Duktigt, försvarsministern!
Kvinnor retar ofta – berättigat – upp sig på att män som tar ut sin pappaledighet fortfarande får stor uppmärksamhet.
Det är liksom extra duktigt då en pappa tar sitt föräldraansvar under småbarnsåren. Mammornas ansvarstagande är inget att göra rubriker på.
De senaste rubrikerna skapades av att försvarsminister Antti Kaikkonen (C) i går meddelade att han lämnar regeringen efter nyår för att bli föräldraledig fram till den 28 februari.
Han går därmed i kollegerna Saarikkos, Kiurus, Anderssons och Ohisalos fotspår.
Rubrikerna kring Kaikkonens beslut är dock befogade.
Ministern behövs som rollmodell.
I augusti trädde en ny lag om föräldraledigheter i kraft. Målet är att vårdansvaret fördelas jämnt mellan föräldrarna. Den ger pappor en betydligt större kvot av föräldraledigheten än tidigare.
De 320 föräldraledighetsdagarna efter att barnet fötts delas upp så att 160 tillhör mamman och 160 pappan.
Av dessa 160 dagar kan man överlåta maximalt 63 dagar åt den andra föräldern.
I november rapporterade tidningen Helsingin Sanomat att kring 90 procent av höstens nyblivna pappor ansökt om att överlåta maximiantalet dagar till mamman.
Det är alltså en bit kvar tills lagens anda uppfylls.
Att Antti Kaikkonen efter nyår inte längre håller sin hand över Finlands Nato-process ska rubbar inte några cirklar.
Ingen är oersättlig, inte ens försvarsministern som med sitt exempel visar Finlands vänner och fiender vad feministisk utrikespolitik står för i praktiken.
Att Kaikkonen tar pappaledigt har nog ingenting med utrikespolitik att göra. Så, jag antar att det är Finlands Natomedlemsskap som redaktören menar med feministisk utrikespolitik.