Dialogmanualens första råd
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När regeringsföreträdare säger att mänskor ska leva på sin lön betyder det inte att de oroar sig över inkomstnivån. Regeringen är inte heller lönesättare, men vad folk får för sitt arbete hör till det den måste engagera sig i.
Vad som menas är att inga onödiga samhällsbidrag ska betalas, det i sig ska vara morot för dem som behöver jobb, ett eller flera. Så vill man ha det inom ramen för regeringsprogrammet.
R-programmet, ordet har väl redan nämnts fler gånger än under andra mandatperioder. Så krångligt att få till, därför hänvisat till som en auktoritet av samma tyngd som tavlorna Mose hittade på Sinai berg.
Fast programmet är inte ristat av Herrens hand, utan resultat av något vida bättre. Folkviljan. När Orpo säger ”folkvilja” betyder det ”så här blev det och håll käften!” .
Till demokrati hör ändå att man får upphäva sin röst. Till en demokrati hör att man ska upphäva sin röst. Där orättvisor finns.
I ett projekt arrangerat av Yle och Erätauko-Dialogpaus uttalar sig mänskor som drabbats av nedskärningarna i social trygghet, mänskor som är fattiga i Finland. Erätauko-Dialogpaus är en stiftelse som har som uppgift att stöda konstruktiva samtal mellan människor, motverka polarisering och stärka demokratin.
Läser artiklarna som publicerades på Yles sidor för ett par dar sen, drabbas särskilt av två saker. En är ett länkat reportage om en mamma med tre barn som tvingas flytta för att pengarna hon nu har att röra sig med minskas med ett par hundringar i månaden.
Det andra är det bemötande som personer som hamnat i fattigdom på grund av arbetslöshet, sjukdom, sånt som gör att man inte kan skaffa sig en lön som räcker till, får av omvärlden.
Anonyma, giftiga kommentarer om de grupperna finns ymnigt där sånt diskuteras, alla har sett dem. Men också människor de möter, till och med myndigheter, kan vara nedlåtande eller ta sig rätten att säga ”Parasit!” eller ”Varför har du barn när du en gång inte har råd!” eller ”Missfallet är väl en lättnad när du inte har pengar!”
Sånt är ovärdigt och rått, det är hatprat. Och det som behövs är väl inte bara civiliserat sätt att uttrycka sig på, utan en insikt i människors situation. Välbeställda har ingen förståelse för fattigdom, sägs i en annan artikel som flyter upp i anslutning. Men är det i så fall de som dikterar attityden?
Det är förbluffande att regeringen med stor envishet satsar på att plocka pengar av dem som har svårast att undvara dem. Vore det inte bättre att styra upp statsfinanserna genom att ta summorna från dem vilkas liv inte rubbas alls av trehundra euro hit eller dit? Så skulle jag tänka om jag fick ge ett ekonomiskt råd.
Lite mer förvåning: hade inte en aning om att något som Erätauko-Dialogpaus ens fanns. Riktigt nyter blir jag när jag ser avdelningen med ”Diskussionsmaterial”. Där finns en yta att klicka på som heter ”Framtidsdiskussioner”. Efter ordet ett snedstreck och sedan ”Stadsrådets kansli”.
De är med, hurra! Plats för dialog!
Hoppas att statsrådet använder råden och anvisningarna för eget bruk. Det första i kolumnen för spelregler i diskussion är ”Lyssna!”.
Här finns rubriker som ”Finlands framtid”, den vill vi gärna höra talas om. På svenska är sidorna tills vidare kortfattade (är det översättningarna som fattas eller orkar man inte föra framtidsdialog på svenska?). På finska finns också ”diabloggar” som jag vid tillfälle ska granska.
En särskild manual finns för konflikter. ”Att lösa upp en konflikt kan vara en mycket svår uppgift, och det lönar sig inte för en oerfaren dialogledare att direkt ta sig an denna uppgift ensam.” (Översättningen är inte min).
Ministrarna borde också lära sig att undvika ett klichésprängt insändarspråk när de debatterar i A-Studion. Medborgarna är så trötta på det.
Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.
Bra!