Drömmen, inte bara privat
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag står på en flotte mitt i ett kokande hav, en ofattbart liten flotte tillsammans med en vän från unga dar, då jag tyckte världen var en plats som kunde göras trygg och jämlik om den inte redan var det. Drömmen utsåg mitt sällskap i skeppsbrottet så. Den som nångång drömt vet att med drömmens logik kan två personer mycket väl få plats på en yta som motsvarar en tändsticksask.
Jag kallar i alla fall på hjälp. ”Hei! Me ollaan merihädässä!” skriver jag på en Post-itlapp som jag håller upp mot vågorna. Det är vad jag har att komma med. Men jag har i alla fall garderat mig och skrivit på majoritetsspråket.
I Sveriges Radios värdefulla föredragsserie ”OBS” finns ett sjok på fyra avsnitt om drömmar och drömforskning som repriserades senast i december 2022. Det kanske mest fascinerande avsnittet är författaren Maria Küchens inslag om Charlotte Beradts bok ”Drömmar i tredje riket”, som baserar sig på drömmaterial som samlades in mellan åren 1933 och 1939. Beradt tvingades lämna sitt hemland, akut farligt för människor med judisk bakgrund, för USA. Där blev resultatet av drömprojektet utgivet första gången 1966.
Vad Beradt vill visa är att en totalitär regim tar sig ända in i människors nattdrömmar. Där kan scener utspela sig som i efterskott kallas profetiska, för att liknande saker faktiskt inträffat, inte nödvändigtvis hänt den drömmande själv, men någon. Som när en judisk person drömt att hen vaknat upp under en likhög. Så explicit.
Boken, som utkom på svenska 2018, innehåller också drömmaterial av icke-judar. Mycket tangerar det riskfyllda i att kritisera staten. I drömmen lämnar en person in ett formulär där hen gjort just det. Papperet som placeras i kuvertet är blankt, saknar text, drömmaren känner dig ändå modig och djärv. Likheten mellan de återgivna drömmarna och Kafka är påfallande, säger Küchen.
Ett annat tema är att föremålen vänder sig mot människorna. En kakelugn berättar för Gestapo exakt det som lägenhetens invånare sagt om regimen. Ibland talar drömmen diktaturens klarspråk: ”Ni ska vara tysta”.
Sen Ryssland börjat kriga i Ukraina har jag drömt om storvuxna mörkklädda män som utan att bry sig om lås och bom tar sig in i mitt hus. De gör mig inte illa (inte än, tänker jag när jag vaknat), men de är där, tysta och nära. Jag uppfattar dem som uniformerade soldater fastän de inte har några militära markeringar. Jag tror jag snappade upp en sån utstyrsel i rapporterna om annekteringen av Krim.
Vad drömmer man i Ukraina, och vad drömmer man i Ryssland? Kanske finns någon i detta nu som samlar ihop ryska drömmar, kanske om om motstånd, nattligt och vaket.
Min egen skeppsbrottsdröm tycks ha inbyggt frågan om vilken grupp jag identifierar mig med, och vem jag riktar mig till för att få hjälp och förståelse. Det kanske är en förberedande övning inför riksdagsvalet. Jag tror inte att vi lämnades att drunkna. Inte i den här drömmen.
På bibban finns Beradts bok katalogiserad som historia, men hittas på psykologihyllan. Irrar runt innan det klarnar. Men jag har inget emot att be personalen om hjälp, jag njuter i själva verket av det, att de hjälper mig och jag får säga tack!
Drömmarna som återges i hennes bok är ofta verbala, innehåller språkliga instruktioner, förbud eller krypteringar. Jag reagerar också starkt på det som blir skrivet i drömmen.
Men Beradt återger också en drastisk språklös dröm (ung man, tidigt 30-tal): ”Jag drömmer att jag inte längre drömmer om annat än kvadrater, trianglar och oktaedrar, som allihop på något sätt liknar julkakor, eftersom det ju är förbjudet att drömma.”
Här hittar du fler kolumner av Ann-Christine Snickars.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.