"Det svider att lämna familjen"
Lirar i köket. Stefan Strömborg försöker vara igång så mycket som möjligt med barnen när han är hemma. Här spelar han fotboll i köket med Caspian (3 år) och Emilio (5) medan Adelina (1) äter gurka och ost. Foto: Johan Backas
Fotboll. Efter en kort men intensiv överläggning med frun, och efter några sömnlösa nätter, tackade Pargasbon Stefan Strömborg i höstas ja till rollen som assisterande tränare i Seinäjoen jalkapallokerho.
Att ha familjen i Pargas och själv jobba i Seinäjoki är inte drömlösningen, men Strömborg är ändå glad för att han tackade ja.
– Jag försöker tänka att det bara är en period i livet, det är inte för alltid. Men det är klart att det svider ibland att lämna familjen då jag vet att jag är borta flera dagar.
Strömborg och SJK kom nyligen hem från ett träningsläger i spanska Marbella. Efter tre lediga dagar bär det sedan igen av till Seinäjoki.
– Det känns onödigt att packa upp resväskan. Men tur ändå att alla tåg går via Seinäjoki, det tar ”bara” tre timmar från Åbo och jag kan sköta mycket administrativt arbete på tåget.
Han tackar ändå både sin förstående fru Kati och barnens mor- och farföräldrar som hjälper till för att få vardagen att rulla.
– De dagarna jag är hemma är också barnen hemma från dagis.
Strömborg, som ännu ifjol var träningschef för Inters juniorer, förde diskussioner med Åboklubbens ligalag om en roll i tränarteamet. Men dagen efter att det blev klart att huvudtränaren Fabrizio Piccareta väljer andra för de uppgifterna ringde Strömborgs telefon, det var Tommi Kautonen som ville ha Strömborg till SJK.
Nu planerar han helhetsupplägget hur klubben tränar fysik, taktik och teknik. Sedan är det huvudtränaren Kautonen som godkänner planeringen.
I tränargruppen ingår också Toni Lehtinen som funderar på anfallsspelet och Brian Page som sköter defensiven.
– Jag tror inte jag med den här familjesituationen skulle ha varit intresserad av ett jobb så långt borta om det hade gällt någon annan klubb. Men min uppfattning var att det i Finland bara är HJK som kan ha bättre förutsättningar än SJK.
– Jag vill gärna vinna en medalj, de två fjärdeplatserna med IFK Mariehamn grämer ännu lite. Så visst är en medalj en personlig drivkraft för mig, och jag tror att chansen till det är bra i SJK. Dessutom lär jag mig något nytt varje dag av mina kunniga kolleger.
Strömborg säger att alla tränare i SJK får hålla sig till sina specialområden. Också i övrigt är allt i skick när det gäller möjligheterna.
– Det enda jag kan klaga på är underlaget i Wallsport-hallen där vi tränar, bollen lever ett eget liv där. Men underlaget ska bytas ut så då är allt perfekt.
SJK har sedan klubben grundades 2007 gjort en häpnadsväckande snabb resa i fotbolls-Finland. 2014, det första året i ligan, fick laget silver. Följande år vann laget guld, och 2016 blev det brons och cupguld.
I fjol kom de första egentliga motgångarna, laget placerade sig trots de höga förväntningarna till slut på en sjätte plats. Men mera anmärkningsvärt är att klubbens starke man, affärsmannen Raimo Sarajärvi, sparkade hela tre huvudtränare under året.
Först fick Simo Valakari, som ledde laget under framgångsåren, sparken i februari. Sixten Boström kom in, men fick sparken redan efter 11 ligamatcher då José Manuel Roca tog över.
Efter tre månader fick också spanjoren foten, då Brian Page och Toni Lehtinen tog över för säsongens sista matcher.
Senare under hösten blev det klart att duon blir Kautonens assisterande tränare tillsammans med Strömborg.
– Sarajärvi har sagt att man inte kan komma hit och vara rädd för sitt jobb. Vi brukar nog skämta internt om det, efter förlusten mot norska division ett-laget Mjöndalen i Marbella funderade vi om vi har något jobb att gå till följande dag, säger Strömborg.
– Skämt åsido, vi känner till spelreglerna, klubbledningen förväntar sig resultat. Sarajärvi har skjutit till mycket pengar till klubben och förväntar sig att SJK spelar Europamatcher för att få något tillbaka på sina investeringar.
Målet för i år är en en placering bland de tre främsta i ligan och att vinna cupen.
På längre sikt ska flera av SJK:s egna juniorer ta plats i ligalaget, därför jobbar Strömborg också med att utveckla akademiverksamheten.
– På dagarna jobbar jag med ligalaget, och på kvällarna med akademin. Det blir långa dagar när jag är i Seinäjoki, men det passar bra så, säger Strömborg som bor i en liten lägenhet på fem minuters gångavstånd från stadion.
När ligan sparkar igång i början av april ser Strömborg fram emot matcherna mot sina forna arbetsgivare Inter, TPS och IFK Mariehamn.
SJK:s största konkurrenter tror han blir HJK och KuPS.
I det egna laget räknar han Reuben Ayarna, Emile Tendeng, Mehmet Hetemaj och Mihkel Aksalu till nyckelspelarna. Ännu söker laget förstärkning både i offensiven och defensiven, om någon spelare blir klar innan transferfönstret stängs den 17 mars är ändå oklart.
– Det känns bra att veta att vi kan trampa på gasen i spelarrekryteringen också senare om det behövs.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.