Mikael Heinrichs 10.04.2022 05:302

– Att jobba för vindkraften handlar i grund och botten om att få den att passa in med beboelse, naturvärden, landskapsvärden – och det existerande elnätet.

Det konstaterar vd Anni Mikkonen på Finlands vindkraftsförening. Organisationens uppgift är att lobba för vindkraften i landet, men inte med skygglapparna på. Det klarnar rätt fort under vårt samtal.

Pressbild

Rekord i vindkraftsbyggande

I fjol restes det rekordmånga nya vindkraftverk i Finland. 141 nya turbiner dök upp runtom i landet och det totala antalet verksamma vindkraftverk i Finland närmar sig 1 000.

De svarar för drygt 9 procent av hela landets elförbrukning och 11,7 procent av elproduktionen i landet enligt Energiindustrin ET:s statistik.

Egentliga Finland har i dagsläget 17 aktiva vindkraftturbiner med en sammanlagd maxeffekt på 58,2 MW – en bråkdel av hela landets kapacitet på cirka 3 300 MW.

Mapcreator/Mikael Heinrichs

– Ju längre söderut man kommer i landet, desto svårare är det att hitta relativt stora områden som lämpar sig för vindkraft. I och med att vindkraft i dag byggs på marknadsmässiga villkor utan stöd är det mest lönsamt med större helheter med över tio turbiner och i dagens läge är avståndet mellan moderna turbiner i den huvudsakliga vindriktningen oftast upp till en kilometer. Sådana ytor finns sällan i Södra Finland, säger Mikkonen.

Tjugo vindkraftverk planeras

I landskapet byggs det och planeras det sammanlagt tjugo nya kraftverk med en sammanlagd effekt på drygt 180 MW, vilket skulle fyrdubbla nuvarande kapacitet i Egentliga Finland.

I de här siffrorna, baserade på vindkraftsföreningens uppgifter, ingår inte vindkraftsparken i Nordanå-Lövböle på Kimitoön som de facto miste sina förutsättningar senast i oktober 2020.

Arkiv

– Man bör komma ihåg att projekten på Kimitoön kom till under inmatningstariffernas tid, då man ännu ansåg att det kunde vara lönsamt med mindre helheter med två-tre vindkraftverk.

– Visst följer vi också med de lokala åsikterna noggrant, men skärgårdsregionens naturvärden gör nog att det finns mindre knepiga ställen att planera vindkraft på, säger Mikkonen.

Åland en föregångare

Om man frånser markbaserad vindkraft är havsbaserad vindkraft det andra alternativet, men där kommer förstås utbyggnadskostnaderna emot på ett helt annat sätt.

Åland är på många sätt en föregångare då det kommer till vindkraften i våra knutar. Enligt vindkraftsföreningens databas har Åland just nu 19 verksamma vindkraftverk, varav de flesta finns inom Lemlands kommun (11). I skärgårdsdelarna har Föglö och Sottunga var sitt kraftverk.

Samtidigt finns det storskaliga planer i och med projektet Sunnanvind med visioner om upp till 500 vindkraftsturbiner i havsområdena runt Åland, främst på den norra sidan.

Vindkraftsbolaget Ilmatar grundade ett åländskt dotterbolag, Ilmatar Offshore Ab, med ett lokalt kontor och OX2 har inlett ett samarbete med Ålandsbanken om ett eget offshore-projekt söder om Åland.

– Åland är faktiskt ett fall för sig, den allmänna opinionen verkar vara mer positiv till vindkraft på Åland än på fastlandet. Förstås handlar det i Ålands fall främst om havsbaserad vindkraft, vilket också kunde vara ett alternativ längre bort från bebyggelsen i den åboländska skärgården.

Men där blir det sedan i sin tur aktuellt med försvarsmaktens godkännande av planerna.

Pixabay

Kunde man säga att havsbaserad vindkraft ändå är mera av framtidens melodi?

– Faktum är att kostnaderna för både mark- och havsbaserad vindkraft sjunker för tillfället. Markbaserad vindkraft har man redan en tid kunnat bygga utan understöd, men för havsbaserad vindkraft är vi inte ännu där. Ingen vet hur snabbt kurvan för havsbaserad vindkraft kommer ner, men där sjunker kostnaderna fortare. Det är sannolikt att havsbaserad vindkraft i något skede kommer att bli mer kostnadseffektiv att producera än markbaserad vindkraft.

– Förstås är det fullt möjligt att någon aktör kartlagt områden som kunde lämpa sig för vindkraft också i Egentliga Finland som vi inte vet om.

Har världsläget ändrat på attityderna?

Med tanke på det världspolitiska läget och försörjningstryggheten – att vara självförsörjande då det kommer till energi – borde vindkraften byggas ut.

Men räcker det till för att åsikterna också lokalt ska skifta till mer vindkraftsvänliga tongångar?

– Finland är inom ett par år energisjälvförsörjande tack vare utbyggnaden av vindkraft och Olkiluoto 3. I den kalkylen ingår också en liten andel fossila bränslen. I dagens läge importerar vi 20–25 procent av elen som förbrukas i landet.

– Den stora frågan är hur vi gör industrins transporter och uppvärmningen görs kolneutral i Finland. Den mest effektiva metoden är elektrifiering, men det betyder samtidigt att elförbrukningen ökar. Det är väldigt svårt att säga när vi har ”tillräckligt” med vindkraft.

Kan vindkraften mer än femdubblas fram till 2030?

Fingrid publicerade nyligen sin uppskattning om hur mycket vindkraft som matas in i elnätet i Finland i framtiden. I den uppskattningen uppgick siffran för 2030 till 18,3 gigawatt då siffran för fjolårets del låg på 3,3 gigawatt.

Det skulle förutsätta mer än en femdubbling av kapaciteten.

– Allt hänger på hur energiomställningen framskrider. Själv hoppas jag förstås att utbyggnaden skulle ske så jämnt som möjligt med tanke på underleverantörskedjorna. Just nu ser det ut som att de kommande åren innebär ett rätt så stadigt utbyggande.

– Rent allmänt är inställningen till vindkraft rätt positiv bland allmänheten, åtminstone då man ser till enkäter, men då det blir aktuellt att bygga vindkraft i näromgivningen är man inte längre lika positivt inställd. Samtidigt förstår jag det, den egna närmiljön är viktig.

Kommunala processen ingen bromskloss, men domstolarna är det

Den kommunala processen med planläggning och tillstånd är i sig inte ett hinder för utbygnaden av vindkraft enligt Mikkonen. Planläggningen är tillräckligt snabb.

Men finns det en risk för att den tekniska utvecklingen inom vindkraftstekniken går för fort så att planläggningen inte hinner med?

– Generellt sett är planläggningen tillräckligt snabb och smidig. Men visst finns det situationer då man under planläggningen gör konsekvensbedömningar enligt större kraftverk än man i nuläget bygger för att man sedan då detaljplanen vunnit laga kraft ska kunna bygga enligt den senaste tekniken.

Det betyder att man i dagens läge för det mesta planlägger för kraftverk som mäter 300 eller till och med 330 meter, men det finns inget som hindrar att man bygger mindre trots det.

– Oftast talar man om 2–3 år för en detaljplan att ta sig igenom de kommunala organen, det är helt rimligt. Men det största problemet är de långa behandlingstiderna vid förvaltningsdomstolarna som tar hand om besvärskarusellen, domstolarna har för små resurser och i det skedet kan man inte längre göra justeringar i planerna.

Mikael Heinrichs
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln