Efter 20 år på Amorella mönstrar kapten Fellman av – ”Det har varit fina tider”
Klockan närmar sig elva på förmiddagen och en liten kö har bildats i M/S Amorellas nattklubb på åttonde däck. Förväntansfulla passagerare hoppas att lyckan ska le under en av kryssningens höjdpunkter: det traditionella bingospelet.
Kim LundDe som redan sitter vid borden har laddat upp med Irish coffee, ett glas vin eller läsk och vid några av borden syns färgglada drinkar, ölglas eller kaffekoppar.
Tre timmar tidigare har Amorella kastat loss från sin kajplats i Åbo hamn. Hon har kört Åbo-Mariehamn-Stockholmrutten i snart 34 och är något av en legend i sjöfartskretsar.
Arkiv/Kim LundDärför är nostalgifaktorn hög bland både passagerare och besättning under de sista två veckor som återstår innan Amorella den första mars flyttar till Helsingforslinjen.
En av dem som nu gör sina sista resor med Amorella är befälhavaren Rune Fellman från Finström, Åland. Snart lämnar han sjölivet för gott och går i pension senare i vår.
– Jag kom till Amorella julen 2001 och det är med blandade känslor jag slutar. Det känns helt okej att gå i pension, men samtidigt är det synd att det gamla gänget splittras och försvinner till andra rutter och fartyg. Men det är bara att gilla läget och se fram emot att det kommer ett nytt fartyg på Åborutten.
Kim LundFellman är en garvad Viking. Han kom till rederiet som styrman på Rosella år 1989 och blev kapten sex år senare på samma fartyg. Nu har han varit 20 år på Amorella.
– Det har varit fina tider och alla har trivts ihop och jobbat bra tillsammans. Jag har aldrig behövt fundera på vem jag ska jobba med, utan alltid vetat att jag har kompetenta medarbetare och det har alltid känts bra att gå ombord. Jag har inte heller behövt oroa mig för väder och vind, Amorella är ett sjösäkert och fungerande fartyg.
Trots det var olyckan framme den 20 september 2020 då Amorella drabbades av ett tekniskt fel och körde på grund vid Julgrund i Föglö skärgård.
Arkiv/Jonas Edsvik/Nya ÅlandFartyget tog in vatten och Fellman som då förde befälet bestämde sig för att köra upp på en långgrund strand i närheten för att stabilisera läget.
– Det är förstås beklagligt när något sådant händer, men man måste hantera det och gå vidare. I sådana situationer har det visat sig att alla våra säkerhetsövningar har varit till stor nytta.
Vad hinner man tänka då man märker att det går åt pipan?
– Att man gör det bästa av situationen och fattar snabba beslut. Det viktigaste är att göra någonting och inte bli handlingsförlamad.
Arkiv/Kim LundAmorella kommer till Mariehamn och Fellman går i land för att köra hem till Finström. Han har två törnar kvar innan han mönstrar av för gott. Någon brist på sysselsättning kommer han inte att ha. Som ålänning blir det förstås mycket båtliv, men det finns också mycket annat att göra.
– Jag har fru, två vuxna döttrar och ett barnbarn som förstås är det viktigaste. Vi äger skog och har ett genuint intresse för skogsvård, så jag hoppas få mera tid för det. På gården finns flera byggnader som ska underhållas och det är roligt med lite timmermansjobb.
— Innan jag började på Viking Line seglade jag långfart med Gustaf Eriksons fartyg och besökte flera fina platser runt om på jorden. Många av dem skulle jag gärna återse som turist.
Per Åke Vad yrar du med? Se lite längre än vad näsan din är.Tänk alla som fått o får sitt levebröd via VL. Men klart får du ha din åsikt o tycke, besvikelse samt avund tålle.
henry storhannus, vad är skillnaden? För mig är Viking Line sk*t och inget jag skulle åka med, inte ens som tvingad, trots att jag är pur-ålänning. Viking Line är förknippat med billigt sk*t, det kommer vi inte ifrån; VL har delat ut betydligt fler fribiljetter och försöker på alla sätt och vis att locka folk ombord så billigt som möjligt. Silja Line har inte behövt göra på samma sätt. Ej heller FinnLines.
när man följer me lite så märker man att vl är en bra arbetsgivare sett sen 60 talet stor skillnad t e x silja nej tack vl lycka till
Hur kan det komma sej att man har klängväxter i utkiksfönstret på kommandobryggan?