Efter nästan fem år i skolbaracker har Elliot och Frida i S:t Karins fått ett skolhus fyllt av ”wow” – nu är skolhuset i Hovirinta officiellt invigt
– Den första känslan när vi kom in här var nog wow, så fint här är, säger Frida Lipponen.
– Kärsivällisyys kannattaa, tålamod lönar sig, säger Elliot Koponen.
De går i sexan i S:t Karins svenska skola och hann gå någon månad på ettan i det gamla skolhuset innan det blev barack-skola för dem i flera år.
Tillsammans med alla andra 534 elever och nästan hundra vuxna i S:t Karins svenska skola och finska Hovirinnan koulu fick de flytta in i det splitternya skolhuset i slutet av februari i år.
Nu är skolhuset invigt
Någon egentlig invigning har inte kunnat ordnas förrän nu, men nu är det nya skolhuset officiellt invigt i samband med fredagens Hem och Skola-dag med kaffe för inbjudna och öppet hus för föräldrarna.
Elliot och Frida är märkbart glada över sin fina nya skola, då de visar runt.
– Den här väggen i musiksalen kan tas bort och på andra sidan finns gymnastiksalen. Här blir en scen och vi kommer säkert att ha julfest och vårfest här, visar de.
Carina HolmFör den som själv gick i skolan för många, många år sedan är det svårt att inte säga wow. På scenen står syntar och trumset och flera mikrofoner, det finns en hel klassuppsättning med färggranna ukulelen och golvet har en ljudisolerande matta.
Carina HolmEleverna guidar vidare.
Både stor och liten gymnastiksal
Elliot påpekar att gymnastiksalen kan delas med en duk, som finns ihoprullad upphissad i taket.
– Ribbstolarna kan också fällas ner, så blir det en liten scen på dem, säger han.
Det är stor skillnad från deras tidigare skolår, då de varken har haft speciella rum för slöjd och konstämnen eller någon gymnastiksal eller matsal.
– Det tog en tid innan man blev van att äta i matsalen, för i barackerna har vi ätit i våra klassrum. Det är väldigt skönt att vara här, äntligen, säger Frida.
Rum för småslöjd och rum för slöjd
De guidar vidare i det ljusa och luftiga huset.
– Här brukar vi sticka och virka, säger Elliot och Frida fyller i att det är salen för småslöjd.
– Men det är lite konstigt att vara här, för vi har varit vana att vara i så små rum, säger hon.
– Vi har väntat länge på att få komma hit, säger Elliot.
I den egentliga slöjdsalen håller yngre barn på och spikar något som ska bli namnskyltar att hänga på dörren hemma. Här finns också ett skilt rum för större maskiner och verktyg.
När skolan jobbade i barackerna fick barnen åka buss till Auranlaakson koulu för att ha slöjd där.
Eleverna visar också salen för bildkonst, som har en egen avdelning för till exempel lerarbeten och annat kladdigt.
Carina HolmDelar specialrum med finska skolan
– Bildkonstrummen, slöjdsalarna, matsalen och gymnastiksalarna delar vi med finska skolan, säger de.
Skolhuset är gemensamt för de två skolorna plus förskolor på både svenska och finska. Den finska skolan har också flera elever med andra modersmål än finska, och hemspråksgrupper för barn på bland annat arabiska, kinesiska och somali, samt förberedande Valmugrupper bland annat för barn från Ukraina.
Skolorna har haft gemensam idrottsdag och i planerna finns fler gemensamma evenemang. På rasterna är man dock mest tillsammans med kompisarna från den egna skolan, säger de.
Maria Engblom, rektor för S:t Karins svenska skola, säger att skolhuset är genuint tvåspråkigt.
– Till exempel finns alla skyltar på både finska och svenska. På rasterna hör man dock väldigt mycket finska, för också många av barnen som går i svenska skolan pratar finska med varandra utanför klassrummet.
Carina HolmLåsbara skåp och två lärare i klassen
I övre våningen där de egentliga klassrummen finns har eleverna egna skåp som kan låsas med kod i korridoren.
I övre våningen har sexorna sitt eget klassrum. De har två lärare som jobbar samtidigt i klassen och kan delas i mindre grupper till exempel på matematiklektionerna.
I anslutning till varje klassrum finns ett mindre rum, till exempel för elever som behöver mer stöd eller för grupparbeten.
– Vi har inga egna platser, utan väljer var vi vill sitta, säger Elliot.
I klassrummet bredvid finns ett slags trappa där det också går att sitta och räkna. En del klassrum har stolar som ser ut som svampar, där det krävs lite muskelarbete för att hållas på plats.
Stora skärmar också i förskolan
Krittavlorna hör till historien. I stället finns det jättestora skärmar i klassrummen, också i förskolan, som man kan rita och skriva på, och vita tavlor som man skriver på med tusch.
Eleverna passar också på att själva ta sig en ordentlig titt på lärarrummet, när de en gång har gäster att guida.
– Nu får vi gå till lärarrummet, säger Elliot och ser glad ut.
På väggarna där hänger stora naturfoton som bidrar till en vilsam känsla i rummet.
Carina Holm”En lyckans dag”
Elise Kurtén, rektor för Sirkkala skola i Åbo, har kommit på invigningen.
– Det här är en lyckans dag för er, säger hon, när hon lämnar över en liten hälsning till S:t Karins skolas rektor Maria Engblom, som uppmuntrande säger att det snart är Sirkkalas skolas tur att få flytta in i ett nytt skolhus.
Kurtén säger att när man börjar planera ett nytt skolhus så tänker man att man planerar för den senaste tekniken och så.
– Men så går byggåren och det som var nytt när skolan planerades kanske inte är det nyaste som finns längre när skolhuset väl står klart.
Plats för blöta regnkläder
Eva Sourander, ordförande för föräldraföreningen vid S:t Karins svenska skola, är speciellt glad över de fina och rymliga korridorerna vid ingångarna.
– I barackerna fanns det bara en krok för eleverna och inga hyllor. Det blev rörigt och trångt med alla våta galonkläder och byteskläder för eleverna.
Carina HolmFörskolan samlar svenskspråkiga barn
Gunilla Lehtinen, föreståndare vid förskolan, säger att alla barn som går förskolan på svenska i S:t Karins samlas här.
– Vi har barn som kommer från tio olika daghem. Vi jobbar med att få grupperna att fungera i förskolan, så att de kan börja med inlärningen snabbare då de sedan börjar skolan. Efter fyra år i baracker är det fint att ha fått helt nya lokaler.
För tillfället finns det 35 förskolebarn i svenska förskolan i S:t Karins.
– Antalet på svenska fortsätter att öka, så även om det inte blir trångt ännu nästa år, så behöver vi mer plats redan följande år. Kanske någon finsk grupp kan flyttas, eftersom den finska förskolan finns på flera ställen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.