Annina Suominen 24.05.2019 05:30

För första gången bokar jag en tandläkartid i Åbo utan att tänka på språket.
Det har gått två år sedan jag kollade tänderna, men jag har aldrig haft hål, aldrig haft några problem…
Tyvärr förverkligas inte den vilostund i tandläkarstolen som jag sett framför mig.
Den finsktalande tandläkaren är stressad, och allt för hårdhänt.
När hen förklarar vad som är fel förstår jag ungefär det jag behöver förstå. För första gången i mitt liv har jag ett hål.
Orsaken är att en visdomstand växt över en annan tand, och att den så att säga blockerat tandborstningen.
Tandläkaren meddelar att jag måste dra ut två visdomständer.
Det ska gå smärtfritt, nej det är inte bråttom, inte heller är det bråttom att ta bort lite tandsten som du också har fått, är budskapet jag får av tandläkaren.
Paniken stiger. Nästan sju av tio finländare har dragit ut en visdomstand innan de fyllt 32, men vi har alla läst skräckrubrikerna och jag är inte den enda som fasar för proceduren.
Men så värst mycket mer information om just mitt läge får jag inte av tandläkaren. Då jag försöker ställa frågor får jag bara korta svar levererade av en allt mer irriterad person.
Alltsammans går på finska, och något intresse för att prata lite enklare språk har tandläkaren inte.
Någon vecka senare är det dags för röntgen.
Trots att maskinen där man ska placera huvudet ser rätt simpel ut gör jag något fel. Den som tar bilderna både höjer rösten, talar snabbare och säger samma sak på finska om och om igen, samt försöker greppa tag i min haka.
Jag tappar tålamodet och fräser att jag faktiskt inte förstår vad jag gör fel.
Då blir rösten vänligare och språket som vore det riktat till en femåring, och till sist lyckas jag placera ansiktet rätt. Röntgenbilden är klar, men vad den visar vet jag inte.
Tiden går och ingen kontaktar mig för att berätta hur ärendet fortskrider.
Det är inte heller lätt att försöka begripa informationen som skrivs om mig på mina Mina Kanta-sidor (mina beståndssidor, mina stocksidor, mina talongsidor?).
Just jag är inte hjälplös – jag klarar mig på finska. Det kräver lite tid och eftertanke, men jag kan nog.
Tyvärr är situationen inte samma för alla. Och de flesta av oss bär på historier som denna – en känsla av att inte bli sedd inom vården.
En känsla som förstärks då personen man talar med uppenbart är sur över ens halvdåliga finska.
En del får sämre vård på grund av missförstånd. En del känner sig osäkra – gick det här faktiskt rätt till? Man orkar inte ställa den där sista frågan trots att man vill höra svaret.
Ska det vara så förbannat svårt att ha lite tålamod då man förklarar vårdfrågor för patienter som inte förstår finskan perfekt?
Mitt ärende är (förhoppningsvis?) rätt snabbt överstökat och det här är ändå en av få gånger jag upplevt mig sämre behandlad för att jag talat dålig finska.
Min poäng är – jag försöker. Folk försöker. Alla måste komma emot lite för att lösa situationen.
Jag hoppas att det går bättre för de som verkligen inte kan ett ord finska. Nyinflyttade från andra länder måste ha det allra värst.
Den kända översättningstjänsten på internet fick mig åtminstone att skratta lite.
”De rotiga rotkurvorna vid toppen av den distala roten. Rötternas rötter är delvis överlappade med Mandi-bulgarykanalen”, det vet jag om min tandhälsa i dag.
Annina Suominen
journalist på ÅU

Annina Suominen
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln