Förflytta dig till innehållet

En pinne på turné

Stafettkarnevalen är hemlös, skrev Svensk Presstjänst i början av april.
Det här låter lite konstigt då vi ser fram emot alla tiders karneval i Åbo. Antalet skolor, antalet starter, det hisnande programmet, alla människor som deltar på något sätt.
Åbokarnevalen den 18–19 maj blir en större deltagarfest än vad arrangörerna hade vågat hoppas på, rapporterade Yle häromdagen.
Hemlös? Tvärtom verkar det som om karnevalen har hittat ytterligare ett ”hem”.
Den uppfattade hemlösheten handlar såklart om den genomgripande renoveringen och förbättringen av Olympiastadion, som har flyttat på Stafettkarnevalen, först till Vasa och Esbo, och nu till Åbo.
I och med att arbetet med att förnya Olympiastadion dragit ut på tiden, är det oklart var Stafettkarnevalen ska ordnas 2019. Det som Stadionstiftelsens marknadsföringschef Marju Paju sade nyligen tyder på att det kan vara skäl att också tänka på 2020.
”Evenemangsverksamheten på stadiongräset börjar sommaren 2020. Gräset sås under våren”, sade Paju till Helsingin Uutiset (25.4),
Om stadiongräset sås på våren 2020, så är det nog ingen som springer stafett på stadion i maj.
Det finns också en reell risk att stadionprojektet drabbas av nya förseningar. En av de mest krävande faserna inleds i sommar. Då ska man installera läktar- och takkonstruktionerna. Enbart takelementen väger tre miljoner ton – vilket motsvarar ungefär 150 långtradarlass.
Vasa, Esbo, Åbo. Ska vi då se dessa tre orter som undantag, nödlösningar? Nej. Förhoppningsvis har också de utlokaliserade karnevalerna bevisat att det inte är ett måste att evenemanget ordnas på Olympiastadion.
Då vi ser hur bra det verkar bli med årets karneval, känns det underligt att det för bara några år sedan fanns en uppfattning om att Åbo som värdstad hade ett stort problem: Hur skulle man kompensera frivilligarbetarnas insats i Helsingfors?
Men… om det nu går att ordna evenemanget i Helsingfors, Vasa och Esbo, så kan det väl inte vara så svårt i Åbo? Vi bor väl inte i frivilligarbetets öken?
Detta sagt utan att på något vis ringakta det faktum att det alltid behövs extra insatser då något ordnas första gången.
Kanske vi efter tre års karnevalsexil – som dessutom förlängs med minst ett år, sannolikt två – kunde tänka om, också då det gäller en lite mer avlägsen framtid? Det känns som om det finns ett huvudstadsperspektiv som kunde omfokuseras.
”Jag hade inte väntat mig att det är så populärt att komma till Åbo. Men det var kanske fel tänkt av mig”, säger Stafettkarnevalens verksamhetsledare Jan-Erik Eklöf till Yle.
Riktigt så fenomenala är varken Olympiastadion eller Helsingors att det ska ses som överraskande att unga också vill besöka Åbo.
Det hela känns lite som då Vasa förberedde sig på att ordna Stafettkarnevalen 2016. Då snackades det en hel del om att flera skolor skulle utebli på grund av resursbrist.
”Inför karnevalen i Vasa var det mycket prat om att många skolor skulle utebli från Stafettkarnevalen då skolorna inte har resurser att resa upp till Vasa. Mycket snart stod det klart att så inte är fallet. Organisationen blev till och med överraskad över det stora behovet av inkvarteringar i Vasa”, skrev projektledare Jan-Erik Eklöf i sin Förbundspennan-kolumn på Finlands Svenska Idrotts sajt (31.5.2016).
Visst, det är populärt att åka till Vasa också. Och en titt på kartan avslöjar också något annat: Det är lika lång (och minst lika dyr) väg från Österbotten till Helsingfors.
Det är inte meningen att skapa ett ”Olympiastadion mot övriga Svenskfinland”-upplägg. Ingen ska heller ringakta det enorma arbete som har gjorts varje år i Helsingfors.
Det är också helt förståeligt och mänskligt att det kan finnas en viss ovilja att flytta något som fungerar så fint som det gör. Vem som helst som är aktiv inom en förening eller någon annan frivilligverksamhet vet att man inte vill röra något som man fått att löpa – och Stafettkarnevalen har faktiskt löpts sedan 1961. En flytt innebär inte bara mer arbete, men också mer kostnader (också om vi väl inte har sett några kalkyler för hur allt går runt). Men visst har det kostat:
”Vi är vana med att Olympiastadion erbjuder oss all behövlig infrastruktur och teknik. Så var inte fallet i Vasa utan vi fick dra såväl elledningar som koppla internet till vårt resultatkansli och övriga funktioner”, skrev Jan-Erik Eklöf i Förbundspennan.
Ändå: Vasa, Esbo, Åbo – och kanske Vasa igen, 2019? Och Åbo 2020?
Frågan handlar egentligen om det här: Vilka alla goda erfarenheter finns med i bagaget då Europas största årliga skolidrottstävling flyttar tillbaka hem till Olympiastadion? Månne man inte också lärt sig något helt nytt under dessa tre år?
Kunde inte dessa framgångar i exil utgöra ett argument för att Svenskfinlands ungdomsjippo nummer ett åker ut på ny ”turné”? Kanske först några år i Helsingfors – pusta ut! – och så Vasa och Åbo, ska vi säga 2025 och 2026?
Vasa och Åbo är väl för Stafettkarnevalen lika mycket ett ”hem” som Helsingfors?

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter