att slopa arvs- och gåvoskatten. Den sänktes av riksdagens finansutskott i slutet av år 2018.
Regeringspartiernas medlemmar (Saml, C och Blå) hade en majoritet i utskottet och sade nej till att göra ett betänkande. Ett betänkande behövs för att riksdagen ska behandla frågan.
I det här skedet var det bara några månader kvar till riksdagsvalet våren 2019, vilket märktes i debatten om skatten. SDP:s Timo Harakka, då medlem i finansutskottet, var en som ville att riksdagen hade fått behandla frågan. Samtidigt var det klart att SDP inte hade godkänt en slopad arvs- och gåvoskatt.
Partiets åsikt kan säkert summeras i det som Harakka själv skrev i sin blogg 2018:
”Arvs- och gåvoskatten är marknadsekonomins bästa skatt. Den riktas inte mot arbete utan mot oförtjänad inkomst. Den är en rättvis skatt som effektiverar ekonomin.”
Det fanns också något förbryllande svängar i skatteärendet. Ett bra exempel var samlingspartisten Timo Heinonen, som först uppmuntrade folk att skriva under medborgarinitiativet – men så röstade han själv för att initiativet begravs.
Samlingspartiet har stött tanken på en reform, men inte exakt en sådan som initiativet handlade om.
Sedan 2018 har det inte hänt något, annat än att Samlingspartiets partifullmäktige godkände en motion om att arvs- och gåvoskatten kunde ersättas av en överlåtelseskatt.
Det skulle innebära att den eller de som ärver exempelvis en bostad inte betalar arvsskatt, utan en överlåtelselskatt då bostaden någon gång byter ägare igen. Skatt skulle betalas på den värdeökning som har skett. I det fall bostaden inte blivit dyrare (något som är helt vanligt i stora delar av landet), skulle ingen skatt uppbäras.
Det går redan i dag att minimera arvingars arvsskatt genom att i god tid ge egendom som beskattningsbara gåvor. Ju tidigare och ju fler potter, desto mindre totalskatt.
Så har vi ett stort men: oftast går det inte att göra så här, då så mycket av människors egendom brukar vara bunden till fast egendom. Och här är problematiken som besvärligast: Arvingar måste betala skatt på sådant som i praktiken inte blir deras, då de exempelvis ärver en bostad där änkan eller änklingen bor kvar.
Likaså kan en ärvd sommarstuga ha ett nominellt värde som är så stort att skatten för en låginkomstagare som ärver den (eller ens en del av stugan) kan vara hutlöst hög. Då skulle det bara vara rättvist att arvingen får ta emot sin arvslott och betala skatt först då stugan någon dag säljs och det faktiskt finns ett konkret penningsumma som kan beskattas.
En uppskjuten arvsskatt kunde man väl kalla det.
Som det är nu har de olika partierna väldigt olika syn på arvs- och gåvoskatten. Därför är det osannolikt att det blir en genomgripande reform inom de närmaste åren.
Det är ändå svårt att tro att något parti skulle motsätta sig en modell med en uppskjuten arvsskatt i de fall egendom realiseras först senare. För staten skulle det här till och med vara ett nollsummespel. Skatten kommer, bara lite senare.
De fall där det här tillämpas kunde begränsas till arvingar som uppfyller vissa kriterier (som det att de är låginkomsttagare). Det här skulle inte vara konstigare än att folk redan nu delas upp i olika skatteklasser.
En sak är säker: Partierna i riksdagen kommer inte att slopa arvsskatten så länge som de stora årskullarnas arvsskattemiljarder trillar in. Men partierna kunde säkert enas om en specifik, riktad skattereform som skulle göra livet lättare för många, men som inte skulle innebära att staten på sikt förlorar en enda euro.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.