Egentligen städar vi inte — vi tänker
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Nej. Jag hade inte tänkt fira i städskrubben. Inte heller i bastun. Och jag hade inte en tanke på att visa upp gamla babykläder eller lägga fram fotoalbum för gästerna att bläddra i.
Inte heller hade jag planer på att förevisa alla mina recept eller min samling med servetter, tabletter och muffinsformar.
”Men om du inte har tänkt fira i skåpet/kryddhyllan/under sängen behöver du inte städa där” lyder det präktiga husmorsrådet. Det brukar dyka upp lämpligt före olika högtider och är adresserat till oss som gärna far runt med dammsugaren.
Man tycker att vi är lite spända och överansträngda. Kanske till och med lite jobbiga. Vi är överdrivet duktiga och risken för att vi tvingar någon annan att greppa dammtrasan verkar vara överhängande.
Nå, här kommer det nu:
Egentligen städar vi inte. Och om vi någon gång gör det, gör vi det för oss själva. Vi tänker.
Ju större fest, viktigare möte eller längre resa – desto fler lådor hittar vi att sortera. Desto mer finns det att fundera på och processa. Problem som behöver lösas och känslor man gör bäst i att släppa.
Före det stora kalaset härom dagen blev det mycket städning. Fönster och golv var snabbt avklarade men de där diffusa lådorna med gamla laddare och pysselmaterial, kökslådan med recept, skåpet med gamla kläder – de fick ta tid.
Och vilken befriande känsla var det inte att plocka och ha en lista med konkreta åtgärder att pricka av.
En hög för sådant som ska slängas, en annan för sådant som ska placeras i en annan låda och en tredje för sådant som ska bli kvar.
Och jag hann tänka på hur tiden går och att de små sakerna är viktigare än de stora. Att festerna där vi poserar i finkläder och blåser ut ljus på tårtor försvinner snabbt, medan slitna hårsnoddar och tuggade pennor blir kvar. Älskade vardag, som känns som i går men var för kanske tjugo år sedan.
Hade tid att gå igenom handskrivna lappar i kökslådan. Recept på bröd, kinuskikex och potatissallad. Väninnan eller grannfrun som tagit första bästa papperslapp och rafsat ner sitt recept. En gest som utförts i förtroende och väckt stor tacksamhet.
Lite mindre sirap räcker nog! Blir en stor sats! Det var den här jag gjorde när ni var här senast!
Kalaset var, som kalas brukar, över innan någon av oss hunnit blinka.
Tur att jag hann städa ordentligt före.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.