En skam att regeringen fortsätter diskriminera utsatta människor
Med tanke på att diskriminering varit det övergripande samhällstemat under hela den nuvarande regeringens existens är situationen för personer med intellektuell funktionsnedsättning anmärkningsvärt usel.
Vårdreformen har försvårat tillgången på service och specialomsorg, framför allt på svenska. Dessutom vill regeringen skjuta upp en redan godkänd lag, vilket innebär att sårbara människor förväntas fortsätta ge avkall på sina rättigheter och friheter.
Då vårdreformen trädde i kraft vid årsskiftet upplöstes samkommunen Kårkulla som tidigare haft det övergripande ansvaret för rehabilitering och specialomsorg för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning och ansvaret överfördes på de nya välfärdsområdena. Beslutsfattarna försäkrade att ingen hade anledning till oro. Det var struntprat.
Familjer till personer med intellektuell funktionsnedsättning är nu inte bara oroade utan också förtvivlade och förbannade.
I till exempel Västnyland upplever många familjer att de lämnats vind för våg. Det är svårt för de anhöriga att få tag på någon som kan ge råd om vart man ska vända sig med frågor och farhågor. Vissa tjänster har dragits in och till andra är det långa väntetider. Kampen för att få tillgång till stöd och hjälp har blivit ännu tyngre i en ofta tung tillvaro.
Ett flertal anställda som stått för kontinuitet i vardagen och expertis om målgruppen har slutat och därmed har en viktig och stark länk brustit. Ersättarna – om de finns – kan inte heller nödvändigtvis svenska.
I Åboland styrdes expert- och utvecklingscentret vid Kårkulla över till Egentliga Finlands välfärdsområde, som också fick ett koordineringsansvar för den svenskspråkiga servicen. Kunnandet i de regionala expertteamen håller nu på att splittras.
I Pargas, där Kårkulla tidigare haft en stark närvaro, har förändringen för målgruppen varit mindre dramatisk men också här rapporteras brister.
I ett pressmeddelande säger intresseorganisationen FDUV:s nya verksamhetsledare Annette Tallberg-Haahtela att det är en skam hur dåligt de svenska tjänsterna fungerar på sina håll i välfärdsområdena. Hon efterlyser samarbete på bred front och ett uttalat koordineringsansvar för specialomsorgstjänsterna på svenska.
Tyvärr tar bedrövelserna inte slut här. En ny lag om funktionshinderservice godkändes enhälligt av riksdagen i mars och skulle träda i kraft i oktober, men nu föreslår regeringen att den skjuts fram och preciseras.
Dessutom vill regeringen införa ett budgettak som kan begränsa tillgången till subjektiva tjänster för målgruppen, vilket klart strider mot lagens syfte och andan i FN:s funktionshinderkonvention.
Man baxnar. Att den redan godkända lagen skjuts upp är en historiskt sorglig manöver med tanke på att reformen bereddes i cirka tjugo år och att behovet är uppenbart.
Regeringen väljer nu att nonchalera en lagstiftning som ska garantera grundläggande friheter och rättigheter för en utsatt grupp, vilket skorrar falskt när den samtidigt stoltserar med påstådda krafttag mot diskriminering.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.