Döda alger på Skärgårdshavets botten oroar ÅA-forskare – ”Ett hot som ingen ser”

Rapporter om cyanobakterier eller blågröna alger hör till nyheterna sommartid. Men det finns även andra alger, bland annat grönslick, som trivs mycket bra i våra övergödda vatten. De utgör ett stort hot mot den biologiska mångfalden i Skärgårdshavet.
– Det är ett hot som ingen ser. Vi som dyker vet att det finns men det är inte kartlagt hur stort problemet är, säger Christoffer Boström, biträdande professor i miljörelaterad Östersjöbiologi.

Fintrådiga alger, som grönslick, är ettåriga växter som trivs mycket bra i våra näringsrika kustvatten. De konkurrerar om ljus och näring med bland annat blåstång och ålgräs.
Algmattor utgör ett hot
När algerna lossnar från klippstränderna och dör samlas stora mängder alger på havsbottnen och bildar mattor som kan bli upp till 30 centimeter tjocka.
– På havsbottnen börjar algerna förmultna, och den processen kräver syre. Det gör att livet på havsbottnen kvävs och i värsta fall kan svavelväte bildas. Det är mycket giftigt, säger Boström.
Algmattorna är potentiellt ett stort hot mot den biologiska mångfalden.

– Bottendjuren kan lokalt slås ut på grund av syrebristen orsakad av algmattan, och till exempel ålgräsängar får det mycket tufft när algmattorna samlas i dem. Ålgräsängar är ett viktigt habitat för fiskar och andra djur som försvinner när algen tar över, säger Boström.
Boström och hans forskningsgrupp undersöker var de här drivande algmattorna finns, hur stora de är och hur de varierar under säsongen. De gör dykningar på över 30 platser i Skärgårdshavet. En del platser undersöks upprepade gånger under året för att förstå hur de förändras.
– Det är ett tidskrävande arbete, men det är det enda sättet att samla in uppgifter, säger Boström.
Nina Lepola, forskningsassistent och forskningsdykare, njuter av arbetet.
– Det är ett mycket roligt arbete. Det kan inte bli bättre än så här, säger Lepola.

När vi träffas i Korpoström är det mycket fint sommarväder, men Lepola och doktoranden Sarah Rühmkorff gör dykningar i regn och rusk ända in i oktober eller november.
– Vi måste göra avvägningar med tanke på säkerheten. På en del ställen gör vinden att vi inte kan fortsätta dyka långt in på hösten, säger Lepola.
Många faktorer bidrar till svårlösta problem i Skärgårdshavet.
– Det här är vad vi kallar ett lömskt problem. Beslutsfattare tar oss på allvar men vad ska de göra? De måste balansera olika intressen. Om vi vill ha lokalproducerad mat och fisk som är odlad här, får vi ta övergödningen som en konsekvens. Beslutsfattarna har en svår sits, men därför behöver vi så bra information som möjligt, säger Boström.
Projektet DAMAGE (Drifting algal mats in the Archipelago Sea)
Forskningsprojektet finansieras av Svenska Kulturfonden och Miljöministeriet.
Projektet är en del av det nationella inventeringsprogrammet för marin undervattensnatur Velmu.
Det gör det möjligt för forskarna att också analysera äldre videomaterial över havsbottnarna.
Övriga forskare som jobbar i projektet är: Joao Leite Gusmao Junior, postdok.; Maren Staniek, forskningsassistent; Sonja Salovius-Lauren, universitetsforskare, och Christian Pansch-Hattich, biträdande professor.
Algmattorna havsbottnarnas kolbindning
Algmattorna kan också ha en negativ effekt på havets möjligheter att binda koldioxid. Rühmkorffs forskningsområde är sjögräs och sjögräsängar som hotas av de drivande algmattorna på havsbottnen.
– Sjögräsängarna är mycket effektiva kolsänkor. Globalt sett utgör sjögräsängarna endast 0,1 procent av havsbottnarna men de står för över 10 procent av havsbottnarnas kolbindning, säger Rühmkorff.
Det kol som sjögräset binder begravs då i sedimentet i flera tusen år. Men om algmattorna kväver sjögräset riskerar det att dö.

– Om ängarna försvinner kommer allt koldioxid de bundit att släppas ut i havet igen, och i förlängningen upp i atmosfären, säger Lepola.
Rühmkorff undersöker också hur värmeböljor påverkar sjögräset. På forskningsstationen har de vattentankar där de kan simulera värmeböljor för att förstå effekten på det viktiga sjögräset.
Det krävs mer än lokala åtgärder
Östersjön har ett stort avrinningsområde.
– Alla länder i avrinningsområdet måste göra vad de kan. Det hjälper inte enbart att vi gör lokala insatser här i Skärgårdshavet, säger Lepola.
Många framsteg har gjorts i Östersjöländerna. Av Helsingforskommissionens lista över 162 föroreningskällor i Östersjön är de allra flesta nu åtgärdade.
– Skärgårdshavet är envist kvar på listan i norra Östersjön, så vi är lite av ett svart får i Östersjöfamiljen, säger Boström.

Vill sprida fascination över havet
Åbo Akademis forskningsbas finns i samband med Skärgårdscentrum Korpoström. Där kan forskarna samarbeta med flera aktörer för att popularisera vetenskapen och sprida fascination över Skärgårdshavet. Här finns Knattelabbet, ett projekt där barn och unga får bekanta sig med forskning.
– Vi vill skapa en glädje och en wow-faktor för skärgården och livet i havet. Det är viktigt att skapa en positiv inställning, för med endast negativa nyheter klarar vi inte av att göra de förändringar som krävs, säger Boström.
Trotts att det finns stora problem fokuserar forskarna helst på allt det vackra i skärgården. De påpekar att det är alla fantastiskt vackra platser som motiverar dem att jobba för ett friskare Skärgårdshav.
På Korpoström möts också vetenskap och konst på ett unikt sätt genom årliga utställningar av konstnärer i samarbete med forskarna.
– Det minskar gapet mellan vetenskapen och allmänheten, säger Lepola.
Samarbetet mellan konst och vetenskap är kärnan i skärgårdscentrets verksamhet. Årets residenskonstnär är Maria Ångerman.
– En konstnär kan kommunicera med allmänheten på ett sätt som vi forskare inte kan. Konstnären har helt fria händer så det blir intressant att se vad som produceras i år, säger Boström.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.