En promenad på Ispois gårds gamla marker och i Katrinedal är en resa i seklerna
Många är de Åbobor som brukar vandra längs den fina strandpromenaden i Katrinedal. De flesta vet knappast ändå vad allt man kan hitta in det här området, på Ispois gårds gamla marker.
Det är därför en ögonöppnare att ta en rundvandring tillsammans med Sari Järvinen och Seija Tamminen.
– Den här vägen fanns inritad på kartan redan på 1700-talet. Här fanns också ”hästhagen”, säger Järvinen, då vi vandrat ett stycke från parkeringsplatsen vid Ispois gård.
Bara hundra meter längre fram tittar hon och Tamminen upp mot berget, som på äldre kartor är utmärkt som ”Kuusimäki”. Mellan de äldsta granarna finns en remsa med klart yngre träd.
– Här fanns den finaste hoppbacken i Åbo, säger Järvinen.
– Hit kom jag på sextiotalet för att se på tävlingar. Många av de som hoppade längst var japaner, de kom över 30 meter, säger Tamminen.
Stefan HolmströmTamminen är ordförande för invånarföreningen Ispoisten Omakotiyhdistys, som nu har gett ut boken ”Ispoisten kartanon mailla” (På Ispois gårds marker).
– Allt fick sin början 2015. Det var då föreningen gav ut den första boken om Ispois. Senare var det många som blev nyfikna på vad som finns att berätta om annat i området, som just Ispois gård och Katrinedal.
Uppdraget att sätta ihop en bok gavs sedan till medieföretagaren Järvinen. Hon har inte vara gjort en djupdykning i arkiv och samlingar utan också träffat många människor som har egna minnen av allt det som funnits här.
Katrinedal utgör bara en liten del av bokens innehåll. Historiska Ispois gårds marker har också funnits i det som nu är Parkbacken, Uittamo, Ispois och Luolavuori.
För Tamminens del var bokprojektet viktigt på ett personligt plan.
– Jag har levt här sedan jag var liten. Här finns många väldigt bekanta miljöer.
Stefan HolmströmNära hoppbacken ligger stranden. Någonstans härifrån gick ångbåtar till Hangö och Helsingfors, i slutet av 1800-talet.
Seija Tamminen slår upp boken och visar en över hundra år gammal idyllisk bild, tagen uppifrån berget.
– På 1940- och 1950-talen ordnades här midsommarfester. Dansbanan byggdes med talkokrafter och Olavi Virta uppträdde. I ett skede fanns här också ett campingområde. När vi var unga var det spännande att gå dit och träffa utländska turister, säger Tamminen.
Vi passerar en flat sten, den sten där många stannar för att mata fåglar och ekorrar. Här ser man ofta trädkryparen.
– Där i backen växer gulsippor, de är ju ganska sällsynta, säger Tamminen.
Boken räknar upp flera av Katrinedals växter: säfferot, flenört, kungsmynta, låsbräken slåtterfibbla … I området finns också en verklig insektraritet, den sexbältade klarvingen. Nattfjärilen som liknar en geting påträffades i somras.
Stefan HolmströmDe mäktiga ekarna blir allt fler omkring oss. Det är nu vi kommer till Katrinedals egentliga dal.
– Det var här gården fanns allra först, säger Järvinen vid ett stenröse.
Ispois var ett mäktigt säte. Det var kanske därför hertig Karl landsteg med sina trupper just här år 1597, för att sedan rycka vidare och erövrade Åbo slott.
– Det är dumt att det inte längre finns en skylt om detta på Ruskeakallio, där han steg i land. Det skulle vara intressant information för alla dem som klättrar upp på det berget, säger Tamminen.
Hertig Karls ”besök” var ett hårt slag för gården. Ännu värre blev det ändå i början på 1700-talet, under stora ofreden, säger Järvinen.
– Det var mycket oroligt och så kom pesten med flyktingarna. All verksamhet dog ut på gården. Därefter kom lyckligtvis Simon Lilliegren, säger Järvinen.
Stefan HolmströmSimon Lilliegren var själv en flykting från Narva, där hans far hade varit slottsherre. Han var jurist och affärsmän och hade de rätta nätverken. Han fick en hög tjänstemannapost i Åbo och köpte Ispois gård 1723.
Senare kom hustrun Catharina von Berg hit från Stockholm. Det är sannolikt hennes namn som lever kvar som både Katrinedal och stadsdelen Katarina, säger Järvinen.
För en rik adelsdam var det ett modigt val att flytta till en bygd som drabbats av både krig och farsot.
– Det måste ha varit en syn när hon anlände med sitt flyttlass med allt från balklänningar till hela möblemang, säger Järvinen.
Stefan HolmströmEn senare ägare, Arndt Winter, beslöt riva karaktärsbyggnaden och bygga upp den på bergknallen där den nu står. Uppgiften hittade Järvinen faktiskt i Åbo Underrättelser, som 1912 presenterade Ispois gård stort i artikelserien Västfinska herrgårdar.
– Winter såg till att gården växte. Den var som störst under hans tid.
Winter var en odlingspionjär som förstod pollinerarnas betydelse, då stora ofreden hade slagit ut biodlingen i Finland. Han började med en bikupa och skapade sjutton bisamhällen.
Stefan HolmströmIspois gård var banbrytande på många sätt. Arndt Winter och senare naturintresserade ägare har sannolikt bidragit till de naturvärden som finns i dag.
Seija Tamminen är oroad. Åbo stad har nu en generalplan som möjliggör bygget av en ny bro till Hirvensalo.
– Den skulle gå rakt genom det här historiska området. Jag förstår att det behövs vägar i en växande stad men jag är oroad över vilka följder det har för områdets naturvärden
För närvarande gör landskapsarkitekt Ria Ruokonen upp en plan för Augmentsparken, det vill säga området mellan Ispois gård och stranden.
– Jag hoppas att den planen kan bidra till att rädda området.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.