FÖRESTÄLLNINGEN: ”Drag under galoscherna!” levererar maffig livemusik och en befriande show – gästspelade i Åbo under Prideveckan
”[Drag] är konst, en av de svåraste uttrycksformerna, det är att ge sig hän, ett rollspel som kräver intelligens, estetisk blick och förmågan att släppa alla hämningar.”
Citatet hittas i Pajtim Statovcis roman ”Tiranas hjärta”, som nyss hade premiär som scenföreställning på Stadsteatern i Åbo. Sammy, själv dragartist i New York, beskriver sitt arbete för berättelsens huvudperson.
Drag under galoscherna (DUG)
- Show med Jonas Drejholt (musik, komposition, sång) och Victor Molino Sanchez (koncept, koreografi, sång).
- Gästspel på Åbo Svenska Teaters Tiljanscen 30.8.
Drag är lite mer än bara karlar i klänning. Man kan se det som manifest motdrag till hårdför kategorisering av kön och sexualitet och som statement för var och en som motsätter sig pådyvlade definitioner.
Det kändes genast starkt när ”Drag under galoscherna” satte igång på ÅST:s Tiljanscen under gästspelet i Åbo den 30.8.
I Stockholmsbaserade DUG-duon är Victor Molino Sanchez redan bekant för Åbobor som sett musikalen ”Something Rotten” på ÅST. Han står också för konceptet: drag, men med livemusik. Med sig har han musikern och kompositören Jonas Drejholt.
PrivatDrejholt står för musiken, han har komponerat ett par av låtarna och trakterar pianot.
”Och alla musikbakgrunderna har jag också spelat in”, säger han liksom i förbigående. Sanchez har gjort koreografin och initierar de flesta mellansnacken.
Man kan visst sjunga ”Guldet blev till sand” från ”Kristina från Duvemåla” i rosa divaperuk med hela sångens känslorepertoar fullständigt intakt – Victor Molino Sanchez behärskar det.
Helheten blir något av konsert med drag, för det gemensamma musikaliska kunnandet är minst sagt maffigt. De två kompletterar varandra i agerandet, Sanchez är den mer framfusiga i sitt ålskinn med nonchalant passform, Drejholt har en entré i skir klänning som får veckla ut sig, känsligt som en fjäril.
Showen kan ha varierande låtlistor från gång till gång, dramaturgiskt arbetar den upp sig till en alltmer intensiv känsla. Det kan vara skoj på ytan och allvar i botten, eller ett seriöst anslag som övergår i en glimt i ögat. Känslor kan ju existera parallellt. Man kan visst sjunga ”Guldet blev till sand” från ”Kristina från Duvemåla” i rosa divaperuk med hela sångens känslorepertoar fullständigt intakt – Victor Molino Sanchez behärskar det.
Första låten, ”Tunna skivor” känd i hela Sverige som ett av Siw Malmkvists paradnummer, biter kanske inte så bra i Åbo, men sen går det bara fint. Följande inslag är ”Säg hur har du det med kärleken i dag”, i tiden lanserad med Ulla Billquist, extremt folkkär, nu också gayikon.
Blandningen är schlager, musikal, lite soul, George Michael. Då har stämningen rusat i höjden och de lite blygare i publiken (jag!) har glömt att de kanske såg tassiga ut när de deltog med moves till ”The Locomotion”.
Det var förstås frivilligt att vara med i det. ”Drag under galoscherna” är inkluderande och kategoriserar ingen efter personlighet eller läggning. Det är också lätt att falla för den avväpnande och lätt tramsiga jargongen mellan artisterna. Bakom den finns ju ett bergfast kunnande och en djupt känd kärlek till scenen – och publiken.
Publiken i fredags krävde extranummer, förstås. Och jag hade aldrig trott att ”Kärleken är evig” (som gjorde Lena Philipsson känd) kunde framkalla en pockande tår i ögonvrån. Men det gjorde den.
Queermusikalisk dragshow intar scenen på Åbo Svenska Teater – ”Våra politiker borde byta kläder med varandra och se hur det känns”
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.