Snart är Pena Ålands andra polishund – den enda fyrbenta som kan hitta droger, vapen och pengar
Det har gått lite drygt ett år sedan Nya Åland träffade honom senast, polisens nyaste hund Pena. Nu har hundkollegan Kosto gått i pension och med bara några tester kvar är Pena snart en fullfjädrad specialnarkotikahund.
– Den största utvecklingen har skett i hans huvud, säger Timo Nikkinen, som är gruppchef för Ålands polismyndighets hundgrupp.
Vi träffas vid agilitybanan i Jomala Torp. Så snart polisbilens baklucka och Penas bur öppnas studsar han ut som en blixt. Sedan far han några varv runt parkeringen i en sådan hastighet att han nästan blir suddig i kanterna.
– Jo, han är hemskt ivrig. Lite väl mycket ibland, och har lite svårigheter att vara lugn. Men han hinner ändå använda näsan jättebra, säger Timo Nikkinen.
Han är Penas hundförare och därmed närmsta kollega. Och en familjemedlem – Pena bor hemma hos familjen Nikkinen och kommer bra överens med pensionerade patrullhunden Kosto.
I och med att Kosto gick i pension vid årsskiftet vid tio års ålder har myndigheten just nu bara en patrullhund, Ollivier med sin hundförare Johnny Haddas. Kosto har blivit familjehund och trivs med det.
– Men han blir lite svartsjuk när jag åker iväg med Pena. Han står och köar i dörren, för han vet att på morgonen när jag vaknar vid halv sex-tiden är det dags för jobb. Han blir så besviken när han inte får följa med, säger Timo Nikkinen.
Nya Åland/Jonas EdsvikPena är i slutet på sin utbildning. I maj ska han på kurs och i augusti är det dags för granskning, sedan är han förhoppningsvis godkänd och klar. Därefter ska hans kompetens kontrolleras en gång per år.
– Pena har gått riktigt bra framåt. I december började jag märka att nu går träningen in, jag är väldigt hoppfull om att han ska fixa det, säger Timo Nikkinen.
Den största utvecklingen hos Pena har skett mentalt.
– Han har haft perioder när han varit väldigt osäker, men nu märker jag att han vuxit till sig i huvudet också och vågar ta för sig.
Nya Åland/Jonas EdsvikSpetskompetens
Pena är Ålands första och enda polislabrador. Mest jobbar myndigheten med belgisk vallhund malinois och schäfer. Han är också myndighetens enda specialnarkotikahund, vilket innebär att han är expert på att hitta droger, vapen och pengar.
Även personer ska han kunna hitta, det går inte med de andra polishundarna som är och har varit patrullhundar. De tränas som maktmedel på ett annat sätt och lär sig att kunna bita människor på kommando, och en sådan egenskap är svår att kombinera med personsök.
Nya Åland/Jonas EdsvikDet var myndigheten som ville ha en hund med spetskompetens, men Timo Nikkinen hade själv först hellre velat ha ytterligare en patrullhund.
– Jag var ganska mycket emot det själv – vi har begränsade resurser här. Polisenheterna på fastlandet kan ha specialiserade hundar för att det är lättare att kalla in resurser från granndistriktet. Ska vi begära förstärkning från Åbo tar det sin lilla tid för dem att komma fram, säger han.
Har du vant dig vid tanken nu?
– Jag börjar bli äldre och har hållit på med hundar i 35 år, så det här är bra. Kroppen börjar gå sönder, svarar han och skrattar.
Polishundar får högre matpeng
Hundförare till åländska polishundar ska få högre ersättning för sina hundars mat. I Finland har ersättningen höjts från 135 euro till 155 euro per tjänstehund och månad från och med i mars i fjol.
Den åländska polisen har begärt att höjningen också ska gälla på Åland. Nu godkänner landskapets finansavdelning höjningen.
På Åland finns två polishundar.
Väldigt känslig
Det blev en omställning. Som retriever är Penas mentalitet också en annan än den hos de hundar Timo Nikkinen är van att jobba med.
– Det är mycket lugnare. Livlig är han ju, men han är positiv. Jag har vant mig att ha ögon i nacken med patrullhundarna och det behöver jag inte ha med Pena, han är genomsnäll. Kosto och de andra tidigare patrullhundarna har varit mer av den allvarliga sorten.
Nya Åland/Jonas EdsvikDet har också kommit med sina utmaningar.
– Han är väldigt känslig. Jag har varit väldigt dominant i och med den typen av hundar jag har haft, och jag har märkt att Pena måste jag vara jätteschysst med. Nästan överdrivet schysst, för han är så känslig och tar det mycket hårdare än mina andra hundar om jag är oschysst. Och jag tränar inte honom om jag har en dålig dag. Ibland önskar jag att han var lite mer självständig och inte frågade så mycket om lov.
Nya Åland/Jonas EdsvikVarje gång vi skriver om polishundarna är det läsare som hör av sig efter att ha sett er träna i offentligheten och tycker att träningen ser väldigt hårdhänt ut. Är den det?
– Nej, absolut inte. De träningsmetoder vi använder baserar sig på den civila med positiv förstärkning. Det folk reagerar på är när vi säger åt våra hundar, vi har inte möjlighet att vänta ut hunden eller ignorera problem i och med att den är vårt arbetsredskap. Den måste fungera när det gäller och då måste vi säga åt den när den gör fel. Men bestraffning hör till förr i tiden, polisen har anammat de moderna träningsmetoderna.
Maktmedelsträningen kan däremot se lite annorlunda ut. Då ska patrullhundarna bland annat lära sig att bita människor.
– Det vanliga är att människan inte snällt står still och tyst när den blir biten, utan skriker, slår och försöker sparka hunden. Då använder vi en vadderad ”soft stock”, den skadar inte hunden, men vi måste lära den att tåla lite mer. Det är jätteviktigt att den inte släpper.
Fredrika Fellman
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.