Annina Suominen 15.05.2020 05:00

Kyliga dagar och nätter då graderna kryper nära nollstrecket har fått mina nyinköpta pelargoner att tveka.
Knopparna skrumpnar mer och mer för varje dag och blombladen tycks krympa i stället för att växa.
Violerna däremot lever gott på balkongen.
Liknande olikheter och varierande trivsel framgick i den pinfärska utredning om distansundervisning som utförts av Åbo universitet.
De flesta elever har ändå hanterat de senaste veckornas distansundervisning bra, visar utredningen som besvarades av lite över 48 000 elever i hundratals skolor i Finland.
Många har dock saknat sina kompisar. Det vittnar även ÅU:s besök till S:t Olofsskolan och Skräbböle skola om.
Det är roligt att träffa vännerna igen, och det kan vara lättare att få hjälp direkt på plats av lärarna, som jobbar hårt för att få allt att löpa i skolan.
Åbo universitets utredning visar dock också att en av fem elever i årskurs 4–9 i Finland känner att de inte har något behov av att träffa sina skolkamrater. Går man till årskurs 7–9 känner en av tre att de inte har något behov av att träffa skolkamraterna.
Det innebär inte att de här personerna mobbas eller vantrivs i en specifik skola. Mera sannolikt innebär det att eleverna trivs med att vara för sig själva och slippa utsättas för socialt tryck, säger TY:s psykologiprofessor Christina Salmivalli till Helsingin Sanomat.
Psykologiprofessorn Sanna Herkama, som utfört utredningen, säger i sin tur till Hufvudstadsbladet att orsaken till att flera äldre elever upplever att de inte vill träffa sina skolkamrater är att de har hunnit samla på sig flera negativa erfarenheter av mänsklig interaktion.
Många elever har heller inte lyckas hitta en plats i skolsammanhanget som de trivs med.
Herkama påpekar till HBL att man inte kan välja sina skolkamrater men nog sina vänner.
Eleverna får i skolan en försmak av hur det är att vara vuxen i arbetslivet och lära sig att hantera olika sorters människomöten, och vissa lyckas bättre än andra.
Skolan är ändå inte livet, utan bara starten på det. Mycket hinner ändra efter att man har gått ut nian.
Något som inte är särskilt förvånande är att mobbningen minskade rejält i och med distansundervisningen — från 6 procent mobbade till 2 procent.
Salmivalli beskriver för HS distansundervisning som kanske en av de bästa uppfinningarna någonsin för att få bukt med mobbning.
Det är ett ganska sorgligt uttalande som förstärker bilden av mobbning som ett problem som är svårt att lösa. Då folk samlas, kommer någon alltid att stå utanför.
Är distansundervisning medicinen som botar problemen — hos dem som klarar av det?
Vad händer i så fall efter att skolan tagit slut — hur utvecklas den utsatta eleven vidare?
Åbo universitets utredning ger en intressant inblick i elevernas egna åsikter om distansundervisning, och tanken är att den ska fungera som ett av många verktyg för framtiden. Det blir intressant att se om det blir några stora förändringar.
 

Annina Suominen
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln