Egentliga Finland är bäst i klassen, och ändå är inte allt bra
22 oktober publicerade TE-byråerna den färskaste sysselsättningsstatistiken, som beskrev läget i slutet av september.
Det var då Egentliga Finland för första gången slog Nyland i fråga om god sysselsättning.
Andelen arbetslösa arbetssökande av arbetskraften i Egentliga Finland var 7,9 procent, den var klart mindre än i hela landet (8,6 procent) och lägre än i Nyland (8,0).
I Åbo är arbetslöshetsgraden trots allt 10,5.
Men uppsvinget i Egentliga Finland har pågått ett tag och förklaringen stavas framförallt varvs- och bilindustri, och också service. Servicesektorn för tankarna till Åbo men också till Åboland.
Nu lyfte TE-byråns analytiker faktiskt fram Åbolands skärgård som den region där arbetslösheten hade minskat snabbast (med 12 procent) i jämförelse med siffror ett år tillbaka.
Sysselsättningen är alltså väldigt god i Åboland, som består av Pargas och Kimitoön i TE-byråns eller Närings-, trafik- och miljöcentralens statistik. Så här ser siffrorna ut:
I Kimitoöns kommun finns en arbetskraft på 2795 personer. Av dem var 199 personer utan jobb i slutet av september. Det här gav en arbetslöshetsprocent på 7,1.
I Pargas finns en arbetskraft på 6875 och av dem var 303 arbetslösa arbetssökande, vilket är 4,4 procent av arbetskraften.
Letala, Lundo och Pemar hade ännu bättre siffror, i de här kommunerna var endast 4,3 procent arbetslösa.
När oktober månads statistik anländer kommer vi inte ännu att se de uppsägningar som förekommit i våra nyheter nyligen:
Att Paroc säger upp 10 personer i Pargas berättade vi i början av oktober, Nordkalk meddelade i onsdags att den slutliga siffran uppsagda i Pargas är 25.
Trots de här uppsägningarna fortsätter industrierna att höra till de största arbetsgivarna i Pargas, Paroc med totalt lite över 200 anställda, Nordkalk med kring 130.
Till de senaste statistikens positiva budskap hörde också att långtidsarbetslösheten minskar i nästan alla kommuner i Egentliga Finland.
Antalet långtidsarbetslösa som varit arbetslösa över två år utan avbrott var 2 300, vilket var hela 28 procent färre än för ett år sedan.
Det här är den grupp som i regel är svårast att placera på arbetsmarknaden så det är skäl att betona den anmärkningsvärt stora förändringen i rätt riktning.
Men när nu en del av de svårast sysselsatta har fått jobb, måste man också inse att det efterhand bara blir svårare att höja andelen sysselsatta i just den här gruppen.
Samtidigt är det viktigt att påminna att inte heller långtidsarbetslösa är någon homogen grupp. Bland dem som nu var långtidsarbetslösa i Egentliga Finland fanns till exempel 1100 med högskoleexamen.
Ekvationen med att det finns tusentals utan jobb samtidigt som vi har tusentals lediga jobb fortsätter att gäcka samhället. Att få behov och efterfrågan att mötas i sysselsättningen är en utmaning som det inte verkar finnas någon patentlösning på.
I Hbl 1.11 konstaterar Juho Romakkaniemi (vd för Centralhandelskammaren) i en kolumn att antalet lediga jobb till och med har ökat och i hela landet är de cirka 100 000. Romakkaniemi framhåller att vi behöver arbetskraft från utlandet eftersom den inhemska arbetskraftsreserven av olika orsaker inte räcker till.
Så är det. Regeringen som har ställt ambitiösa sysselsättningsmål har också lovat förenkla rekryteringen av utländsk arbetskraft, alltså främja arbetskraftsinvandring.
Det här kan låta konstigt för dem som nyligen fått avsked på grått papper – men landets arbetskraft är helt enkelt för liten och det finns redan nu branscher som har stora rekryteringsproblem, såsom äldrevården och städbranschen.
Om vi backar till siffrorna för arbetskraftens storlek för de lokala exempelkommunerna Pargas och Kimitoön har vi ännu i dag en försörjningsgrad som är någorlunda, men inte så god som den kunde vara. Värre blir det i snabb takt då befolkningen åldras.
Smekmånaderna för regeringens sysselsättningspolitik börjar vara över och det är inte enbart Centralhandelskammaren som efterlyser snabbare ryck i reformarbetet. Det är absurt om bristen på arbetskraft bidrar till att utvecklingen stagnerar.
Och trots att vi i Egentliga Finland för tillfället är bäst i klassen i fråga om sysselsättning, finns även här bekymmer.
Varenda person som i statistiken nämns som en arbetslös arbetssökande vet vad vi talar om.
På ett sätt går sysselsättningen nämligen att beskriva som svartvita siffror; du har jobb eller så har du det inte.
Men i övrigt är det svårt med alla dessa siffror, för varje person i statistiken är unik och arbetssökande är inte siffror, de är personer.
LÄS OCKSÅ:
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.