Egentligen, när allt kommer omkring
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Välkommen till Egentliga Finland! Så sa jag ibland till dem som kom på besök från huvudstaden. Om jag samtidigt fick ett flåg av skojfriskhet, det hände ofta förr. De tittade först lite ängsligt på mig. Var nu detta en passkontroll av något slag?
Flåg är ett användbart ord som finns vida spritt i förfädernas dialekter, det kan betyda plötsligt infall eller fåglars flykt, det kan användas om sjukdomsattacker, mest mindre. Flåg kan betyda en del saker till, beroende på kontexten.
Jag får lust att skriva in ordet i Egentliga Finlands välfärdsområdes otympliga formulär för självevaluering av det egna måendet, men om någon, eller något digitalt avläsningsprogram, avläste det skulle hen/det inte begripa något och förkasta allt.
Diagnostiken, som är en plats för lyhörd kommunikation, i bästa fall möten, har blivit svårt eller omöjligt att komma i kontakt med. Att kämpa med det omöjliga kan framkalla stoura flåge, uttrycket är belagt åtminstone i Pargas, enligt ”Ordbok över Finlands svenska folkmål”, som i sitt arbete hunnit fram tillryxtning, ett ord jag begriper utan att klicka upp förklaringen.
Namn på platser har historiska och alldagliga och symboliska aspekter, när de trasslar ihop sig får mänskor infall och anfall som kan vara ganska otrevliga. Men egentliga har blivit ett epitet vilket som helst framför Fi. Det betyder inte så mycket.
Men ibland vill jag uppväcka ordens riktiga innebörd, i synnerhet när Helsingfors (särskilt under Vapaavuori) verkade korpa åt sig själva betydelsen av Egentliga Finland. Sånt måste man ju säga emot.
Egentligen, det lömskaste av ord. I umgänget några decennier före TikTok, kunde flirten stegras med egentligen. Vad vill du med ditt liv, egentligen? Såna frågor kunde man få under mitt ungdomsdecennium. Meningen var att man skulle ge ett fritt svävande svar, inte ta det allvarligt. Egentligen.
Men plötsligt är det aggressivt. ”Var kommer du ifrån egentligen?” heter en relativt ny bok, riktad till dagens ungdomar. Den samlar historier av bemötande (från tanklöst till öppet rasistiskt) som personer med traditionellt uppfattat icke nordiskt utseende utsätts för.
I söndagens TS undrades över varför så många partiledare (fyra stycken nu, sedan De gröna fick en ordförande från Sankt Karins) kommer från Egentliga Finland. Sittande presidenten har trängt sig in i den tecknade illustrationen också. Är det en viktig fråga, egentligen? Den som orkar läsa till slut får svaret: det mesta kring detta är en slump.
Men egentligen-frågor bör ibland besvaras. Jag läste för länge sen ett minnesvärt reportage (varför skrev jag inte upp var?) om valbeteende i ett svenskt riksdagsval. De tillfrågade beskrev ett önskesamhälle som såg ut som ett socialdemokratiskt folkhem, men många av dem röstade på moderaterna (som segrade). Man vet inte tillräckligt väl vad man röstar på, det kan mycket väl gälla än. Och hos oss.
I en demokrati röstar man med en markering (hos oss blir det en siffra), och vad man egentligen vill måste vara invägt i den. Jag förstår (när allt kommer omkring) att röstberättigade tycker det är svårt, att det är enklare att nappa på en enda fråga och låta sig vevas in på den.
Vad jag inte förstår är att de som vill ha makten oblygt lägger ut sådana beten. Det finns ett anständighetsunderskott i politiken som den som är intresserad av framtiden måste vara med och jobba bort.
Regeringsprogrammet , framlagt av vissa som ett segrarprotokoll, kommer att läsas av många fler än de tidigare, det är min tippning. Jag ska också, men först ska vi ta ut vad vi kan av midsommaren. Med fågelflåg i soluppgången. Eller allmän flåga, ett ord som i Östra Nyland står för tur och framgång.
Här hittar du fler kolumner av Ann-Christine Snickars.
Tack och heja, ACS! Flåga på!