Anja Kuusisto 01.02.2020 05:00

När andra församlingar ordnar en konsert försöker de locka så många besökare som möjligt till Mikaelskyrkan, Martinskyrkan, Domkyrkan, eller var konserten ska ordnas.
När den judiska församlingen i Åbo ordnar en konsert ber den om förhandsanmälningar.
Det här var läget redan i fjol. Till exempel kring jul avslutade församlingen chanukka-firandet med en konsert som lockade betydligt fler besökare än vad församlingen har medlemmar.
Förresten även det en situation som få andra församlingar kan jämföras med – säg att Pargas kyrka skulle få fler besökare än vad Pargas svenska församling har medlemmar, det är inte tänkbart, även om det också är en liten församling som ordnar välbesökta konserter.
Att judiska församlingen i Åbo på förhand vill veta vem som kommer på en för allmänheten öppen konsert har förstås säkerhetsskäl.
Att den åtgärden är nödvändig lärde sig Åbo – och Finland – i måndags. Att någon sprutar röd färg på synagogans väggar, och det på minnesdagen för förintelsens offer, är en handling som väcker avsky och förakt. Men hur mycket vi än förfäras, och skäms, är det inte en handling vi får blunda för.
Det är en handling som samhället med alla medel måste visa sitt förakt för, visa att en sådan hatgärning inte får något stöd någonstans av någon.
Det visade Åbo på torsdagskvällen, det återkommer vi till.
Men vad polisen än kommer till i sin utredning av vandalismen i Åbo är händelsen inte lösryckt från ett sammanhang. Det  är inte en enskild händelse utan en pusselbit i ett avskyvärt mönster.
Samma måndag, minnesdagen, bränner nynazister Israels flagga i en manifestation i Tammerfors. Rörelsen, som anses vara arvtagare till den nordiska motståndsrörelsens enhet i Finland, har själv berättat om händelsen.
Polisen har förbjudit dem att demonstrera, men att bränna ett annat lands flagga är inte olagligt i Finland. Och hur tokigt är inte det? Att det endast är om någon bränner Finlands flagga hen kan åtalas.
Pusselbitarnas blir fler, och mönstret är internationellt.
SVT-reportern Stefan Åsberg återvände vid årsskiftet till USA som korrespondent och har bland annat gjort ett nyhetsinslag som får en att vilja titta bort.
Inslaget visar filmsnuttar från övervakningskameror. Det som visas är hur värnlösa, gamla judar trakasseras, någon slås brutalt ned – på öppen gata.
Irma Swahn, frilansjournalist, citerar i sin kolumn i fredagens Hbl (31.1.) vad förre FN-diplomaten Jean Ziegler sagt i måndags: ”Det räcker inte att säga att det inte får hända igen. Vi måste inse att liknande mekanismer redan är på gång i Europa”.
75 år efter att Auschwitz befriades är de tyskspråkiga medierna som översvämmade av minnesrelaterade ögonöppnare, men rapporterna om antisemitism och främlingsfientlighet duggar också tätt.
De paralleller som Ziegler nämner handlar bland annat om hur länder som Ungern, Polen, Tjeckien vägrar acceptera europeiska flyktingkvoter, för de ”värnar om etnisk renhet”.
Det går inte att blunda, sluta läsa eller lyssna, hur obehagligt det än är.
Denna rasism, och främlingsfientligheten överlag, fortsätter gro om inte ännu fler går i motattack.
Att antisemitismen visar sitt ansikte även i Åbo är ingen slump. Samtidigt som den fördöms är det viktigt att inse att det inte enbart handlar om judar, det människoförakt som ingår i den handling synagogan fick utstå är en handling som i morgon kan gälla katoliker, lutheraner, muslimer, ena dagen kan den gälla mörkhyade, en annan dag kan det vara finlandssvenskar som är ”fel grupp”.
Såsom ärkebiskopen för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och ordföranden för det ekumeniska rådet i Finland, Tapio Luoma, i sitt tal utanför synagogan på torsdagskvällen poängterade finns det redan nu andra som är utsatta, även i Åbo.
Han nämnde den katolska församlingen i Åbo och han nämnde företagare med utländskt ursprung som har trakasserats.
Samtidigt som vi måste tala öppet om ett polariserat samhälle där främlingsfientligheten finns, är det skäl att påminna oss om hur liten den gruppen är.
De är få och de är högljudda. När vi enar oss är de lätta att överrösta.
Det hände i Åbo på torsdagskvällen. Det var inte endast en grupp som försvarade den judiska församlingen.
Det var folk från höger och vänster, från ung till gammal, de som är födda här och de som är inflyttade. Där fanns de som inte hör till något trossamfund alls, de som är lutheraner, katoliker, ortodoxa, buddister, muslimer… På arrangörssidan fanns flera tiotals församlingar, plus föreningar och organisationer.
We see you-representanten Linda Bäckman uttryckte det så här i torsdags: ”Vårt Åbo, vårt Finland har alltid bestått av flera olika kulturer, religioner och språk”.
Står vi sida vid sida kan det så förbli.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln