En skeppsgrav på 20 meters djup — två barn och två vuxna räddades ur det sjunkande skeppet
Den 30 oktober 1987 lastar m/s Fortuna sockerbetor i Bartsgårda i Finströms kommun på Åland. Det 52 meter långa fartyget är byggt 1958 i Hamburg och ägs av det lilla åboländska rederiet Kimito Shipping.
Vid lunchtid är fartyget fullastat med 725 ton sockerbetor. En del av lasten sticker upp ovanför däck, men eftersom väderleksrapporten utlovat vindstyrkor under 12 meter i sekunden är det tillåtet att köra med öppna luckor.
Fortuna kastar loss klockan 14.50 i soligt väder med destination Nådendal. Skepparen Rauno Lepistö har gjort resan 20 gånger förut och den här gången har med sig sina barn, 9-årige Jarmo och Tuija 7 år.
Det är den åttonde sockerbetstransporten för i år.
Lepistö har granskat fartyget och konstaterat att det är i sjödugligt skick och att sockerbetorna har lastats korrekt.
Innan fartyget kommer ut på Skiftet lyssnar Lepistö på väderleksrapporten klockan 19.10. Fortuna befinner sig då söder om Sottunga.
Väderleksrapporten innehåller ingenting som skulle föranleda några extra åtgärder ombord på fartyget. Lepistö kopplar på autopiloten och står på kommandobryggan tillsammans med maskinmästaren Rolf Salmelin.
På kvällen blir det problem som slutar i katastrof
Det blåser 7–8 meter sekunden från syd och sjögången är måttlig. Sikten är god. Fortuna har en fart på cirka 8 knop.
Snart tilltar sjögången. Vatten skvätter in på däck från relingens stormhål. Fartyget får en slagsida på 3–5 grader.
Kaptenen bedömer det vara helt normalt beteende för Fortuna och han ser ingen hotbild på grund av lutningen.
Ungefär klockan 20.00 befinner sig Fortuna vid nordbojen vid Korpskär. Plötsligt sköljer det vatten in över däck från styrbord.
Fortuna kränger till och sockerbetorna som tornar upp ur lastrummet rullar mot relingen. Lepistö kopplar bort autopiloten och girar styrbord mot vågorna i ett försök att räta upp fartyget.
Manövern får motsatt effekt. Lutningen tilltar och vatten forsar nu in i lastrummet. På ett ögonblick kantrar fartyget. Lepistö hinner med nöd och näppe rädda sina barn som sitter i mässen och tecknar.
Tillsammans med Salmelin klättrar de ut på fartygets sida. Allt går så snabbt att ingen hinner sända något nödmeddelande eller ta på sig flytvästar.
Snart vänder sig Fortuna upp och ner och blir flytande tack vare några luftfickor i fartyget.
Den skräckslagna kvartetten sitter tätt ihop för att hålla uppe värmen. Emellanåt tar de korta promenader på botten av det omkullvälta fartyget.
Deras hopp står nu till att någon av Sverigebåtarna ska upptäcka dem då färjorna passerar haveriplatsen ungefär vid midnatt.
Här sjönk m/s Fortuna den 30 oktober 1987.
I Åbo hamn förbereder sig m/s Wellamo på att avgå mot Stockholm. Klockan 21.30 kastar hon loss.
Linjelots Reijo Rajamäki tar plats uppe på kommandobryggan tillsammans med befälhavaren Olof Jansson och förste styrman Tor Finnberg.
Det är en rutinresa för den garvade trion och ingenting tyder på att de om några timmar ska tvingas utföra en heroisk hjälteinsats på Skiftet.
Fyra sjömil före fyren Gustaf Dahlén skymtar Rajamäki ett svagt eko på babords radarskärm på cirka 2,5 sjömils avstånd. Ekot kommer och går.
Rajamäki spänner blicken på skärmen. Klockan är kvart över midnatt.
Också Finnberg ser på sin skärm, men på den syns inget. Rajamäki tror att det är en fiskeboj eller tunna på drift. Rajamäki spanar med kikaren men i det kompakta mörkret syns ingenting.
Wellamo ändrar kurs och styr mot ekot. Från bryggan har man anropat m/s Viking Sally som också tar kurs mot det mystiska ekot.
Räddningsoperationen inleds
När Wellamo närmar sig objektet slår man på strålkastarna. Också Viking Sally som nu har anlänt till platsen tänder sina strålkastare.
I den starka ljusstråle som lyser upp höstnatten syns två personer som står och vinkar på en upp och ner vänd båt. Först tror Rajamäki och befälet att det är en nöjesbåt.
Nu har också sjöbevakningsstationen i Mariehamn larmats och Wellamo sjösätter sin MOB- båt (man-over-board) som bemannas av Finnberg och matroserna Mauri Laine och Paavo Salonen.
När trion närmar sig haveristen upptäcker de att det är ett lastfartyg. Förutom de två vinkande männen finns två barn på det omkullvälta fartyget.
Med hjälp av linor lyckas de nödställda ta sig ombord på räddningsbåten.
Barnen ikläds överlevnadsdräkter som räddningsmanskapet har tagit med sig.
När MOB-båten ska lämna haveristen trasslar en lina från Fortuna in sig i vattenjetdrevet, men med ett kraftigt yxhugg kapas linan och båten kan styra tillbaka mot Wellamo.
Barnen väntar på att hoppa i bollhavet
Barnen och männen är i gott skick men nedkylda efter fyra timmar ute i den mörka höstnatten då luft- och vattentemperaturen låg kring åtta grader.
Klockan 01.25. kan Wellamo fortsätta mot Stockholm. När sjöbevakningen senare kommer till olycksplatsen har Fortuna sjunkit – endast cirka en halv timme efter att Wellamo hade åkt iväg.
Fortunas besättning och de två barnen tas om hand av fartygets sjukskötare och en läkare som råkar befinna sig ombord. Besättningen och barnen är frusna men har inga fysiska skador.
Efter att ha badat bastu och ätit är de snart återställda efter de dramatiska timmarna ombord det sjunkande fartyget och barnen är ivriga att få hoppa i fartygets bollhav.
Efter olyckan ändrade Sjöfartsstyrelsen direktiven för fraktfartyg i trafik över Skiftet. Efter 1.1.1989 är det inte längre tillåtet att köra med lastluckorna öppna över Skiftet.
Rättsligt efterspel
Fortunas befälhavare dömdes senare av rådstuvurätten i Åbo till böter på drygt 6 000 mark för att radioanläggningen var obesiktigad och för att det inte hade gjorts en ny stabilitetsgranskning av fartyget efter att Fortuna fått en ny huvudmaskin år 1986. Dessutom fungerade inte en av fartygets länspumpar.
För att uppfylla minikravet på besättningens storlek borde det dessutom ha funnits en lättmatros med ombord, konstaterade rådstuvurätten i sin dom.
Wellamos hjältar Rajamäki, Salonen, Jansson och Finnberg premierades senare med Finska sjöräddningssällskapets hedersdiplom.
Två år tidigare förliste betfartyget m/s Hanna-Marjut på ungefär samma plats. I haveriet omkom fyra personer.
Artikeln baserar sig på tidningsurklipp, domstolsprotokoll, ett PM av m/s Wellamos befälhavare, samt en intervju med linjelotsen Reijo Rajamäki.
LÄS OCKSÅ: Skärgårdshavets sista riskvrak töms på olja — dykare gör grovjobbet på 20-meters djup
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.