Dödlig delikatess på 755 gram hittades i Västanfjärd
En normalstor stenmurkla väger mellan 200 och 400 gram. Den här bjässen kom upp till 755 gram.
På morsdagen hittade Västanfjordsbon Martin Blomqvist en gigantisk delikatess när han var ute i skogen. I gräset bredvid några gamla stockar tittade en enorm stenmurkla fram. Väl hemma på vågen visade det sig att bjässen vägde 755 gram.
– Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg den, jag har aldrig sett något liknande. Det var som en liten dödskalle som tittade upp mot mig från gräset, säger Blomqvist.
Förutom rekordsvampen hittade han fem, sex stenmurklor på samma ställe och ytterligare två hemma i trädgården.
– Det verkar finnas gott om dem i år, säger han.
Förbjuden i Sverige
Stenmurklan innehåller giftet gyromitrin, och måste kokas av flertalet gånger för att kunna förtäras.
I Sverige rekommenderas svampen inte ens längre som ätlig efter avkok, eftersom det finns studier som visar på att gyromitrinet förhöhjer risken för cancer och sterilitiet, samt kan orsaka skador på det centrala nervsystemet.
I Finland är rekommendationen att stenmurkla kokas av två gånger i rikligt med vatten.
Blomqvist, som är kock till yrket, känner till svampens egenskaper.
– Jag tyckte att min kastrull var lite liten och inte rymde så mycket vatten när jag kokade av svampen, så jag tog det säkra före det osäkra och kokade av den fem gånger innan jag fryste in den, säger han.
– Man får snabbt pikar från kollegorna om man gör något fel.
Växer på gamla kalhyggen
Brita Rönnholm från Pargas är svampkonsulent och äter gärna stenmurklor. Hon säger att det i år verkar vara ett riktigt bra år för den giftiga delikatessen, men att hon själv inte kunnat plocka några ännu.
– Jag sitter här hemma i karantän, så det har inte blivit så mycket plockning, säger hon och skrattar.
Däremot har hon fått en hel del svamp till skänks, och rapporterna från vänner och familj vittnar om att det är stenmurklans år i år.
Svampkonsulent Brita Rönnholm äter gärna stenmurklor, trots deras omtvistade giftighet.
Var hittar man då stenmurklan?
– Den växer på sandig mark, och skogen ska vara bearbetad. Ett tre år gammalt kalhygge är en perfekt plats. När jag var liten pratade man om att man hittar murklor i rotvältor, säger Rönnholm.
”Har ätit stenmurkla hela livet”
Svampens giftighet är som sagt inte att leka med, men Rönnholm har ätit svampen hela livet och tänker inte sluta.
– Själv kokar jag av den bara en gång i rikligt med vatten, tills skummet försvinner och sköljer dem noggrannt sen. Men det kan jag inte gå och rekommendera till andra, säger hon.
Hon säger att hysterin kring liknande saker i dag lätt kan gå till överdrift.
– Som andra i min ålder så får jag väl säga att vi har ätit svampen hela livet och mår bra ändå – men å andra sidan så vet man ju inte vilka krämpor den orsakat på vägen, säger hon och skrattar.
Anvisningar för tillagning av stenmurklor
- Stenmurklor ska kokas två gånger i rikligt med vatten (1 del svamp och 3 delar vatten) i minst fem minuter och sköljas väl i rikligt med vatten efter varje kokning.
- Man kan bevara stenmurklor genom att torka dem knastertorra. Torkade stenmurklor ska blötläggas i minst två timmar innan de används (100 g svamp och 2 l vatten). Efter blötläggningen ska murklorna kokas två gånger på samma sätt som om de var färska.
- När murklor torkas eller kokas ska ventilationen vara god. Det vatten som murklorna har blötlagts eller kokats i får inte användas vid matlagning.
Livsmedelsverket, Finland
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.