Carina Holm 17.05.2019 04:25

Snart är det sommar igen och Skärgårdshavets skärgård fylls av turister, båtfolk, campare, fritidsboare, kanotpaddlare, cyklister och andra kort- eller mer långvariga besökare.
Eller ska vi kanske tala om gäster.
För skärgårdsgäster är vi ju alla – eller som gäster borde vi åtminstone uppföra oss.
Att vara gäst innebär exempelvis att man inte gör upp eld hur som helst på känsliga öar och skär, speciellt inte när det råder varning för skogsbrand.
Det borde säga sig självt, men gör tyvärr inte det.
De senaste veckorna har ÅU två gånger kunnat rapportera om bränder på Söderlandet som hör till Skärgårdshavets nationalpark i Kimitoön.
Det är ett märkligt gästbeteende.
Få av oss skulle väl tända engångsgrillen mitt på vardagsrumsgolvet hemma hos någon annan värd eller värdinna.
Ja, men det går ju inte att jämföra, invänder någon, som vill hävda sin rätt att grilla närhelst andan faller på – oberoende av om det är kruttorrt i markerna eller inte.
Men det är ju just det det gör. Naturens och Skärgårdshavets gästfrihet är något vi måste använda med eftertanke.
Den som har rört sig ofta och regelbundet i den åboländska skärgården känner till dess skönhet och skörhet – och har kanske också lagt märke till förändringen, som i vissa fall kommer snabbt.
Både i onsdags och i torsdags den här veckan har ÅU skrivit om hur vår skärgård mår och det är bedrövlig läsning.
”Hundratals arter hotas av klimatförändringen i Åboland” skrev vi i onsdags och fotona från Nagu Berghamn i juni 2017 och i juni 2018 talar sitt tydliga språk.
Det är inget vackert språk.
Skulle det skildras i en serietidning skulle det vara dödskallar, knutna nävar och arga blixtar i pratbubblorna.
För två år sedan blommade strandängen på Berghamn i gult och lila, medan samma strandäng i fjol var bränd av torkan och färgprakten försvunnen.
Redan nu syns klimatförändringen i den känsliga skärgårdsmiljön och det är ingen förändring som någon vill se.
De giftiga algblomningarna kommer allt tidigare, men de förstör inte bara vattnet för den som vill simma.
När alggröten flyter i land tar den också kål på växtligheten på strandängarna, vilket i sin tur påverkar de arter som lever där.
Vassen är en av de arter som tackar och tar emot den extra näring den får och alla som har försökt bli av med vass och dess rötter vet hur svårt det är.
Där vassen dominerar har andra arter svårt att hävda sig.
Skyddsbiolog Maija Mussari vid Forststyrelsen är orolig över att vattenståndet väntas stiga när vintrarnas istäcke blir mindre i och med ett varmare klimat (ÅU 15.5.2019).
Högre vatten i sin tur medför att strandvegetationen dränks och eftersom de är viktiga livsmiljöer för många arter hotas också de. Till dem hör till exempel vadarfåglar.
Hennes bedömning är att det redan nu finns omkring 400 hotade och utsatta arter i Skärgårdshavet, vilket är mycket jämfört med andra nationalparker.
I går skrev vi om de döda havsbottnarna som sprider sig i Östersjön, dit också Skärgårdshavet hör.
Området med död havsbotten är redan dubbelt så stort som Danmark.
Femton procent av havsbottnen i Östersjön är död.
Svenska och finländska forskare ska utreda möjligheterna att på konstgjord väg syresätta havsbottnen, för att väcka liv i den på nytt.
Men det är en dyr och omtvistad metod.
Forskare kallar situationen fullständigt akut.
Och orsaken är människans framfart med övergödningen i spetsen, enligt den svenska organisationen Natur och miljö.
Det är inte heller länge sedan som ÅU skrev om stugägaren Folke Österman som har samlat ihop stora mängder skräp och plast när han har rört sig på holmar och skär i Korpo (ÅU 25.4.2019).
Hans teori är att det inte handlar om några rester av utskärspicknickar utan om sådant som har slängts från fartyg eller som har transporterats längre i från med vågor och vattenströmmar.
Den här våren har vi också fått läsa om flera olika barngrupper som har sytt påsar och kassar av tyg och som har gett dem till butiker och bibliotek, för att människor ska kunna välja dem i stället för plastpåsar.
Det är superfina initiativ.
Nu skulle det bara gälla för oss alla att försöka bete oss som verkliga gäster när vi är ute i skärgården i sommar.
Inte grilla på fel plats och i fel väderlek, inte kasta plast omkring oss och inte kissa i havet.
Sedan behövs det naturligtvis också massiva upplysningskampanjer till exempel ombord på fartyg och också i andra länder som gränsar till Östersjön för att få en attitydförändring till stånd.
Men vi kan åtminstone börja med oss själva och lämna minimala spår efter oss när vi rör oss i skärgården i sommar.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln