Emilia Örnmark 03.01.2021 15:00

Sedan barnsben har Kimitoöbon Carl-Magnus Karlsson drömt om att bli polis. Efter gymnasiet och sex månader i armén blev det ändå inte den banan han valde, utan han styrde mot Åland för att utbilda sig till servitör.

Tanken på polisyrket kunde han ändå inte släppa. Efter en kort tid som servitör i Helsingfors, följd av drygt tio år vid fabriken i Dalsbruk – först anställd av Fundia, senare av Dalwire, sökte han år 2017 in till polisyrkeshögskolan i Tammerfors.

Till Karlssons fördel hade polisutbildningen vid det här laget reformerats bland annat med resultatet att det inte längre finns någon övre åldersgräns, och inte heller något krav på en längre värnplikt.

Vid första försöket missade Karlsson en studieplats med en marginal på tre poäng, men efter andra försöket kunde hans utbildning mot drömyrket starta, i augusti 2018.

Krävande att komma in på utbildningen

För inträdesprovets fysiska del tränade Karlsson intensivt i sex månader och byggde på sin grundfysik. Han beskriver testet som krävande, då fysiska prov följer direkt på en löpsträcka på en och en halv kilometer.

– Men den psykologiska delen utgör den största delen av inträdesprovet, säger Karlsson.

Han beskriver sig och studiekamraterna som lugna personer, som inte gör förhastade beslut utan tänker först och handlar sedan.

– Medelåldern i klassen var kring 28 år, så alla hade livserfarenhet, vilket är betydelsefullt.

Studier i Tammerfors

På två och ett halvt år blev Karlsson färdig polis. Studietiden ser han tillbaka på som en tid då han fick vänner för livet. En fin gemenskap bildades bland de 25 studerandena på svenska klassen.

Under den här tiden bodde Karlsson i veckorna i en lägenhet i Tammerfors, men åkte till helgerna hem till familjen i Kimito.

– Barnen är redan tonåringar, så det gick bra. Dessutom fick jag ett stort stöd hemifrån under studietiden.

De första 18 månaderna var Karlsson på plats i skolan och fick lära sig bland annat grunderna för polisyrket och behövliga lagar. Efter det väntade en tio månader lång arbetspraktik i Raseborg.

Nu gällde det att byta från penna och papper till dator.

Carl-Magnus Karlsson

– Mest utmanande var det nog att komma in i studielivet igen och hitta studietekniken. Senast jag hade studerat var år 2005. Nu gällde det att byta från penna och papper till dator.

Bredare uppfattning om yrket

Under studierna fascinerades Karlsson av hur polisyrket i hans ögon växte sig allt bredare, från den allmänna uppfattningen om att poliser tar fast bovar och skriver ut böter.

– Det är ett otroligt brett område, men många olika inriktningar. Man lär sig nog något nytt nästa varje dag.

I torsdags fick Karlsson ut de officiella papperen över sin utbildning, men i praktiken blev han klar med sina studier i början av december.

– Det känns skönt! Det är svårt att sätta ord på känslan.

Jobbar i Raseborg

Sedan mitten av november har Karlsson jobbat vid Polisinrättningen i Västra Nyland som yngre konstapel inom övervakningssektorn. Han är stationerad vid Raseborgs polisstation i Ekenäs, men han arbetar i hela distriktets tio kommuner från Esbo genom Kyrkslätt och Raseborg till Hangö, och till Högfors i norr.

– Förhoppningsvis blir det fortsättning på den tidsbundna tjänsten, säger Karlsson.

Arkiv/Malena Lindström

Är jobbet vad du förväntat dig?
– Då jag sökte till polisskolan tänkte jag mig att det är utredningsarbete som lockar mig, men nu har jag konstaterat att det är fältet jag vill jobba med. Där har man mer människokontakt.

Intresserad av trafik

Nu jobbar Karlsson med grunduppgifter som övervakning, alarmuppdrag och utredningsarbete. Men trafik är den inriktning som intresserar Karlsson mest.

– Där gör man lättast fel, men trafiken har begränsad övervakning i dag. Många trafikolyckor sker dagligen.

Uppdragen har hittills varit av varierande slag.

– Visst har vi också haft adrenalinkickare, då man fått vara på alerten. Också de uppdragen måste utföras, och de ger ju en bra känsla efteråt.

Jobbar gärna på annan ort

I Raseborg trivs Karlsson, och ser det som positivt att i alla fall inte de första åren jobba på den egna hemorten, utan ha fördelen av att vara anonym på fältet.

– Då man fått lite yrkesvana är det kanske lättare att ge böter åt grannen eller hämta hem bekantas barn.

Arbetspassen Karlsson gör är tolv timmar långa, antingen dag- eller nattskift. Då ÅU träffar Karlsson ska han åka iväg på jobb klockan 18.30 samma kväll, och räknar med att vara hemma i Kimito igen klockan nio följande morgon.

– Jag har alltid jobbat i skiftarbete, så det är inga problem.

Emilia Örnmark
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln