En produkt av Sirkkala skola, S:t Olofsskolan, Katedralskolan och Åbo Akademi har tagit över undervisningsministeriet. Det är ett tag sedan sist.
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
En barfota Åbosvensk har blivit minister.
En produkt av Sirkkala skola, S:t Olofsskolan, Katedralskolan och Åbo Akademi har tagit över undervisningsministeriet.
Det är ett tag sedan sist.
Christoffer Taxell – student från Classicum, Katedralskolans föregångare – var undervisningsminister åren 1987-1990.
Li Andersson har kallat sitt nya uppdrag för Finlands viktigaste ministerpost.
Det är rätt och riktigt att hon är anspråksfull.
Den finländska pedagogiken, sprungen ur ett demokratiskt samhällssystem, är ett av vårt lands främsta trumfkort och en omistlig del av välfärdsbygget.
Sina mest personliga erfarenheter av den finländska skolan har Li Andersson fått på Sirkkalagatan, Klostergatan och Gamla Stortorget i Åbo. Det är adresser som förpliktigar.
Undervisningsministern är utexaminerad från Finlands äldsta skola och efterföljaren till Finlands första universitet.
Det är över 30 år sedan Christoffer Taxell myntade uttrycket ”den taxellska paradoxen”.
Li Andersson profilerar sig inte uttalat som finlandssvensk i sitt politiska värv, men döljer heller aldrig sitt modersmål.
Hon är en produkt av den svenska Åboskolan. En enspråkig lösning – som har garanterat en så gott som fullständig tvåspråkighet för henne personligen (tack vare hårt arbete) och höjt den tvåspråkiga imagen hos hennes parti.
Vilka avtryck ska minister Andersson sätta på den finländska utbildningspolitiken?
Ett svar kunde vara: Så få som möjligt.
I Åbopolitiken häcklas Vänsterförbundet ibland för att vara bakåtsträvare, ständigt kritiska nej-sägare.
Tänk om det är vad den finländska skolan behöver just nu? Någon som säger nej till nya reformer?
I skolvärlden, särskilt på andra stadiet, finns en utbredd reformtrötthet. Skolledare och lärare ropar på att få göra sitt jobb: undervisa och utföra sitt fostrande uppdrag.
Lärarna vädjar: Inga fler blanketter, tack! Inga fler utvärderingar, inga fler projekt, inga fler nya arbetsuppgifter.
Katedralskolan, där Li Andersson blev student år 2006, har under de senaste åren nått toppresultat.
Det är självklart att skolan inte skulle ha nått dit om den stagnerat i arvet efter Classicum, vägrat reformer och utveckling.
Så till undervisningsministerns plikter hör naturligtvis att fortsätta utveckla.
Det kan man göra på olika sätt.
År 2005 utmärkte sig 17-åriga Li Andersson i Åbo unga teaters uppsättning av ”Mumin och kometen”. Hon spelade Rådd-djuret, en liten figur som fnattar omkring i hög fart och tanklöshet.
Det är bra att Li Andersson fick pröva den rollen i unga år.
Som undervisningsminister får hon gärna agera långsamt, och med eftertänksamhet.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.