En finsktalande Helene Schjerfbeck och en svensktalande Tove Jansson
Tänk om svenskarna hade fått göra filmen om Helene Schjerfbeck, skriver ÅU:s filmkritiker Krister Lindberg (ÅU 17.1).
”Då hade Helene suttit i Stockholm och målat, och fått använda sitt modersmål. Mellan penseldragen visar och berättar hon i tillbakablickar om sitt färgrika liv och hur konsten utvecklas och är allt.”
Ja, den filmen hade man gärna sett!
Filmen ”Helene” i Antti J. Jokinens regi hade premiär i går kväll och det enda svenska är en eftertext där det står att Schjerfbeck var finlandssvensk.
”Jag hoppas att filmen ändå kan föra fram svenskan i Finland i och med att den ju handlar om en betydande finlandssvensk” sa Jokinen i en Yle-intervju 3.6.2019. Tja.
Debatten om filmens språkdräkt började långt tidigare.
”Bojkotta Schjerfbeck-filmen” skrev Pontus Kajander (konstvetare) i en debattartikel i Hbl 23.10.2018.
Han var upprörd över att Schjerfbeck ”som knappt kunde finska alls” skulle tala finska på filmduken. Hans insändare blev avstampen till artiklar i – svenskspråkiga – medier om den kommande filmens språkdräkt.
Det hade varit hälsosamt att även finskspråkiga medier hade tagit upp tråden. Men även utan det var regissören medveten om kritiken. I Yle-artikeln och i tv-intervjuer har Jokinen sagt att filmen dikteras av dess finansiering. Underförstått, finsk film ska göras på finska för att gå hem. Det kan vi tro.
Men även då finsk film görs på finska hade det funnits metoder för att visa Schjerfbecks språkvärld.
Samtidigt: Att Schjerfbeck hade gestaltats som någon som talade en knagglig finska kanske inte gett finlandssvenskar sympatier – beroende på hur det hade framställts.
Förstås är vi alla vana med den amerikanska filmindustrins produktioner på amerikansk-engelska som biopubliken världen över sväljer, också i de fall då karaktärernas förebilder talat andra språk.
Säg filmen om Vincent van Gogh från 2018. Filmen introducerar holländaren van Gogh på franska, i samtal han för i Paris. Några sekvenser på franska, sedan övergår filmen till engelska.
Greppet med att placera personen och miljön där hen hör hemma (van Gogh levde delar av sitt liv i Frankrike) är inte ovanligt i film. Andra metoder finns också.
I fallet ”Helene” finns scener där hon skriver brev, varför lät man inte publiken se henne skriva dem på svenska även om dialogen går på finska?
I bioaktuella ”Fabienne memoarer”– fransk film regisserad av en japan – varvas franska och engelska (amerikanska) på ett naturligt sätt. Så där som tvåspråkiga människor kommunicerar med varandra. Också det en metod.
”Fabienne” är en fiktion, det är ”Helene” också. Den påstår sig inte vara någon dokumentär över Schjerfbeck.
Också löst baserad på en (finsk) roman ( Rakel Liehus) är filmen naturligtvis ett verk i sig. Det är fiktion, inte historieskrivning vi ser.
Men så historielös hade man inte behövt vara att man helt förtiger det finlandssvenska.
Hur som helst sägs filmen ha större problem – tråkigt, när vi faktiskt får en storfilm om en kvinnlig konstnär – den får så hård kritik. Till exempel kallar Helsingin Sanomat den torr, och säger att den snarast är en träig, seriös hyllning av konstnären.
”Det målas mycket utan att man får någon insikt i konstnärens vånda”, skriver HS (17.1). ”Duktiga skådespelare, tekniskt konststycke, men tråkigt”. Ajdå.
Kommande höst blir det premiär för en annan film om en stor, finlandssvensk konstnär. Finlandssvenskar pustar ut när de hör att Andrea Reuter är producent, att Alma Pöysti spelar Tove Jansson. ”Tove” blir den största filmproduktionen på svenska i Finland till dags dato.
Zaida Bergroth som regisserar var också regissör för filmen om Maria Åkerblom, även det en film som fick kritik för att denna finlandssvenska gestaltades helt på finska. Men Tove Jansson får tala svenska.
Man måste inte bli betraktad som en relik från den finlandssvenska Muminvärlden för att tycka att det är rätt och riktigt.
Man får faktiskt betona att film är film och får vara film – samtidigt som man hävdar att när film görs om historiska personer är det liksom lite tokigt om berättelsen ”glömmer” att överhuvudtaget nämna/visa personens egen språkmiljö.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.