Det svettiga dussinet – det är lite så här gymnastiken borde ha varit i skolan
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När jag flyttade tillbaka till Åbo, staden där jag föddes, visste jag inte riktigt vad jag skulle upptäcka. Det finns i alla fall en sak som har fått mig att trivas väldigt bra i Åbo. Det är det svettiga dussinet.
Hikinen tusina, som det heter, Åbo stads motionsprogram för oss som uppnått en viss ålder och som inte kan räknas som aktiva idrottare. Varje höst- och vårvecka är fullprickad med idrott och gymnastik av alla de slag. Det är bara att välja, och jag valde innebandy. Oftast två gånger i veckan, ibland fyra, och det är så förbaskat skoj.
Namnet anspelar givetvis på filmen ”The Dirty Dozen”, men det funkar inte på svenska. På svenska hette nämligen filmen ”12 fördömda män”.
Filmen ger också en fingervisning om åldern på dem som spelar, eller egentligen om dem som började sporta när allt startade – för över tjugo år sedan.
Somliga i innebandyteamet har varit med från första början. Andra har knappt kommit in i medelåldern, känns det som.
Fråga inte var gränsen går, men för min del passerade jag den säkert på 1990-talet.
Tänk att man ska bli så här gammal (51) för att börja gilla lagsport! Mina tidigare erfarenheter handlar om gymnastiklärare och idrottsföreningars tränare som gjorde allt för att jag inte skulle göra det när jag var barn och ung.
Eller så kändes det i alla fall.
I det här skedet är det säkert någon PR-människa på Åbo stad som fått nippor. ”Han skriver det svettiga dussinet fast det heter något helt annat!”
Ok, namnet byttes faktiskt nyligen till ”Kunnon Äijät”, men jag gillade det äldre namnet. Och nästan alla de andra talar också bara om de svettiga gubbarna.
Det låter lite för fint med … ja, vad ska det heta på svenska? Tusan, inte heller det nya namnet kan översättas bra.
Det viktigaste är i alla fall det att flera tiotals spelare med väldigt olika bakgrund – och stora skillnader i spelskicklighet – kan mötas på det här viset och sporta bort några timmar.
Visst är det lite allvar också, men på ett kravfritt sätt. Betala för en termin och kom till de spelturer du vill. Eller välj något helt annat. Gym, aikido, yoga, bowling …
Ibland är du med lite oftare, ibland mer sällan. Och du är alltid lika välkommen.
Det är lite så här skolgymnastiken borde ha varit när jag var liten. Åbo stad har det rätta receptet. Har du kollat in det?
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.