Djupt berörd av folket – Sauli Niinstö träffade pressen för sista gången
Republikens president Sauli Niinistö höll sin sista presskonferens på torsdagen. Hans egen inledning var kort och människonära medan pressen ville fokusera på utrikespolitik.
– No niin, började Sauli Niinistö då han gjorde sitt sista officiella framträdande som president.
– Sista gången i dessa tecken.
”Jag gjorde vad jag kunde”
För 12 år sedan märkte Niinstö att han efter att ha blivit vald använde ett uttryck som folkets beröring.
– Man träffar tusentals, kanske tiotusentals människor som man hinner växla några ord med. I det skedet uppmuntrar beröringen och gör gott. Men den lämnar djupa oförglömliga spår. Man glömmer inte folkets beröring. Den fördjupas och under maktperioden etableras den. Min uppfattning om folkets beröring är djup och väcker onekligen känslor och tacksamhet. Men den skapar också en mycket förpliktande känsla. De har litat på mig, jag måste göra mitt bästa. Dessa känslor ligger överst efter mina 12 år
Mycket har hänt och med tilltagande takt under de 12 åren.
– Den första tiden, som sedd med dagens ögon verkar lugn, var utmanade eftersom jag steg in i en ny uppgift, som krävde flexibilitet. När jag hade anpassat mig började det hända i allt hårdare takt. Jag lämnar den här uppgiften på ett sätt med glädje. Jag har säkert gjort fel, något skulle säkert ha kunnat fungera bättre. Men jag gjorde bara vad jag kunde. Jag vill tacka alla för stödet men också för hjälpen jag fått i min uppgift av många människor. Jag vill framför allt tacka för folkets beröring. Den känns och den består.
Efter Niinstös inledande ord kom journalisternas frågor. Den första handlade om lagen om gränssäkerhet med vilken man försöker förhindra den instrumentaliserade invandringen från Ryssland.
Niinistö fick frågan om hur stort detta hot är och hur viktigt det är att man kan enas politiskt och tolka avtalen med Finlands intressen i fokus.
– Då människor används som föremål är blir det en väldigt svår, egentligen ångestfylld, upplevelse för beslutsfattarna eftersom man vet att medlen är få och att man hamnar i en konflikt mellan individernas rättsskydd och motverkandet av Rysslands avsikter. Internationella avtal känner inte till dessa risker, det vill säga att människor används som föremål för att orsaka skada.
Niinstö ombads ta ställning till Ukrainas chanser att vinna kriget mot Ryssland med tanke på att västvärlden på grund av en viss rädsla inte vågar ge Ukraina exempelvis sådana vapen de behöver.
– Det ser ut som att situationen har svängt i Ukraina. Ukraina anföll under hösten medan ryssarna grävde ner sig. Nu är det tvärtom. Man vet ändå att anfallaren alltid tar en stor risk och kommer lida av stora förluster. Månne inte anfallet stannar där. Men det tröstar inte eftersom läget består och det ser ut som att Ryssland har förberett sig på ett långt krig och ett krig som tär på Ukraina och dess stödnationer.
Mer förväntas av Europa
Niinistö upplever ändå att andan på president Macrons möte om stödet till Ukraina i Paris i måndags var god.
– Det var lite samma som 2022 i mars då Väst överraskade sig självt genom att kunna ge stöd rätt fort, antagligen för lite men ändå mer än Ryssland och vi själva hade trott. Ett typexempel var Finlands och Nordens lösning som föddes över en helg ett par dagar efter anfallet. En så kallad helig princip om att inte leverera vapen till ett land som för krig hävdes då på en gång. Jag tror inte att någon ens ifrågasatte det. Lite av det kunde skönjas också i Paris. Därför skulle jag inte vara så orolig.
Han tror att frågan om USA:s stöd till Ukraina som nu är fast i den amerikanska kongressen får en lösning.
– Jag tror på en lösning i kongressen. Men vi måste notera att oberoende av presidentvalens resultat i USA så förväntas mycket mer av Europa, helt berättigat till och med. Jag förberedde mig en gång för ett möte med Trump på det sättet, att jag bestämde mig för att svara att ”Jo, och USA behöver också Europa” när han säger att Europa är beroende av och behöver USA. Det budskapet måste vi från till USA. Om folket i USA förvillas att tro att européerna lever på USA:s vingar är det illa.
Inga sår av Sverige på efterkälken
Niinstö har fått kritik för att han inte sett hotet från Ryssland. Själv hävdar att han nog varnat om Ryssland under årens lopp.
– Om man inte kunde se dem som varningar, så var jag antagligen för otydlig.
Det föreligger enligt Niinistö inget större kärnvapenhot än normalt trots att Putin har nämnt det som svar på en eventuell större västlig involvering i Ukrainakriget.
– Nu och då har ryssarna nämnt kärnvapen. Det ska man förhålla sig lämpligt skeptiskt till. Jag ser inte ett kärnvapenhot. Men när man talar om det är det en allvarlig sak. Kärnvapen förstör ett land. Jag vill inte på något vis säga att hotet skulle ha blivit större. Men skuggan är enorm.
Niinistö har förespråkat ett simultant Natomedlemskap för Finland och Sverige. Sveriges Radio frågade om Niinistös tankar och känslor kring faktumet att Sveriges Natomedlemskap inte gick i mål under hans tid som president.
– Jag tar det lugnt. Jag är säker att Sverige blir medlem ganska snart. Man kan vänta sig att vi båda är inne i Nato inom en månad. Man måste också konstatera att vi inte fått några sår fast beslutet dragit ut på tiden. Vi har inte fått några skador av att beslutet tagit lång tid. Jag har alltid sagt att det är viktigt att Sverige är med. Det betyder inte bara att vi hör ihop, utan konkret att vårt försvar får ett större djup.
Den främsta lärdomen är kanske att vi alla är bara människor. Människor har en tendens att förverkliga sina innersta känslor, bra och dåliga sådana.
Vad har då presidenten lärt sig under de 12 åren om internationell utrikes- och säkerhetspolitik?
– Den främsta lärdomen är kanske att vi alla är bara människor. Människor har en tendens att förverkliga sina innersta känslor, bra och dåliga sådana. En annan sak som kommit fram är vilket som är klokare – att föra mycket oljud och få nöja sig med att det blev sagt eller att göra det man tror på på ett lite mer finkänsligt sätt? Jag understöder den senare skolan.
Svenska Yle frågar hur Niinistös liv förändras helt konkret nu, om vad det händer på måndag morgon?
– Jag har ingen aning. Jag har varit 12 år i ett liv där jag varje morgon och kväll har varit tvungen att tänka på vad som har hänt och vad som ska hända. Om nu finns en möjlighet att inte göra det så tar jag den. Jag kan bara gissa vad jag ska göra. Det tycker jag är mycket värdefullt, säger Niinistö.
Han har inte trugat sig någonstans eller försökt bygga upp någonting nytt efter presidentskapet.
– Jag är glad om jag får fundera på morgonen vad jag ska göra den dagen.
Och några memoarer är inte aktuella i det här skedet.
– Det lockar inte riktigt efter jag har gått igenom tiotusentals sidor anteckningar i samband med flytten.
Jag uppfattar att ordet beröring blev tokigt använt i den här artikeln. Folket har berört SN men inte ned beröring dvs kroppslig kontakt. Men kanske jag har fel, jag har inte hört vad SN sagt.