Förflytta dig till innehållet

En eld som aldrig dör

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Det sägs om rockikonen Janis Joplin att hon brände sitt ljus i båda ändarna, och dessutom på mitten. Hon levde så intensivt att hennes livslåga släcktes i förtid. Bara 27 år gammal dog hon av en överdos heroin.

Visst finns det fog att likna hennes liv vid ett brinnande ljus. När man hör henne sjunga hör man elden i den raspiga rockrösten. Hon hade en smittande, brännande närvaro i sitt sätt att traktera sitt instrument. Hon är en favorit jag gärna lyssnar på. Ändå finns det så mycket tragik i hennes sång. Man anar att den eld som brände henne inte var hälsosam.

Liknelsen om elden återfinns också i de bibliska berättelserna. Mose såg en brinnande buske i öknen. Grenarna brann utan att lågorna förtärde busken. Mose gick närmare för att undersöka mysteriet. Då talade Guds röst genom lågorna. ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.”

Under den första pingsten fördelade sig Anden som eldslågor ovanpå huvudet hos dem som var närvarande. Bibeln liknar ofta Guds Andes närvaro vid elden. Men det är inte en eld som förbränner och förstör det som den rör vid. Gudselden är vild och otämjbar. Den är varken städad eller proper. I Moses fall ledde till att en hel folkstam bröt upp från en tillvaro i slaveri, och gav sig ut på en 40-årig flykt genom en ogästvänlig öken. Traditionen lär oss att flesta av de apostlar som var närvarande vid den första pingsten senare blev avrättade som martyrer för sin tros skull. Elden som brann i dem gjorde att den dåvarande politiska makten såg dem som ett hot.

Hade vi frågat dem är jag säker på att de alla hade sagt att elden som brann i dem var det viktigaste i livet. Elden gav dem liv och meningsfullhet. Elden må ha försatt dem i svåra situationer, men den förstörde dem inte. Elden var liv och gav liv.

Vi står inför advent, i kyrkotraditionen känd som den lilla fastan; en tid av avklädande och enkelhet under en årstid med mycket mörker. Johannes av Korset skrev ”I själens dunkla natt du tänder en eld, en eld som aldrig dör.” Hoppas din adventstid, i väntan på kungen som skall födas, blir en period i vilken den heliga elden får finna nytt fäste i ditt inre.

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter