– För länge, länge sedan kunde vi ha fattat beslutet att stanna kvar på savannen i Afrika, att sitta i ett träd och konstatera att här har vi det bra. Men det gjorde vi inte, säger Valtaoja.

Sputnik 1, Gagarin, månen…

Spola bandet hundratusentals år framåt, till 1950- och 1960-talet. Människan har brett ut sig över jordklotet, och stormakterna USA och Sovjetunionen har höjt blicken mot skyn.
År 1957 skjuter Sovjetunionen världens första artificiella satellit Sputnik 1 upp till jordens omloppsbana, och fyra år senare blir den sovjetiska kosmonauten Jurij Gagarin den första människan i rymden.
Nästa steg är att göra en bemannad månfärd, och det vill USA vara först med.
– Det handlade inte lika mycket om vetenskap och nyfikenhet, även om det naturligtvis också var en motivationsfaktor, som om politik. USA och Sovjetunionen ville leda världen, säger Valtaoja.

”Det rådde en stor optimism angående rymden”

För en rymdintresserad pojke i Lappland är 1960-talet en fantastisk tid. USA:s och Sovjetunionens kapplöpning till månen är en utmärkt publiksport.
– Det rådde en stor optimism angående rymden. Det kom nyheter nästan varje månad och raketerna blev bara större och större. Som tonåring i Sodankylä kändes ingenting omöjligt. Jag tänkte att en dag går jag själv på månens yta, säger Valtaoja som är född år 1951.
Läs också: Christer Fuglesang: ”Jordklotet är mänsklighetens rymdfarkost – och den måste vi ta hand om”

Drömmar om Mars

USA satsar enorma summor pengar på sitt rymdprogram Apollo och den 20 juli 1969 når den första bemannade rymdfarkosten månens yta. De amerikanska astronauterna Neil Armstrong och Edwin Aldrin går på månen medan Michael Collins väntar i moderskeppet i månens omloppsbana.
– Den där underbara sommaren 1969 sade experterna att nu tar det bara tio år så är vi på Mars, säger Valtaoja.
Så blir det inte, snarare tvärtom. Efter sex bemannade månlandningar och sammanlagt tolv astronauter på månens yta lägger USA ner sitt dyra Apolloprogram. Sedan 1972 har inte en enda människa varit på månen.
Även Sovjetunionens intresse för månfärder svalnar efter att USA hunnit fram först.

Planetarisk kollision födde månen?

Det finns många teorier om hur månen uppkom och varför den cirkulerar runt jorden. En allmän teori är att månen består av material som lösgjordes när jordklotet och en hypotetisk protoplanet som döpts till Theia kolliderade för 4,5 miljarder år sedan.
– Enligt en annan teori fångades månen upp av jordens dragningskraft, men huruvida det är möjligt eller inte beror på hur stor jordens atmosfär var för 4-5 miljarder år sedan, säger Rubina Kotak, universitetsforskare i astronomi och astrofysik vid Åbo universitet.
I sin forskning försöker Kotak få fram information om stjärnors livscyklar. Hon tycker att teorierna kring månens uppkomst är spännande och att månen är vacker, men i övrigt ligger hennes främsta intresseområden betydligt längre borta i universum.
– Kanske är det så att det som ligger alltför nära oss är mindre intressant.

Mineraler och helium-3

Även Esko Valtaoja säger att månen inte längre fascinerar astronomer på samma sätt som på 1960-talet. Men, tillägger han, efter en paus på flera årtionden verkar mänsklighetens intresse för att resa till vår närmaste himlakropp ha vaknat igen.
– För det första är det mycket vi fortfarande inte vet om månens uppkomst. För det andra börjar rymden bli ekonomiskt intressant. Det finns värdefulla mineraler och helium-3, som kan användas som bränsle i fusionsreaktorer, på månen.
– En gång i tiden kändes idén om att skaffa resurser för våra behov från rymden som science fiction men i dag är det en intressant möjlighet för många aktörer.

Kina storsatsar

Kina har meddelat att man har som långsiktiga mål att göra en bemannad månfärd och grunda en forskningsstation på månen. I januari landade den kinesiska rymdsonden Chang’e-4 på månens baksida.
– Kineserna sade redan för många år sedan att de vill ta sig till månen för att utvinna resurser. Men till exempel gruvindustri på månen skulle vara kopplat till svåra juridiska frågor och internationella överenskommelser, säger Valtaoja.
Samtidigt planerar privata företag som Spacex och Virgin Galactic att erbjuda turistresor i rymden i framtiden. I september meddelade Spacex att den japanska miljardären Yusaku Maezawa har bokat den första biljetten för en resa runt månen.

”Vi är inte här för att stanna på jorden”

Esko Valtaojas tonårsdröm om en månresa har inte gått i uppfyllelse men det har inte minskat hans varma känslor för det bleka ansiktet på natthimlen.
– Vid fullmåne tar min fru och jag kajaken ut på sjön vid vår stuga i Kajanaland. Sedan sitter vi där mitt på sjön och ser fullmånen stiga fram bakom berget, säger han.
– Det blir nästan mer magiskt av att jag vet att människan en gång gått där, och jag tänker att en dag i framtiden är vi ute i rymden. Vi är inte här för att stanna på jorden.