Efter att ha kämpat med egna fördomar och tvivel vill Mörby gårds Teresa och Anna vara förebilder för andra
– Det är en myt att alla bönder stiger upp tidigt på morgonen. Min fru gillar dessutom att sova på morgonen. Hon börjar jobba efter frukosten, säger Anna Alm.
Hon sitter tillsammans med sin fru Teresa Pieper vid frukostbordet i köket på Mörby gård. Det är morgonen efter en blåsig natt och en skorsten som visslade i vinden. Mellan vattenpölarna på Mörbyvägen mellan Ekenäs och Pojo ligger grenar som brustit i blåsten.
Gårdens enda anställda har börjat dagen med att kontrollera vägarnas skick.
Med bönder snackar man ofta väder. På sistone har nederbörden varit på tapeten.
– Regnet har inte varit så farligt för vår del. Vi skördade vetet före regnet och kunde hålla kvaliteten på det, säger Anna.
– Men det var en utmaning att hitta de torra ställena var man kunde köra, inflikar Teresa.
Kristoffer NöjdDiskussionen går på engelska. Teresa kommer från München. Paret träffades för fem år sedan och har varit gifta i ett år.
Medan Anna har vuxit upp på gården som hon tog över för tio år sedan har Teresa en bakgrund i affärsvärlden som managementkonsult. Att jobba på en bondgård i Pojo är någonting helt annat. Men Teresa stortrivs.
– Mitt förra arbete kändes inte lika viktigt som att vara här och faktiskt fundera på vad det är vi gör. Det är en enorm skillnad på om det är fråga om dina egna 100 euro eller ett storföretags miljon. Jag får äntligen göra någonting som har betydelse på riktigt och med riktiga produkter. Vad kan vara mer på riktigt än att producera mat?
Det var inte planerat att man skulle jobba ihop. Teresa skulle fortsätta i sin bransch men det har inte varit så lätt att hitta ett jobb i Finland på grund av språkkraven.
– Det är en utmaning att jobba ihop. Den här gården är inte tillräckligt stor för att den lätt skulle generera en inkomst till tre personer, eftersom vi har en anställd sedan tidigare. Det finns många fördelar att jobba ihop men vi måste fundera på hur man förvandlar det till pengar.
Kristoffer NöjdMörby gård har varit i familjens ägo sedan 1701. Anna brukar gården i tionde generation. Gården har varit ekologisk sedan 1995. Gårdsbutiken där man säljer bland annat mjöl och kött öppnade 1991.
– Båda dessa beslut var revolutionerande för gården. För mig har den största saken varit att jag köpte kvarnen i Svartå och började tillverka mjölet själv.
För Anna har det varit viktigt att gården utvecklas.
– Jag vet att man sakta dör ut om man aldrig ändrar på någonting. Om man låter subventionerna styra allt man gör känner man aldrig att man själv har kontrollen över det man gör. Jag tror att de mentala aspekterna av att vara bonde är överraskande underskattade.
Man har börjat tala mer om böndernas mentala hälsa på sistone.
– Man har ett stort ekonomiskt ansvar och man är mycket ensam, ofta för att man inte vet hur man ska involvera andra. Det är både ett värde och en börda att det är fråga om ditt hem. Man vill inte vara den som förlorar allt. Jag kan medge att jag känt mental press fast gården överlag har klarat sig ganska bra. Jag försöker vara öppen för tanken att jag kan vara tvungen att sälja gården och att det är helt okej hellre än att förstöra mig själv.
Teresa tror på vikten av att bygga ett nätverk runt sig, av anställda om man har den möjligheten, eller med andra odlare eller grannar.
– När man blir stressad över alla lösa trådar är det första man skalar bort att gå på möten. Det är det dummaste man kan göra. För det är på mötena med kolleger man får ge uttryck för sina problem eller ta emot nya intryck. Man kanske ser att andra har problem med liknande saker. Det finns bra stöd med låg tröskel att få för bönder i Finland, säger Anna.
Hårdare åsiktsklimat oroar
Anna hade länge vissa tvivel inför övertagandet av gården.
– Det mesta hade med min sexualitet och mitt kön att göra. Jag hade fördomar om vem den stereotypa bonden var och tänkte att det inte är jag. Men sakta mak insåg jag att jag inte behöver passa in i den formen. Jag kan skapa den själv. Det största problemet var i mitt eget huvud. Jag hade egna antaganden om mina kolleger. Jag var rädd för deras fördomar men fördomarna var mina egna. Jag är väldigt stolt över mina hemtrakter. Jag har aldrig fått någon skit, åtminstone inte rakt i ansiktet.
Teresa tror att de flesta bönder egentligen inte bryr sig om sexuella läggningar. Man respekterar varandra som kollegor.
Däremot är de båda oroliga för att klimatet för bland annat sexuella minoriteter håller på att försämras.
– Det är första gången sedan jag kom över mina egna problem med att vara homosexuell som jag känner en oro över att den positiva utvecklingen för oss stannar upp. Det är skrämmande, säger Anna.
– Det sker överallt i Europa att man röstar på dessa skitpartier som trampar på homosexuellas och kvinnors rättigheter. Snälla, låt det gå i tryck! Det här är så konstigt för det representerar inte våra känslor, naturligtvis, men inte heller vår omgivnings. Därför undrar jag verkligen vem dessa människor är som helt tydligt har ett problem med oss.
Jag kan ibland bli lite provocerad av män som som bara kan vara sig själva utan att fundera på om det är okej eller inte. Speciellt om de inte värdesätter det eller förstår vilket stort ansvar de har att skapa det rummet också för andra
Anna Alm
Anna vill gärna påminna folk om att man inte röstar bara för sin egen del.
– Det kan påverka dina egna barn. Det var först i 30-årsåldern som jag insåg att det finns människor som aldrig behöver ifrågasätta sig själva på grund av pressen från samhället. Jag kan ibland bli lite provocerad av män som som bara kan vara sig själva utan att fundera på om det är okej eller inte. Speciellt om de inte värdesätter det eller förstår vilket stort ansvar de har att skapa det rummet också för andra människor.
Fortfarande finns det kunder som besöker Mörby och frågar Anna om bonden själv är i traktorn på åkern. Men Mörby har också långvariga kunder vars barn tror att bönder normalt är kvinnor.
– Det är lite som krävs för att ändra perspektiv, säger Anna.
– Men det är också viktigt att man har förebilder. Det är också lite av vårt mål – att lyfta fram öppet homosexuella kvinnor på landsbygden, säger Teresa.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.