Stefan Holmström 26.05.2020 05:00

Cyklar är mycket populära i Åbo. Enligt stadens cykelbarometer 2017 uppgav 96 procent av de tillfrågade att de stöder det sätt som cykeltrafiken i Åbo utvecklas.
Av de cyklister som svarade på enkäten uppgav 86 procent att de var nöjda eller ganska nöjda med Åbo som cykelstad. Det är en så stor andel att slutsatsen är enkel: mycket har gjorts rätt under årens lopp.
Frågan om den fortsatta utvecklingen av cykeltrafiken är aktuell också i och med den nya vägtrafiklagen, som för med sig en hel del nya regler och trafikmärken. I de flesta fall är förändringarna små, såsom det att gula spärrlinjer på landsvägar ska bli vita.
Andra förnyelser är mer abstrakta, som den något utvidgade och nyformulerade skyldigheten att vara förutseende och vara redo på att andra beter sig helt huvudlöst i trafiken.
Då man synar reformen verkar mycket gälla cykeltrafik. Bland annat blir det en justering av väjningslogiken. Igen.
Ibland känns det som om alla förnyelser av väjningslogiken har varit försök att åtgärda de problem som skapades av den sorgliga vägtrafikförordningen 1997. Det var då lagstiftarna introducerade den så kallade förlängningen av cykelvägar. Samtidigt började övergångsställen målas på sådana sätt att trafikanter inte kunde veta om man får cykla över eller inte.
Antalet dödsolyckor bland cyklister hade därförinnan minskat stadigt men den goda utvecklingen bromsades upp för flera år efter denna reform.
För några år sedan kom lyckligtvis en reform som innebär att övergångsställen nu ska målas så att man bums ser om det är tillåtet att cyklar över en gata eller inte. Det är slut med tolkningar av vad som är en förlängning av en cykelbana.
Enkäter har ändå visat att det ännu, över tjugo år efter vägtrafikförordningen 1997, fortsättningsvis är många som är väldigt osäkra på vem som ska väja i olika trafiksituationer.
Utgångsläget är att en cyklist som kommer från en cykelväg och korsar körbanan ska väja för bilar – förutsatt att alla kör rakt och det inte finns trafikmärken som beslutar om annan logik. (Och sedan har vi en uppsjö av andra trafik- och korsningsupplägg som är för många för den här sidan)
Nu får vi då ett helt nytt trafikmärke, som vänder upp och ner på väjningslogiken. Det ser ut som trafikmärket för övergångsställen, men med en cykel i stället för en fotgängare. Det ska signalera att det är bilisterna som här ska väja för cyklister.
Inget händer såklart i ett huj. Den nya vägtrafiklagens övergångstid sträcker sig till 2023. I tre års tid gäller det alltså att vara ha koll på två parallella trafikregelvärldar. Har de satt upp nya skyltar eller inte? Är det här kanske en enkelriktad gata där cyklar redan tillåts åka i andra riktningen?
Det verkar osannolikt att framtida enkäter kommer att tyda på att trafikanter har bättre koll på hur man ska åka och vem som ska väja för vem.
Vägtrafiklagar i all ära, men det finns två andra huvudsakliga faktorer som har bidragit till den goda utvecklingen då det gäller antalet förolyckade cyklister. De senaste tre åren har i snitt 22 cyklister dött. Det kan jämföra med över 100 döda/år i början av 1990-talet.
Den ena entydiga faktorn är den ökade användningen av cykelhjälm: från cirka 4 procent 1990 till ungefär 40 procent nu.
Den andra faktorn är alla satsningar i en förnuftigare trafikmiljö. Det framgår också klart av den kartläggning som ÅU gjorde i vintras: Antalet olyckor i de femton farligaste korsningarna i Åbo har minskat klart.
Åbo stad har ambitiösa mål för hur cyklisternas andel i trafiken ska öka fram till 2030. Då man kollar in det som den nya vägtrafiklagen för med sig så känns det som om det skulle vara bättre att lokalt inte alls lansera vissa av nymodigheterna. Det förblir nämligen oklart hur de ska bidra till en tryggare trafik.
I stället kunde Åbo stad fortsätta satsa på cykeltrafiken med beprövade metoder för hur trafikmiljöer görs tryggare: separera biltrafik från övriga trafikanter, gör korsningar mer logiska, sänk hastigheterna på farliga avsnitt.

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln