En inblick i en annan verklighet
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Hon poserar på ett sätt som kanske en ung tonåring hade gjort framför kameran. För löjligt för att vara roligt.
– Jag är en trettioårig kvinna som håller på med sånt här. Be för mig, säger hon och ett rus av skadeglädje pressar upp mina mungipor.
Jag hinner skratta till innan jag inser att jag själv snart är trettio år gammal.
Och ägnar en vardagskväll åt att titta på en som håller på med något som inte ens är roligt på riktigt.
Och ändå skrattar åt det.
Jag är varken den första eller sista som tappat bort mig på en videokanal på internet.
Det började med en gammal dansfilmstjärna för några månader sedan.
Av en händelse dök hennes ansikte upp i flödet. Och jag måste genast kolla vad hon sysslar med i dag.
Det visar sig att hon åtminstone laddar upp många videor på nätet.
Ingendera av ämnena hon talar om intresserar mig, likt förbannat flyter timmarna förbi.
Sånt är livet i tidevarvet för youtuber.
Snart rekommenderar Netflix ”The american meme” för mig. Den är en av flera dokumentärer som ger en inblick i hur dagens makthavare på sociala medier egentligen lever.
Eller åtminstone vad de väljer att berätta om hur de lever.
Vad finns bakom bilderna och videorna, som får tiotusentals eller miljontals gillningar, och som genererar tusentals kommentarer och en trevlig dos reklampengar tack vare produktplacering?
Arbete för pengar i en kapitalistisk värld, och en hjärtskärande ensamhet, är flera kritikers slutsats.
Dokumentären är en riktig guldgruva för alla som gillar att förfasa sig över sociala medier och hur ”hemskt” det är att folk sätter så mycket tid på dem.
Den ger också en verkligt intressant inblick i hur det går till där ute.
En märklig kändis- och politikergala visar hur Barack Obama poserar för kamerorna tillsammans med The Fat Jew, en kille med en frisyr som består av en enda tjock hårrulle som står rakt upp på huvudet.
Det är ungefär det enda man kan säga om honom.
Och en viss känd blondin sitter ensam i en gigantisk soffa och knappar på sin telefon i arla morgonstund. Hon tillbringar 200 av årets dagar på resande fot och beskriver sig själv som i grunden ensam, och som en som trivs bäst med sina fans.
Dokumentären har kritiserats och kallats ytlig, men det är verkligen tacksamt att få ta del av en 90 minuter lång sammanfattning av den tid som annars skulle krävas för att få en överblick över vad så många människor sätter tid på i dag.
Inte minst eftersom den är, eh, en video som också är underhållande.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.