Förflytta dig till innehållet

En epok är över i Pargas, Heikki Jortikkas köp- och säljaffär fanns i 32 år vid Vapparvägen

Heikki Jortikka flyttade sin köp- och säljaffär till det här huset 1987. Nu är affären stängd. Foto: Anja Kuusisto


Att tömma en över 400 kvadratmeter stor affärslokal som är full med möbler, tavlor, lampor, föremål – det är ett projekt som tar tid och krafter.
Men Heikki Jortikka har kommit långt på projektet och i köp- och säljaffären i Pargas hänger nu skyltar vid ytterdörrarna: Affären är stängd.
På sommaren höll jag två auktioner och visserligen blev kanske inte prisnivån så bra, men det gick ju åt en del grejer då. Slutförsäljningen pågick till augusti-september, nu har jag stängt affären för gott. Däremot fortsätter jag med min verksamhet, jag köper och säljer grejer vidare, bland annat vid auktioner i Köyliö, berättar Jortikka.
Utöver auktioner fortsätter han med den andra sidan av den verksamhet som genom åren fungerat parallellt med Pargasaffären, att tömma och köpa upp möbler från dödsbon.
– Telefonen fortsätter att ringa dagligen, och det är jag glad för. Jag lägger ingalunda av trots att jag inte har någon stenfotsbutik mer.
Att kalla det gamla biografhuset ParKino i Pargas för stenfotsaffär kan låta märkvärdigt, men när Jortikka 1987 flyttade sin köp- och säljverksamhet till huset var det i en källarlokal han började.
Själva köp- och säljaffären hade han startat 1983, till ParKino kom han alltså 1987.

Då andra flyttade ut ur huset växte Jortikkas lokal mer och mer

Husets ägare var då två bröder, men de sålde huset vidare och under de gångna decennierna har det bytt ägare otaliga gånger – och Jortikka har alltså haft en uppsjö med olika hyresvärdar. Den senaste i raden är Pargas stad, som ifjol beslöt att huset ska rivas.
Från källaren kunde Jortikka snart utvidga sin köp- och säljverksamhet till en lokal i gatuplan och i takt med att andra hyresgäster flyttade ut blev Jortikka affär bara större och större.
– När jag började i källarlokalen hade Sampo Aukia en möbelaffär, en A-kaluste i övre våningen. I något skede fanns en målbutik i huset, i något skede en video- och tv-affär. Ett gym med solarium hade någon där en tid. En kort tid sålde någon verktyg och huspaket.
– Sen hade ”Rudi” (Roald Wikman, red.anm) cykellager och cykelaffär där i ett skede, i samband med att deras trädgårdsaffär fanns som granne till huset.

Trogna kunder har kommit igen år efter år

Jortikka har hunnit samarbeta med många och fått många stamkunder. En del lokala som viker in för en pratstund, andra som kommer körande från andra delar av landet, de kollar in vad köp- och säljaffären har att erbjuda.
– Jag har många stamkunder som jag känner en stor tacksamhet emot och vill hälsa dem allt gott. En del bor här, men andra är långväga.
– Ända sedan fritidsbostadsmässan i Airisto (år 2005, red.anm) har jag haft några kunder som varje sommar dyker upp i Pargas igen, de säger att de vill se vad jag nu har i lager.
Som ensamföretagare har Jortikka haft nästan förvånansvärt regelbundet öppet, måndag till lördag i över 30 års tid. Det här med tanke på att verksamheten också grundar sig på att han ska köra runt och skaffa grejer och möbler.
– Det har ibland varit svårt att förena, behovet att köra runt och jobba med lägenhetstömningar och sånt. Men då har jag tillfälligt haft stängt och några gånger har jag hållit några semesterveckor med stängt.
Att bedriva köp- och säljverksamhet förutsätter kunskap om äldre ting och möbler, något som också ökat med åren. Någon favoritstilperiod har han inte.
– Nej, jag har verkligen försökt att inte fylla det egna hemmet med så mycket. Det kan inte kännas som i en affär där också, ler Heikki Jortikka.
Han bor i våningshus och det sätter också sina begränsningar.
– Jag vet kolleger med liknande verksamhet som till exempel har börjat samla på gamla bilar, då är man illa ute…

Återvinningscentralen upphörde också

För några år sedan fanns också en återvinningscentral i centrum av Pargas, Jortikka hade sin köp- och sälj och så finns det ett par mindre köp/sälj- eller antikhandlare på orten.
Vart tar folk nu vägen med sina överblivna möbler?
– De får fortsätta att ringa till mig, säger Jortikka, jag fortsätter ju jobba även om affären försvann. Och visst var det en bra tid då återvinningscentralen också fanns, jag donerade själv dit en hel del, sådant som var funktionsdugligt men inte gick att sälja. Det är tråkigt om möblerna hamnar på soptippen.
Återvinningscentralen i Pargas ingick i den grupp med återvinningscentraler – i bland annat S:t Karins och Reso – som gick i konkurs. I dagens Pargas tycks också Facebookgrupper ha tagit över en del av den verksamheten.

Auktionen i Kjulo har blivit tradition

Men auktioner är något som har sin charm och egen publik – det vet Jortikka som varit engagerad i auktioner i decennier.
Han fungerar inte själv som auktionsmäklare – för det håller inte rösten säger han – utan samarbetar med en professionell mäkare.
– Vi håller auktionerna i ett gammalt arbetarföreningshus i Kjulo. Den senaste hölls förra veckan, nästa är i början av november.
Kjulo (fi: Köyliö) i Satakunta ligger geografiskt lättillgängligt från många håll och kunder kommer från Björneborg, Raumo, Nystad, Åbo med mera.
Det har också blivit tradition med två decemberauktioner i Kjulo, den andra av dem på julannandag.
– Den lockar massor med folk, det har väl blivit en programpunkt i julfirandet för många. Inklusive för mig själv, säger Jortikka som är i sina uppväxttrakter när han är i Satakunta.
Att vissa traditioner får leva vidare är viktigt då vemodet kan krypa in, jobbet och livsgärningen har funnits i samma hus i Pargas i över 30 år.
– Emellanåt slås jag av tanken, tänk att jag snart inte alls ska till det stället mer. Men så tänker jag att det var en epok i livet, nu går jag in i nästa fas.

Heikki Jortikka

Aktuell som: Har drivit köp-och säljaffär i Pargas i över 30 år.
Uppvuxen: I Kumo (Kokemäki) i Satakunta. Flyttade till Pargas 1976.
Familj: Fru och vuxna barn. Hennes barn bor i Åboregionen, hans dotter bor i Uleåborg.
Bor: I lägenhet i Malmnäs i Pargas.
Samlar själv: Endast på frimärken. Någon gång kan ett oemotståndligt glasföremål följa med hem.

LÄS OCKSÅ: Pargas stad: planen är att ParKino-huset är rivet innan årsskiftet

 

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter