En julklapp som inte går direkt till soptippen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag söker en mysig julstjärna till fönstret men hittar bara jultomtar. Plasttomtar, tygtomtar och trätomtar. Röda tomtar, självständighetsdagsblåa tomtar. Tjocka tomtar och magra tomtar. Efter tomtarna kommer glittergirlangerna, och efter dem julgranskulorna, stearinljusen och julkorten.
Efter det går jag hem. Och någon julbelysning har jag inte lyckats köpa ännu heller.
I stället avsätter jag för första gången en summa pengar för att köpa en julklapp åt ett barn jag inte känner, och den gamla julstjärnan ska lappas än en gång.
Trösterikt nog för många av dagens mindre bemedlade finns det gott om julklappsinsamlingar. Ett axplock: Airiston nuorkauppakamaris ”Joulupuu” i S:t Karins pågår till den 14 december.
Föreningen Hopes insamling är öppen till den 15 december och Mannerheims Barnskyddsförbund och Finlands Röda Kors gåvokortsinsamling i samarbete med Yle pågår fram till julafton. ”Julgubbens hjälpreda” i Pargas, som ordnas av frivilliga småbarnsmammor samt bland annat staden, avslutades redan i går.
Det känns bra att ge – för stunden. Det finns över 100 000 mindre bemedlade barnfamiljer i Finland i dag. De har svårt att ens köpa allt de verkligen behöver.
Samtidigt måste vi ställa frågan om det här verkligen är rätt sätt att fortsätta leva på i dagens Finland? En del har för mycket, andra inget.
För mig är en julklapp till ett okänt barn ingen större förlust och möjligen är det samma för många andra eldsjälar som skänker bort lite julglädje till fattigare människor. Men att avlasta sitt eget samvete och illamående över prylhetsen för att fattigare ska få uppleva en jul som upplevs som normal är egentligen bisarrt. Speciellt eftersom det finns vansinnigt mycket saker i världen som ingen behöver eller vill ha.
Avfallscentralerna fylls med allt med skräp, loppisarna bågnar av saker som ingen vill ta i med tång. Nyss berättade vi i ÅU (28.11) att Åbo fått ett ”rage room”, där affärsidén kort och gott är att slå sönder saker för nöjes skull.
Cirkeln är sluten och den julklapp jag köper kommer också att en dag hamna på ett loppis, på en avfallshanteringsstation – eller hackas sönder med en yxa.
Varför då ens köpa den? För att fattigdom går i arv, och det är knappast den som får just min julklapp som kommer att orsaka ett extremt överflöd av prylar.
Annina Suominen
Journalist på ÅU
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.