En liten peng får bonden för sin insats – åboländska bönder: ”Köp lokalt, närproducerat och inhemskt”
Varför får bonden som gör mest ändå minst? Med den frågeställningen kampanjar nu den finlandssvenska lantbrukarorganisationen SLC och den finska motsvarigheten MTK.
På onsdagen såldes producenter billig mat bland annat på gågatan i Åbo för att synliggöra det här.
Uppskattningen för inhemsk livsmedelsproduktion fick ett uppsving i och med coronapandemin i fjol– tankebanorna rubbades och folk backade för att reflektera över vikten av ett självförsörjande Finland. Ett uppsving kunde konstateras bland annat gällande inhemsk potatis, som då kunde säljas till ett bra pris.
Boomen är inte över, men verkar klinga av.
0,21 euro per kilo för rågbröd
Då konsumenten i mataffären köper en påse ekologiskt rågbröd för ett kilopris på 5,11 euro går så lite som 0,21 euro per kilogram till bonden. Den största delen av kakan går alltså till industri och handel för förädling, packning och transport.
PixabayBondens andel av livsmedlen
- Ekologiskt rågbröd. Bonden: 0,21 euro/kg, övriga i tillverkningskedjan: 4,27 euro/kg, konsumentpriset: 5,11 euro/kg.
- Matpotatis. Bonden: 0,18 euro/kg, övriga:0,70 euro/kg, konsumentpris 1 euro/kg.
- Köttfärs av nöt. Bonden 3,19 euro/kg, övriga: 5,61 euro/kg, konsumentpris 10,04 euro/kg.
- Kycklingbröstfilé. Bonden 1,32 euro/kg, övriga: 10,14 euro/kg, konsumentpris 13,06 euro/kg.
- Ägg från golvhöns. Bonden 1,11 euro/kg, övriga: 1,48 euro/kg, konsumentpris 2,95 euro/kg.
- Havredryck. Bonden: 0,07 euro/ liter.
- Öl. Bonden 0,04 euro/l, övriga: 3,01 euro/l, konsumentpris 3,48 euro/l.
- Kassler/skivat färskt kött. Bonden 1,66 euro/kg, övriga: 6,16 euro/kg, konsumentpris 8,90 euro/kg.
Konsumentpriserna innehåller moms.
Källa: Luke, MTK, näthandeln genom SLC.
Stefan HolmströmTre år tar det att föda upp en ko
– Mest kritiskt är det på djursidan, där bonden får en liten andel av produktpriset samtidigt som det tar en lång tid att få fram produkten, säger Mickel Nystöm , odlare i Korpo.
Även om nötköttet finns på butikshyllan tre veckor efter slakt är bondens uppfödningsarbete bakom det här närmare tre år långt, inklusive kons dräktighetstid. För bonden handlar uppfödningen också om fasta kostnader som anläggningar och maskiner och hen binder sig för betydligt fler år än vad det tar att föda upp ett djur.
PrivatHelena Fabritius , verksamhetsledare för SLC Åboland, vill poängtera att bondens arbete inte enbart handlar om livsmedelsproduktion. Boskapen håller skärgårdslandskapen i Åboland öppna och bonden sköter dessutom om kolbindningen. Att ha ett grönt växttäcke största delen av året och bearbeta jorden så lite som möjligt är exempel på välanvända metoder.
Hon hänvisar till Lukes uppgifter om att lönen för bondens stora arbetsinsats är fem euro och fyrtio cent i timmen.
Arkiv/Emilia Örnmark– Gällande alla produkter är det bonden som tar den ekonomiska risken, säger Pontus Franzén , spannmål- och potatisodlare i Nagu och utskottsordförande inom MTK.
Snedvriden konkurrens
Konkurrensen med utländska produkter på den finländska marknaden är dessutom snedvriden, eftersom produktionen är dyrare i Finland.
– Vi använder inte förebyggande antibiotika och lagstiftningen för djurhållning i Finland är sträng. Kravet är att vi i Finland ska vara bäst i och ha de renaste livsmedlen, säger Nyström.
Franzén påminner om den samtidigt pågående diskussionen om att minska på användningen av kött, vilket redan realiserats på sina håll.
– Köp lokalt, närproducerat och inhemskt. Det har en större inverkan på miljön, säger han.
Enligt Fabritius är Finland självförsörjande då det gäller svin, fjärderfä och mjölk. Andelen inhemskt nötkött är 85. Främst är det värdebitarna av djuret som importeras.
Stefan HolmströmVad kan då konsumenten göra?
– Det handlar ju om pris, då handeln tar in konkurrerande utländska produkter. Inställningen hos folk är att maten ska vara billig, säger Nyström och framhåller att det ju de facto inte är dyrt att köpa till exempel rotfrukter eller ett paket köttfärs.
Det som är dyrt är hel- och halvfabrikat, där man bantat kvaliteten på produkterna för att minimera ekonomiskt bortfall om produkten blir kvar på hyllan. Den största delen av vinsten går till förädlingsföretagen.
– Kunden har utlokaliserat tillverkningen av mat, då tiden inte räcker till för matlagning. Kunden rusar in i ett nytt mönster och bonden blir i kläm, säger Nyström och förklarar att en förändringsprocess för bonden inte går på en handvändning.
– Det här måste vända via konsumenterna och lagstiftningen. Industrin kommer inte att ändra på det här. Men det handlar inte om en stor prisökning för att göra skillnad för bonden, säger Franzén.
PrivatOrättvisa beskyllningar
Något annat Nyström gärna tar upp är smutskastandet av lantbruksproduktionen, då bönderna beskylls för att binda för lite kol och producera för mycket metan och andra växthusgaser.
– Oljeproduktionen beskylls sällan – det är trafikanterna som anklagas. Men då det gäller matproduktion sätts ansvaret på bonden, säger han och tillägger faktumet att ingen mat produceras utan miljöpåverkan.
Framtiden kommer med orosmoln
Just nu väntar osäkra tider för bönderna. Även om spannmålspriset stigit på grund av spannmålsbrist efter ett dåligt skördeår stiger också priset på bränsle och gödsel.
– Julskinkans pris slogs fast i våras. Men sedan dess har spannmål blivit dyrt, vilket kan leda till att vinsten uteblir, exemplifierar Nyström.
Stefan Holmström
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.